såsom nollor; men plötsligen, efter slutad kur
börja skrifva i någon landtbruksjournal eller tic
ning, hålla tal på offentliga sammankomster, oc
blifva ansedda för ljus, till sina fordna kamrater
och lärares stora förundran.
Det finnes åter ett fjerde slag, som är vida fa
ligare genom det förtroende, som deras bildning
öfrigt och deres ställning i lifvet tillvinna dem
nemligen dessa kemister eller botanister ifrån nå
got af läroverken, hvilka hysa den öfvertygelser
att, iiail oe läsa några tyska författare, som t. ex
Thaer, Burger eller Pabst etc., de kunna och bör
blifva ansedda såsom mest passande för en förestån
darebefattnings bestridande på något institut, uta
att fästa afseende derpå, att alla Sveriges landtbruks
instituter utom: Degeberg äro gärskildt inrättad
till det ändamål, att af allmogens söner bilda rät
tare; att det således är föreståndarens första oci
oeftergifliga pligt att bibringa sina elever det prak
tiska i landtbruket och ej att ingå med dem ut
några högre vetenskapliga undersökningar uti de
theoretiska, det må nu röra hufvudsaken, det vil
säga jordens ändamålsenliga skötsel, på närmar
eller fjärmare håll. Efter att hafva företagit er
utländsk resa, på några månader, vanligen til
Tyskland, arrendera de en obetydlig egendom närt
det läroverk, der. de äro anställda, och hvem ä!
sedan en mera kompetent domare i frågor, som rörs
landtbruket, och hvem kan bättre meddela allmo-
gens söner det praktiska af åkerbruket? De sjelfvc
skola säkert mest få tåla alt se sig jemföras; och
deras värde skattas ganska högt äfven af andra
hvilka icke betänka, att största delen af deras
verksamhet borde upptagas af de åliggandens full.
görande, som deras embete vid läroverken ålägger
dem. Huru oriktig deras åsigt är, behöfver man
ej gå långt för att inse.
Hvad är det nemligen man bör fordra af en ut-
examinerad rättarelärling? Ar det kanske kemi,
botanik, växtfysiologi, geologi o. s. v.? Och i
hvilka andra ämnen kan man förutsätta, att en
sådan person skall vara hemmastadd, som i hela
sin lefnad har gått på en helt och hållet annan
bana än den, hvarpå man bildas till en duglig
praktisk lärare? Jag hyser för alla dessa den dju-
paste vördnad, endast man slipper att se dem be-
kläda sådana sysslor, hvilka ovilkorligt skola göra
dem skadliga för samfundet; ty de nedrifva allt
vad dugliga nitälskare för saken genom ihärdig-
het sökt uppbygga, — — och det är isynnerhet
om dem som man kan säga: Skomskare, blif vid
din läst! Det finnes i alla fall skickliga pPperso-
ner nog till bestridande af nämnde sysslor, utan
att en direktion vid ett landtbruksinstitut behöf-
ver välja dylika quasi-landtbrukare till bestridan-
det af en syssla, som enligt min tanka fordrar
mera insigt i det mekaniska af åkerbruket, än nå-
gon af dessa omnämnda herrar eger, alldenstund
man vant sig att af Tyskarne, som alldeles icke
endera åt det praktiska och i detta fall ej äro
Svenskarne i någon mån öfverlägsna, hemta un-
lerrättelserna om landtbrukets ståndpunkt och ut-
veckling med förbigående af alla engelska förfat-
are, hvilka man knappast känner till namnet —
lessa författare, som man nödvändigt mäste känna,
om man vill tänka på att vara en duglig praktisk
ärare; ty ur tyska författare kan ingen säga sig
vafva fått lära mycket i detta hänseende. Vi äro
lock ej så ensidiga, att vi fördöma några vid ett
andtbruk användbara kunskaper (och de äro mån-
3); utan vi hafva endast försökt bevisa, att det
j är någon af dessa som serskildt skall utgöra
ufvudsaken. Snarare bör en liksidig bildning i
lla läggas till grund för den praktiska erfarenhet,
om inhemtas under ett flerårigt vistande vid ett
nstitut och för den theoretiska, som kännedomen
f den nya landtbrukslitteraturen bibringar. An-
ger man, att en sålunda utrustad person eger
erjemte ett praktiskt sinne, så bör väl denne blif-
a ansedd för den mest passande föreståndare för
tt institut, der syftemålet är att göra dugliga
lättare af allmogens söner.