också icke obegagnade, fördelen, att, i stället
för råsocker, kunna vid tillverkningen använda
redan raffinerad vara, nemligen Belgiskt och
Holländskt lumpsocker, det der, i följd af den
utomordentligt höga drawbacken i Holland och
Belgien nästan alltid i Hamburgska priskuran-
terna noteras en mån lägre i pris, än de bästa
Brasilianska råsockerslagen, utom det att Ham-
burgska raffinadören, hvilken alltid för dagen
är i tllfälle att köpa sitt behof af råsocker,
icke tryckes al ränta, magasins- och brandas-
suranskostnader, som falla den Svenska tillver-
karen till last, hvilken för hela årets tillverk-
ning måste förse sig på en gång med sitt rå-
ämnesbebof.
Obestridliga resultatet af ofvan anförda facta
är således, ej allenast att någon obillig prissteg-
ring icke träffat svenska sockerkonsumenten,
utan äfven att, när tullen å råämnet samt öf-
riga afgifter tagas i beräkning, det raffinadsoc-
ker, denne förbrukat, varit honom tillgängligt
till jemförelsevis billigare pris, än Hamburger
raffinadsockret stått dess respektive konsumen-
ter; och lika obestridligt är det, att den fördel
svenska sockerbruksidkare möjligen kunnat hafva
af prisstegringen, kommit dem till godo i egen-
skap af importörer, genom ett lyckligt inköp
af råvaran i Brasilien förr än prishöjningen å
denna der inträffade, men ingalunda i egenskap
af raffinadörer. Tvärtom skulle de, som till-
fälligheten gynnade med detta lyckliga inköp,
kunnat reexportera det sålunda uppköpta, hit
ankomna råsockret med lika stor fördel, som
de detsamma till raffioering använde; och san-
ningen af denna reflexion bestyrkes factiskt der-
af, att till Sverge ankommet råsocker verkli-
gen förlidet år köptes på spekulation och med
vinst åter utfördes.
Då den första och vigtigaste anklagelsen nu
blifvit fullständigt vederlagd, kunde ock sva-
randerne gerna sluta; ty sedan det blifvit åda-
galagdt, att någon obillig prisstegring icke träf-
fat konsumenterna af inhemskt raffinadsocker,
utan att motsatsen snarare egt rum, så förlora
äfven de öfriga beskyllningarnpa all vigt och be-
tydelse och ramla utaf sig sjelfva. Dessa hade
nemligen blifvit uppstaplade endast för att göra
hufvudanklagelsen sannolik; och klart är det,
att hvad öfverenskommelse eller så kallad
koalition, än blifvit emellan svenska soc-
kerraffinadörerne ingången, denna måste haf-
va varit oskyldig, när den icke ländt den för-
brukande allmänheten till skada eller föran-
ledt någoa prisstegring. Ty, såsom i det före-
gående blifvit bevisadt, var den effektiva pris-
förböjningen å raffinadsocker, hvilken här för-
lidet år ägde rum, en följd, icke utaf någon öf-
verenskommelse, utan endast och allenast utaf
råvarans stigande i pris, och uppgick härstädes,
såsom likaledes blifvit visadt, icke till samma
belopp, som på den öfriga Europeiska socker-
marknaden, af hvilken den Hamburgska är ett
troget uttryck. Men då så mycket skeft och
osannt biifvit ordadt om denna öfverenskom-
melse eller koalition,, så må gerna sanna och
verkliga förhållandet dermed här lika offentligt
framläggas.
I följd af de förändringar, som uti handhaf-!
vandet af tullförfattningarne och kontrollen öfver
deras eiterlefnad åren 1840 och 18414 uti stor-
furstendömet Finland inträffade, begynte äfven
de klausuler, som uti konventionen rörande
handelsförhållanderna emellan Sverige och Fin-
land blifvit stadgade till svenska industriens
fördel, och hvilka under de föregående åren, i
anseende till finska tullförvaltningens beskaffen-
het och egenheter, blott skyldrat såsom toma
ord på papperet, att åter erbålla sanning och
verklighet; och såsom verkan deraf uppstod en
liflig utförsel till Finland af åtskilliga svenska
fabrikater, särdeles utaf raffinadsocker, hvaraf
resultatet ock ej dröjde att visa sig uti handels-
vägens vändving till Sveriges förmån, då den
förut deremot under en mängd af år stått till
Sveriges nachdel, icke till följd af sjelfva kon-
ventionens beskaffenhet, hvilken orättvist der-
för fått uppbära skulden, utan af det sätt,
hvarpå, såsom nämndt är, tullförfattningarne,
och med detsamma äfven konventionen, uti Fin-
land verkställdes. Af nu anförde orsak uppgick
utförseln af raffinadsocker ifrån Sverige till Fin-
land år 41843 till mer än 4,300,000 och 1844
till omkring 4 200,000. Med sistnämnda år gick
konventionen till ända, och som svenska raffi-
nadörerna, hvilka i det längsta gjort sig förhopp-
ning om traktatens förnyelse, sedan dess sann-
skyldiga beskaffenbet och fördelaktiga verkan
på handelsvågen blifvit klarligen ådagalagda,
dels då befuono sig belastade med stora lager
af tillverkadt fabrikat och införskrifven råvara,
dels ock ej kunde genast åstadkomma en minsk-
ning af tillverkningen, så öfverenskommo en
del bland dem så i Stockholm som andra stä-
der, att pro rata parte år 41845 exportera en
lika stor qvantitet, som föregående året blifvit
utförd, för att derigenom afböja de förstörande
verkningarne af en öfverproduktion, som annars
skulle tillfogat alla en oundviklig, stor förlust.
Den, som ej ville eller kunde sjelf exportera
sin andel; har på andra transporterat sin ut-
förselsskyldighet emot ersättning, i följd hvaraf
såväl ifrån Stockholm och Norrköping som Gö-
theborg en sådan export ägt rum, deribland
icke mindre än cirka 420,000 af hufvudsta-
dens och Norrköpings raffinadörer; och är det
RA —- ho mm KR EA AR ER -
- Må mn AA VO MM
nn AA MA AA MM
Oc Er