så finner för godt, kin anlägga ett alldeles nytt apothek, i hvilket fall det förra apo theket blir så godt som utan värde 8). Deri senom vore stödet af enskild penningekredi alldeles uudanryckt apotheksrörelsen, och hvac denna kredit inflyter derpå, kan bäst inses deraf, att de ynglingar, som insättas till lärlinga på apothek, och af hvilka många sluta som sjelfegande apothekare, vanligen äro söner al fattiga föräldrar, som saknat utvägar att skaffo dem utbildning (!) i annan riktning. Då således de yngre (!—?) inom yrket frambära sina önskningar att i början af sin bana såsom apothekare erhålla tillståndsbrefvet utan algift, så bafva de icke betänkt, hvad deraf blefve följden vid slutet af denna bana för dem sjelfva, i fall omständigheterna nödga dem att lemna apotheket, eller för deras efterlefvande familj vid deras frånfälle 9). På de nu anförda grunder, och då kollegium icke heller bör.-biträda sökandernas begäran om upphörandet af den vid större medikamentseveranser stadgade rabatt (?) samt inskränkning . Eders Kongl. Maj:ts höga pröfning och betämmande efter orternas behof af nya apotheks nrättande, kan kollegium icke annat än i allo ifstyrka den till kollegii underdåniga utlåtande emitterade ansökningen. (Forts. följer.) förslag upptager till och med utförliga och bestämda föreskrifter, hurusom säljarens rätt vid detta tillfälle skall kunna på det aldratillförlitligaste sätt bevakas. År det möjligt att begära någon större säkerhet än dessa? ) Härigenom skulle värdet af det, som företrädaren har att sälja, icke det aldraringaste förminskas, så snart denne ej har något privilegium att fordra betalning för. Imedlertid anförer Sacklens Sverges apothekarehistoria sid. 255—6, och hr Nybigei.sednaste skrift, sid. 34, ett exempel på, att till och med ett slikt anläggande af nytt apothek bredvid ett äldre, för att nedtrycka det äldres värde, förr hvarken af Regeringen eller dess embetsverk ansetts brottsligt. Det torde Toa läsaren att veta, att det vär åt vår store Scheele, som detta beviljades. ) Utan tvifvel blefve följden för dem alldeles densamma, som för samteliga nuvarande tjenstemän och för sundhetskollegii egna ledamöter; men icke kunna dessas utsigter anses så förtviflade? Man torde ytterligare jemföra dessa 3:ne punkter med hr generaldirektören Ekströmers redan åberopade, högst, förtjenstfulla utlåtande. Huru kan kollegium säga, att det är de yngre, som framställt denna anhållan? Är det då icke ,sjelfegande apothekare, de flesta gamla män, som framställt densamma genom en till mogna år kommen apothekare och riddare? Månne, äfven bland de oprivilegierade, det företrädesvis är de yngre,, som känna hvar skon klämmer och ifra för ett bättre sakernas skick?