MÄRKVÄRDIG RÄTTEGÅNG
OM
EN DUELL EMELLAN TVENNE TIDNINGS-
REDAKTÖRER. )
För att upptäcka de verkliga eller hemliga
bevekelsegrunder, som förmått Beauvallon att
utmana Dujarier, är man nödsakad göra giss-
ningar, som dock alla hafva mera skäl för sig
än den tomma förevändning han lagt i dagen.
Det är ej tänkbart att han funnit sig föro-
lämpad af Dujariers brådska att, den 7 Mars
om aftonen, liqvidera bonom; eller af det lån
denne för sådant ändamål gjort hos hr Collot.
Detta innebar ingenting stötande hos en per-
son, som, då han föga kände den andra, måste
känna angeläget att betala honom sin skuld, i
synnerhet då han redan erlagt största delen.
Skulle man å andra sidan föreställa sig, att,
efter hvad Roger de Beauvoir på en åtbörd
trott sig märka, Beauvallon med otålighet upp-
tagit de ord Dujarier sagt åt dem. Lievenne?
Det är sant att han då och då besökte denna
aktris, och äfven att ban, enligt ett intyg af
hr Nadailhac, som träffat honom hos benne,
visat sig upprymd vid hennes sida. Ingenting
berättigar dock till den förmodan, att något
närmare förhållande egt rum dem emellan.
Enligt ett stort antal personers mening har
duellen den 44 Mars varit följden af en hem-
lig) hätskhet, som Beauvallon hyste mot Du-
jarier.
Aftonen före duellen, hade han sagt till gref-
ve de Flers, att han sedan långt tillbaka var
förargad på geranten för la Presse. Denna o-
vänskap måste tillskrifvas, ap!ingen uttryck,
som denne fällt på hans bekostnad, eller ock
sjelfva den fieadtlighet, som herrskade emellan
de tidningar, hvarvid de begge voro fästade.
— —
Se A. B. Ja 91.