NV oo Pe oo OR
gifva de återstående nio-tusen rdr bko, med 6 pc
Tränta ifrån nämde utgifningsdag.
2:o Skulle åter hr Hällström föregifva, att har
I mot den ifrågavarande reversen försträckt mig tic
Itusen rdrbko, så får jag ödmjukligen yrka, att
ljemte bifall till mitt i första punkten framställd
I påstående, hr Hällström måtte, för detta silt lag
Istridiga förfarande, blifva ålagd laga ansvar, enlig
9 kap. 41 Handelsbalken samt 4 kap. 5 Ut
sökningsbalken och de flera lagens rum, som häri
kunna äga tillämpning. N
Öppen talsn förbehålles, äfvensom ersättning fö!
rättegångskostnaden. Stockholm d. 46 Febr. 1846
Johanna Margaretha Dubost, född Reder.n
Uti innehållet af denna stämning förenade sig til
alla delar hr sockerbrukspatronen Meijer, som, pi
fru Dubosts begäran, blifvit till hennes förmyndart
förordnad.
Då målet den 924 sist!l. Februari på kämnersrät-
tens andra afdelning förekom, gjordes af Hällströms
ombud, hr protonotsrien Hervan, den invändning,
att fru Dubosts käromål, jemlikt 4 kap. 3 Ut-
sökningsbalken, ej borde komma under pröfning,
derföre, att hon icke inom den der stadgade tid af
sex veckor väckt talan emot reversen.
Sedan kärande-ombudet, extra notarien Elfstedt
upplyst, att fru Dubost, som först i slutet af Ja-
nuari erhållit kännedom om Hällströms åtalade
förfarande, redan den 314 i samma månad deremot
offentligen protesterat, blef svarandens berörde in-
vändning af domstolen ogillad; och då Hällström
icke velat begagna det genom stämningen honom
lemnade tillfälle, att förklara sitt handlingssätt vara
en följd af något missförstånd, så blef såsom bevis
på det sanningsvicriga uti Hällströms föregifvande,
det han på den ifrågavarande reversen skulle hafva
lånat fru Dubost 40,000 rdr bko, åberopadt:
1:0 ett intyg af hr Sellman derom, att fru Du-
bost endast begärt att låna 300 rdr bko, hvaraf
syntes följa, att hon icke gerna kunde vilja såsom
lån af Hällström emottaga en summa, som var 20
gånger större än den hon behöfde;
2:0 att det till Hällström lemnade hypotek; om
det beräknades efter brandförsäkrings- och taxe-
ringsvärdet, lemnade säkerhet endast för 6666 rdr
32 sk. bko, men om det beräknades till den sum-
ma (12,000 rdr bko) hvartill egendomen varit till
salu utbjuden, och hvarföre den när som helst kun-
de få köpas, deremot icke lemnade säkerhet för
mer än 2666 rdr 52 sk., och att det således snart
sagdt vore otänkbart, att Hällström, som var en
för fru Dubost alldeles okänd person, emot en så
ringa säkerhet skulla försträcka en så betydlig
penningesumma, som tio-tusen rdr bko, synnerli-
gast när i betraktande tages den så långt utsräckta
betalningstiden af ett år och derefter skeende sex
minaders uppsägning;
3:0 att Hällström (för att få reversen öfverflyt-
tad i tredje mans hand) erbjudit sig att uppköpa
kaffe och bränvin mot en betalning, som vida öf-
versteg de gångbara prisen, så vida säljare ville i
liqvid emottsga den ifrågavarande reversen.
Svarande-ombudet, som icke kunde bestrida rig-
tigheten af de bevis, som för bestyrkande af desse
uppgifter å kärande-sidan ingåfvos, förklarade, att
han ansåg uppgiften att egendomen kunnat köpas
för 12000 rdr bko innebära en osanning, helst den
kommissionär, som haft bestyr med försäljningen,
skall hafva hållit priset derå till 24,000 rdr bko !).
Vore. uppgiften åter sann, så skulle den efter sva-
randens åsigt bevisa, att fru Dubost handlat min-
dre redligt, då hon, med kännedom derom, att för
egendomen ej kunde erhålles 42,000 rdr, tillnarrat
sig lån på densamma till 40,000 rdr mot inteck-
ning i V,-delar deraf, som förut voro högt gra-
verade ?).
De af herrar Erdman Komp. samt Granlund
Komp. afgifne attester derom, att Hällström er-
bjudit sig att af dem köpa kaffe och bränvin till
högre pris, än som var gångbart; så vida de ville
såsom betalning emottaga den ifrågavarande re-
versen, skulle efter svarande ombudets förmenan-
de ingenting bevisa, emedan käranden ej kunde
veta, hvad Hällström haft för spekulation med så-
dån handel. Det vore nemligen icke ovanligt,
utan tvertom allmänt brukligt, att, då en köpman
sä!jer på kredit, eller mot skuldebref, han tager
mer betalt, än då han säljer mot kontant. Så t.
ex. får den, som köper bränvin på blott 3:ne må-
naders kredit, betala minst 2 å 3 sk. per kanna
mer än det gångbara priset. Om -hr Granlund
hade antagit Hällströms anbud angående bränvins-
köpet, så skulle Hällström derpå hafva förtjent be-
tydligt, emedan priset å bränvin derefter steg nn
senligt. Då kaffe säljes på 3:ne månaders kredit,
så tages vanligen 4 V, sk. per mer än gångbara:
priset är vid kontant handel ?).
Då svaranden icke kunde förebringa den ringa-
ste bevisning: :till. vederläggning af käromålet, så
åberopades vidare till stöd för detsamma:
4:0 Pen af-fru Dubost öfver sin handel förda
jurnal, hvilken af hennes förmyndare till domsto-
len ingafs, så väl i kladd eller koncept som i huf-
vudskrift, utvisände, att fru Dubost deruti behö-
rigen antecknat, att hon uti September mänad
5 BR
!) Då fru Dubosts förmyndare inför Zomstolen of-
fentligen förklarat, att egendomen när som helst
kan få köpas för 42,000 rdr bko, är ju uppgif-
tens sannfärdighet obestridlig.
2) Då fru -Dubosts andel i egendomen var ograves
rad till ett värde af 2666 rdr 32 sk. bko, Jem-
nade denna pant således tillräcklig säkerhet för
den försträckning å Et( Tusen rdr, som hon af
Hällström emottog.
2) Månne icke Hällströms förijenst på dessa han-
delsspekulationer skulle bafva blifvit betydligt
större, om han haft! Tio Tusen rdr i kassan,
och således kunnat kontent betala de ifrågava-
rande bränvins- och kaffepartierna? — Det eger
ju ej det ringaste sammanhang, celler ens skym-
ten af sannolikhet, att Hällström skall emot en
pant, som icke lemnar säkerhet ens för en tred-
jedel af summan, hafva lånat fru Dubost Tio
Tusen rår bko på halftannat år, för att straxt
derefter använda fru Dubosts revers tiH betal-
ning af sina handelstransaktioner?
Om hr Hällström verkligen hade varit egare
till Tio Tusen rdr bko, så hade han icke heller,
såsom nu varit fallet, beböft att hålla sig undan
vid den tid, då det ålegat honom att infria en
vexel på några hundrå rdr, dem bab i nästlidne