nan anläggningen af nya sådana i bergslagerna uppmuntras, helst emedan kändt är, att i en eller annan ort, t. ex. Norbergs bergslag, redan finnes uppförda vida flere härdar, än som med ortens skogstillgångar möjligen kunna året om med full smidesdrift underhållas, men bvarå smidet nu är inskränkt till 200 eller 400 Sk per härd samt äfven någon gång derunder. Vidkommande serskildt 3:dje punkten uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, deri det, efter 10 års förlopp, medgifves hvar och en fri rättighet till anläggning af jernbruk inom bergslag, fastän med det vilkor. att, då sådan anläggning förenas med tackjernshyltav, hyttelaget afstår från bergsmansfriheterna; så föranlåtes kollegium fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksåmhet derå, att hela denna föreskrift om bergslags-privilegiernas frånträdande synes något dunkel i hvad den angår den nya bruksanläggningens förenande med tackjernshytlta. — Ty vore, såsom ordställningen gifver vid handen, meningen den, att smiden eljest kunde få i bergslag anläggas, utan bergslagsförmånernas afsägelse, så faller det sig klart, att aldrig hytte-intressenterne i eget namn sökte eller verkställde anläggningen; och uppenbart är det äfven, att, enligt det föreslagna stadgandet, bruksanläggare, som sedermera inköpte bergsmanshemman, derföre icke behöfde förlora de bergslagsförmåner, som förut voro med innehbafvandet deraf förenade, enär bammaren och hyttan ändock blefvo serskilda possessioner. Den sålunda gifna föreskriften om bergsmansfriheternas afstående kunde alltså desto lättare eluderas, som den af Rikets Ständer förutsatta fria anläggningsrätten alldeles frikallar anläggaren från skyldigheten att uppgifva några hemman eller skogslägenheter, såsom grund för smidet, samt med äganderätten till byggnadsplats hvarken andel i hytta, eller innehafvandet af några bergsmannaförmåner, som kunde förloras, nödvändigt behöfva vara förknippade. Uti Rikets Ständers skrifvelse saknas väl all upplysning derom, huruvida skyldigheten att fortsätta tackjernsblåsningen, eller att åtminstone deltaga uti byggnad och värmning vid hyttorna, skulle qvarstå på de ställen i bergslagerna, hvarest nya härdar och hamrar omlades; fastän deruppå bergslagernes så väl som jernhandteringens ällmänna ställning för framtiden hufvudsakligen måste blifva beroende; men om det antages, att skyldigheten! att såsom förut fortsatta hyttebruket skulle fortfara i de fall, då smide i bergslag anlades enligt 4:sta punkten, utan förändring af bergslags-privilegierna, och att samma skyldighet upphörde enär för bruksanläggning eller smidesutvidgning bergslagsförmånerne frånträddes; så måste ju i det förra fallet bergslagsskogarnes snara utödande blifva den : gifna fö!jden af förändringen, och i sednare fallet, l. då såmedelst vissa bergslagsdistrikter öfvergingo lj; till jandslag, komme tackjernsblåsningen derstädes . att endast fortdrifvas i det förhållande, som be-! kofvet sf tackjern för egna smiden påfordrade; och hvarigenom de på bergslagstackjern privilegierade äldre stångjernstruken, såsom förut nämndt är,! skulle blifva i mistning af den för deras bestånd : nödiga tackjernstillgången. — I båda fallen blefve tillika den ifrån början med så stora uppoffringar från statens sida grundlagda bergslags-. inrättningens totala upplösning med säkerhet förberedd, och bergsmansståndets upphörande samt bergsmännens förvandling till kolare under bruken mäste fördenskull snart emotses. . Uti Rikets Ständers nu ifrågavarande underdå; niga skrifvelse yttras väl, ibland annat, att af dem l. någon farhåga icke hystes, det tackjernstillgången . skulle minskas derigenom, att det medgåfves tackjernstillverkarne i bergslag. att sjelfve förädla sin ; vara; men huru välgrundadt ett sådant antagande må vara, inses bäst vid öfvervägande deraf: attl; skogarne uti bergslagerna redan på de flesta stäl-l, len äro ganska hårdt ålitade, eller medtagna utöf-l; ver hvad omtankan för deras framtida bestånd bordt medgifva; att uti de af Rikets Ständer fö-l, reslagpa stadganden allt blifvit gjordt, som, utan , premiers utsättande, kunnat göras för att uppmun1 tra de förnämsta hyttelogen till forcerad anläggning i af nya stångjernsverk; samt att, oberäknadt det, ökade skogsbehofvet för inrättandet och underhål-l4 let af nya bruksbyggnader i bergslagerna, sjelfva förädlingen af tackjernet inom bergslagsorten med, tager ungefärligen dubbelt så mycket kol, som till frambringande af rudimaterien eller tackjernet van-4 ligen åtgår. Serdeles anmärkningsvärdt är det äf-j ven, att, ehuru det i Rikets Ständers skrifvelsels heter: ,att den enklaste beräkning skulle visa bergsmännen och hytteägare inom bergslag, attlz de hafva större vinst af att använda de inom dessa orter alltid dyrare kolen till uppdrifvandelq af deras hufvudnäring, hvartill förlagskapitalet en ;j gång är nedlagdt, än att med högst dryga kostt pnader kasta sig på en ny tillverkning, hvilken, g med så dyra kol som vanligen i bergslag, ej ens, pkan bära sig med hågon möjlighet af täflan c.;ly så medgifva likväl Rikets Ständer sjelfva, längre lg ned uti samma skrifvelse; då frågan är om vVerk-lg ningarne af den så beskaffade, utaf dem i under-, dänighet tillstyrkta smidesfribeten inom bergslag:l, halt de mindre talrika bruksägare, hvilka ej haf-11 pPva egna rudimalerier (kol och tackjern), ochå, derigenom ej synas kunna tillverka sin varale för det pris, som de mera oberoende bruksägar-s ne, skola måhända nödgas upphöra med sin till-1r verkning. t Kollegium deremot håller för sin del.i underd.t före, alt om det är sant, hvad Ständerna här ve-Jw lat antyda, att nemligen nya eller ökade smiden il bergslagetna ej rimligen borde uppkomma ellerlr blifva lönande, så är det under sådane förhållan-g den ganska svårt att förklara egentliga orsakenl: dertill, hvarföre Rikets Ständer, med upphäfvandel? af det hittills gällande förbudet emot all ny an-F läggning af smide å andra ställen, än hvarest nö-lg dig skogstillgång derföre Kan uppgifvas, utan för-1 närmande af andras bruksrätt, eller inskränkning c i det för tackjernsblåsningen i bergslag behöfliga lr kolfånget, genom den för vissa hyttelag inomls bergslag föreslagna serskilda tilåtelsen till nyalr härdars anläggande, just velat förmå hytteägarelr och bergsmän att, till sin egen skada, kasta sigli på en för dem ny tillverkning, hvilken med sålr dyra kol, som vanligen i bergslag, ej ens kunde EE FL a ee