Å andra sidan påminner man sig, att då hr
Bertrand vid stridstillfället infört ett finger i
pipan på en af pistolerna, hade han fått det
svärtadt, hvarföre ban sagt sig tro gevären vara
försökta; men hvilket hr dEquevelley då be-
stred, med förklarande, att han blott afbränt
fängkrut. Denna omständighet måste ådraga
sig instruktionsdomarnes uppmärksamhet. Un-
dersökning derom har derföre skett, och man
har kommit till det resultat, att pistolerna nyss
förut måsie hafva blifvit afskjutne. Af hvem?
Det sista har ej kunnat fullkomligen utredas;
men det blir likvål icke synnerligt tvifvel un-
kastadt, då man frågar hvilket bruk den ankla-
gade kan hafva gjort af sin tid, hela morgonen
den 114 Mars. Om aftonen förut hade han till-
sagt, att man borde väcka honom klockan half
sex på morgonen. Pourtvaktens dotter kom och
klappade på hans kammardörr först klockan
half sju. Emot sju tillsade bonom hr Arnoux,
som tillbragt natten i hans rum, att stiga upp.
Han bade redan lemnat sängen och begaf sig
genast ut, utan att säga Arnoux hvart han gick.
Då han iterkom, var klockan öfver tio, och
sekundanierse väntade bonom redan sedan en
god stund. Han hade nyss lemnat hr Berard,
hos hvilken han inträffat kl. 9 eller half 40.
Men hvad hade ban gjort ifrån kl. 7 ända till
kl. 9, då br Equevilley kom till de Boigne med
de vapen, som skulle begagnas i duellen?
Om man antar hr Bertrands förmodan, så blir
det lätt att förklara bruket af dessa två tim-
mar, hvaraf man så omsorgsfullt bevarat hem-
ligbeten. Och den anklagade, har han icke slut-
ligen brutit mot sjelfva den lag, som af sekundan-