NV oo Pe oo OR gifva de återstående nio-tusen rdr bko, med 6 pc Tränta ifrån nämde utgifningsdag. 2:o Skulle åter hr Hällström föregifva, att har I mot den ifrågavarande reversen försträckt mig tic Itusen rdrbko, så får jag ödmjukligen yrka, att ljemte bifall till mitt i första punkten framställd I påstående, hr Hällström måtte, för detta silt lag Istridiga förfarande, blifva ålagd laga ansvar, enlig 9 kap. 41 Handelsbalken samt 4 kap. 5 Ut sökningsbalken och de flera lagens rum, som häri kunna äga tillämpning. N Öppen talsn förbehålles, äfvensom ersättning fö! rättegångskostnaden. Stockholm d. 46 Febr. 1846 Johanna Margaretha Dubost, född Reder.n Uti innehållet af denna stämning förenade sig til alla delar hr sockerbrukspatronen Meijer, som, pi fru Dubosts begäran, blifvit till hennes förmyndart förordnad. Då målet den 924 sist!l. Februari på kämnersrättens andra afdelning förekom, gjordes af Hällströms ombud, hr protonotsrien Hervan, den invändning, att fru Dubosts käromål, jemlikt 4 kap. 3 Utsökningsbalken, ej borde komma under pröfning, derföre, att hon icke inom den der stadgade tid af sex veckor väckt talan emot reversen. Sedan kärande-ombudet, extra notarien Elfstedt upplyst, att fru Dubost, som först i slutet af Januari erhållit kännedom om Hällströms åtalade förfarande, redan den 314 i samma månad deremot offentligen protesterat, blef svarandens berörde invändning af domstolen ogillad; och då Hällström icke velat begagna det genom stämningen honom lemnade tillfälle, att förklara sitt handlingssätt vara en följd af något missförstånd, så blef såsom bevis på det sanningsvicriga uti Hällströms föregifvande, det han på den ifrågavarande reversen skulle hafva lånat fru Dubost 40,000 rdr bko, åberopadt: 1:0 ett intyg af hr Sellman derom, att fru Dubost endast begärt att låna 300 rdr bko, hvaraf syntes följa, att hon icke gerna kunde vilja såsom lån af Hällström emottaga en summa, som var 20 gånger större än den hon behöfde; 2:0 att det till Hällström lemnade hypotek; om det beräknades efter brandförsäkringsoch taxeringsvärdet, lemnade säkerhet endast för 6666 rdr 32 sk. bko, men om det beräknades till den summa (12,000 rdr bko) hvartill egendomen varit till salu utbjuden, och hvarföre den när som helst kunde få köpas, deremot icke lemnade säkerhet för mer än 2666 rdr 52 sk., och att det således snart sagdt vore otänkbart, att Hällström, som var en för fru Dubost alldeles okänd person, emot en så ringa säkerhet skulla försträcka en så betydlig penningesumma, som tio-tusen rdr bko, synnerligast när i betraktande tages den så långt utsräckta betalningstiden af ett år och derefter skeende sex minaders uppsägning; 3:0 att Hällström (för att få reversen öfverflyttad i tredje mans hand) erbjudit sig att uppköpa kaffe och bränvin mot en betalning, som vida öfversteg de gångbara prisen, så vida säljare ville i liqvid emottsga den ifrågavarande reversen. Svarande-ombudet, som icke kunde bestrida rigtigheten af de bevis, som för bestyrkande af desse uppgifter å kärande-sidan ingåfvos, förklarade, att han ansåg uppgiften att egendomen kunnat köpas för 12000 rdr bko innebära en osanning, helst den kommissionär, som haft bestyr med försäljningen, skall hafva hållit priset derå till 24,000 rdr bko !). Vore. uppgiften åter sann, så skulle den efter svarandens åsigt bevisa, att fru Dubost handlat mindre redligt, då hon, med kännedom derom, att för egendomen ej kunde erhålles 42,000 rdr, tillnarrat sig lån på densamma till 40,000 rdr mot inteckning i V,-delar deraf, som förut voro högt graverade ?). De af herrar Erdman Komp. samt Granlund Komp. afgifne attester derom, att Hällström erbjudit sig att af dem köpa kaffe och bränvin till högre pris, än som var gångbart; så vida de ville såsom betalning emottaga den ifrågavarande reversen, skulle efter svarande ombudets förmenande ingenting bevisa, emedan käranden ej kunde veta, hvad Hällström haft för spekulation med sådån handel. Det vore nemligen icke ovanligt, utan tvertom allmänt brukligt, att, då en köpman sä!jer på kredit, eller mot skuldebref, han tager mer betalt, än då han säljer mot kontant. Så t. ex. får den, som köper bränvin på blott 3:ne månaders kredit, betala minst 2 å 3 sk. per kanna mer än det gångbara priset. Om -hr Granlund hade antagit Hällströms anbud angående bränvinsköpet, så skulle Hällström derpå hafva förtjent betydligt, emedan priset å bränvin derefter steg nn senligt. Då kaffe säljes på 3:ne månaders kredit, så tages vanligen 4 V, sk. per mer än gångbara: priset är vid kontant handel ?). Då svaranden icke kunde förebringa den ringaste bevisning: :till. vederläggning af käromålet, så åberopades vidare till stöd för detsamma: 4:0 Pen af-fru Dubost öfver sin handel förda jurnal, hvilken af hennes förmyndare till domstolen ingafs, så väl i kladd eller koncept som i hufvudskrift, utvisände, att fru Dubost deruti behörigen antecknat, att hon uti September mänad 5 BR !) Då fru Dubosts förmyndare inför Zomstolen offentligen förklarat, att egendomen när som helst kan få köpas för 42,000 rdr bko, är ju uppgiftens sannfärdighet obestridlig. 2) Då fru -Dubosts andel i egendomen var ograves rad till ett värde af 2666 rdr 32 sk. bko, Jemnade denna pant således tillräcklig säkerhet för den försträckning å Et( Tusen rdr, som hon af Hällström emottog. 2) Månne icke Hällströms förijenst på dessa handelsspekulationer skulle bafva blifvit betydligt större, om han haft! Tio Tusen rdr i kassan, och således kunnat kontent betala de ifrågavarande bränvinsoch kaffepartierna? — Det eger ju ej det ringaste sammanhang, celler ens skymten af sannolikhet, att Hällström skall emot en pant, som icke lemnar säkerhet ens för en tredjedel af summan, hafva lånat fru Dubost Tio Tusen rår bko på halftannat år, för att straxt derefter använda fru Dubosts revers tiH betalning af sina handelstransaktioner? Om hr Hällström verkligen hade varit egare till Tio Tusen rdr bko, så hade han icke heller, såsom nu varit fallet, beböft att hålla sig undan vid den tid, då det ålegat honom att infria en vexel på några hundrå rdr, dem bab i nästlidne