licke, läs: väfvensom då, men icke etc.n Allmänna Barnhusinrättningens direktion och en af dess revisorer. Direktionen öfver Allmänna Barnhusinrättnin. gen i Stockholm afslöt den 46 April 1842 er öfverenskommelse med kamereraren L. Lidbick. hvarigenom han antogs till biträde åt deputeIrade för granskning af Justitiekollegii och För. Imyndarekammarens räkenskaper från och mec lår 4829, emot ett arfvode af 43 rdr 165k banko för hvarje års räkenskaper som reviderades samt erhållande derjemte af 40 proceni af de medel, som till följe af skeende anmärkningar tillfölle Barnhusinrättningen, och thy I förutan icke skulle hafva Barnhuset tillkommit. Till följe af skedd anmärkning ble! sedermera, genom K. M. stadfästelseresolution d. 47 Okt. 4845, en samma af 26,248: 7. 9. — genom ubetalning till arfspretendenter minskad till 23,658: 4. 4. — utgörande räntemedel å Justitiekollegii se. k. diverse kreditorers conto, tilifallen Barnhusinrättningen, att lyftas när som heldst. Uti en den 50 näst. Januari till Barnhu:direktionen jngifven skrift anhöll tit. Lidbick, att det öfverenskomna anmärkningsarfvodet med 40 procent af ofvanberörde kapitalbe!opp måtte varda bonom till lyftande anvisadt. Lidbäck lemnade i sin ansökning följande exposå af de åtgärder, genom hvilkas vidtagande Barnhuset erhållit de ofvannämnde 26 000 riksdalerna. Barnhusets revisorer yrkade vid 4829 ärs revision, att hela den summa, så till kapital som ränta, tillsammans något öfver 44,000 rdr, hvilken fanns i justitiekollegii hufvudbok upptagen å diverse kreditorers conto, skulle tillfalla allmänna barnhuset. Justitiekollegium svarade på denna anmärkning, att till kapitalet hade allm. barnhuset alldeles ingen rätt och att den möjliga rättigheten till räntan berodde på en noggran utredning af hvarje serskild kepitalposts beskaffenhet. Domstolen ålade justitiekollegium att upprätta en fullständig utsad.ning af hvarjo å förberörde conto uppförd EN och utslaget härom vann laga kraft. Under nära 42 års tid, eller intill dess L. år 1842 blef antagen till revisionsbiträde, afhördes derom intet, och 4842 års revisorer funno förbållandet i samma ovidrörda skick , som det var 4829 och som det varit i nära 200 år. Sedan tit. L. med deputerade, kyrkoherden Ekdabl och arkitekten Enander, ur Justitiekollegii räkenskaper tsgit kännedom i hvad skick frågan om diverse kreditorers conto sig befann, begärde deputerade, på L:s hemställan, i Maj nämnde år, att direktionen skulle påyrka utredningen af sberörde conto, hvilket skedde och hade till påföljd, att justitiekollegium ålades, att inom kort tid hafva utredningen färdig. Saken hade ansetts omöjlig att vinna den tid deputerade först med detta anmärkningspåstående ingingo. En synnerligen aktad jurist Bland direktionens dåvarande ledamöter framställde genast och sedermera vid flera tillfällen den åsigten, att barnhuset af ifrågavarande medel icke hade något att vinna, och att anmärkningens fullföljd således vore. ändamålslös. Justitiekollegium yttrade sjelft under skrifivexlingen att Barnhuset af utredningen skulle hafva föga gagn, ehuru säkert någre, kanske många, komma att deraf draga fördel. Obenägenhet hos besagde embetsverk för det Herkuliska arbetet att utreda omkring 1,075 arfsposter, af hvilka bvar och en fordrade omkring 2 å 3 arbetstimmar, mötte till stor grad; och justitiekollegium sökte på allt sätt att framställa svårigheterna för utredningens tillvägabringande så Herkuliska att deras öfvervinnande kundetyckas omöjligt. Sedanomkring ett år förlupit, under skriftvexling, utan att justitiekollegium ens utredt någon del af arfsposterna, och då det syntes nära nog omöjligt att kunna derifrån förvänta någon slags utrednins, ;m icke inom måhända 10:tal af år, erbjva L. sig med deputerade, att sjelf inom åtta månader verkställa hela utredningen, så framt honom lemnades tillgång till vederbörliga handlingar; och detta erbjudande, fsstän det från justitiekollegii sida mötte flerfaldigasföregifna hinder, hade dock till följd, att justitiekollegium verkställde åtminstone så mycket af den anbefallda utredningen att L. derigenom med deputerade fick tillräckliga facta, på grund af hvilka det anmärkningsmemorial af den 30 Januari 1844 kunde uppsättas och ingifvas, genom hvilket barnhuset bekommit den nu detsamma tillagda summan. Under tiden hade tit. Lidbäck tyckt sig finna att sedan flera nya elementer i direktionen inkommit, direktionens nit för saken afsvalnade och att det som i början bade vunnit direktionens odelade bifall, begynte att till en del ses mindre gerna och att hans ihärdiga bemödanden till barnhusets fördel möttes flera gånger t. o. m. med ovilja. Tit. L. hade derföre i Mars 4843 för direktionen anmält, att han ej vore i tillfälle att längre fortsätta den befattning han hos deputerade innehade. Dåvarande hr t. f. öfverståthållaren och deputerade