)
bundna JRR NR at ARR RNE
sekreterare, hade blifvit upprättad och skyndat att
organisera civil- och militärförvaltningen. Dessa
första anordningar voro på ett klokt sätt träffade,
och inga våldsamheter ägde rum under denna sty-
relses korta tillvaro. För att handla i enlighet
TI med den anda, som dikteråt hennes uppmaning till
polska fölket, och för att gifva mera kraft och en-
Thet åt den revolutionära regeringen, nedlade med-
Tlemmarne af denna provisoriska styrelse, efter ge-
mensamt fattadt beslut, frivilligt och enhälligt sina
funktioner, och utnämnde till diktator br Tyssow-
sky, en kraftfull man af obefläckad karskter, som
åtnjöt allmänt förtroende i Polen, och innehade
denna höga post ända. till sista stunden. Trogne
deras system att-svärtå Polens sak, hafva de tyska
tidningarne framställt denna vexling i högsta mak-
Itens utöfvande såsom resultatet af inre tvistigheter,
bvilka skulle häfva utbrustit bland ledarne afrörel-
Isen. Detta förtal vederlägges helt och hålet af det
factum, att ledamöterna af nationalregeringen full-
I komligt frivilligt nedlade sina funktioner, och om
några öfvergående tvistigheter herrskade inom den
nya regeringen, så hafva de på intet sätt kun-
nat skada Polens intressen; ty den ett ögonblick
af herr Wiszniewski usurperade makt återkom
ganska snart i herr Tyssowskis händer, hvilken
nationen understödde med sina önskningar och
sina sympathier, och denna mellsnakt i revolu-
tionsuppträdet räckte dessutom icke längre än 4
timmar. Vi komma nu till den gräsligaste episo-
den -af de sednaste händelserna, till dessa scener
af grymhet, för hvilka en på samma gång barba-
risk och trolös politik så skändligt och så lögnak-
tigt anklagat försvararne af Polens sak, men för
hvilka ansvarigheten rättvist måste äterfalla på
dem, som förstodo att af dessa grymheter göra ett
så nywigt bruk för sin sak. En afdelning af de
krakauska insurgenterna hade blifvit skickad till
Galizien, för att understödja resningen i denna
provins. Då denna afdelning d. 25 Febr. kom till
Gelow, blef - den, i stället för att understödjas af
insurgenterna i Bochnia och Tarnow, fientligt be-
handlad, och största delen af denna trupp blef o-
barmhertigt nedhuggen af bönderna. Några afin-
surgenterna, som flyktat undan blodbadet, återkom-
mo till Krakau, medförande flera af dessa bönder,
hvilka de bemäktigat sig. Med tårar i ögonen för-
klarade dessa fångna bönder, att de vid utöfnin-
gen af dessa grymheter emot sina egna landsmän
endast åtlydt de österrikiska autoriteternes upp-
maningar, och hufvudmännen för insurrektionen i
Krakau hafva af dessa olyckligas egen mun erfa-
rit, genom hvilka skändliga anläggningar man för-
ledt dem att göra gemensam sak med deras för-
tryckare emot insurrektionen. Dessa bönder voro
samtlige lifegne från statsgodsen; de flesta hade
förut stått i österrikisk militärtjenst; men för att
desto säkrare vinna sitt ändamål, begagnade auto-
riteterna den försigtigheten, att bland dem insticka
chevauxlegers och andra till bönder förklädda sol-
dater, hvilka österrikiska befälhafvare icke blygdes
att anföra till detta afskyvärda slagtande. Vikun-
na Här, stödda på autentika handlingar, förklara,
att kretshauptmannen i Bochnia, hr Bernd, och
den i Tarnow, en viss Breinl, skickat emissarier
till de galiziska byarna, för att vinna bönderna för
Österrikes sak, derigenom att man sökte öfvertala
dem, att polska adeln icke hade något annat ända-
mål, än att kufva bönderna under ett grymt slaf-
veri, och att Österrikes faderliga regering ville be-
skydda dem emot deras adliga landsmäns tyranni-
ska planer.) Dessa österrikiska utskickade utfä-
ste en belöning af 40 gyllen för hvarje polack i
civil drägt, som lefvande eller död lemnades i de-
ras händer. Dessa skändliga medel ledde till åsyf
tad verkan; och drifna af vinstens lockelser till
mord, samt dessutom upphetsade af omåttligt bruk
af starka drycker, hvårtill man förledde dem, öf-
verlemnade sig bönderna snart åt sådana grym-
heter emot de polska adelsmännen, att de österri-
kiska agenterne, öfverraskade genom den oförmo-
dade framgången, sågo sig nödsakade att nedsätta
mordlönen till halfva beloppet. Denna belöning,
tillade fångarne, hade punktligt blifvit till dem
utbetald, som inlemnade lik. Sedan de en gång
öfverlemnat sig åt dessa blodiga excesser, försko-
nade bönderna snart ingen mera, och alla, söm
föllo i- deras händer, omkommo såsom offer för de
rasandes blodtörstiga girighet. Hela familjer, qvin-
nor och-barn, hafva på detta sätt blifvit utrotade,
och deras hus, deras slott, lemnade åt plundring
och förstörelse, äro för närvarande talande bevis
emot dem, som anordnat dessa mordiska uppträ-
den. Insurgenterne från Krakau hafva vid sitt
tåg genom dessa så svårt hemsökta trakter varit
vittnen till detta sönderslitande skådespel, och de,
som begått dessa grymheter, kommo med förtvif-
lans tårar för att hos dem anklaga sig sjelfva för
den afskyvärda röle, som Österrikes politik för-
mått dem att utföra. Men detta är ännu icke
allt: det polska presterskapet, som var vittne till
dessa grymheter, och ville för dem sätta ett mål,
uttågade i procession med alla den katholska kul-
tens insignier, i förhoppning att denna religiös ce-
cemoni torde kunna bidraga att stilla böndernas
mordraseri, och återföra dessa olyckliga till mensk-
ligare känslor. Men detta steg kom i vägen för
Österrikes planer, och dessa ädla prester, delssträckta
till marken genom de österrikiska soldaternas ku-
tor, dels transporterade till Mähren, måste med
sitt blod eller sin frihet plikta för det de så ädelr
sökt träda emellan. — Till slut ännu ett ord, för
att rentvå nationalregeringen från en icke mindre
lömsk anklagelse, än alla de öfriga, man emot hen-
ne riktat. De enda allmänna kassor, som togos af
insurgenterna, voro de i Krakau, Wieliczka och
Podgorze; de inneböllo tillsammanräknadt unge-
fär 450,000 francs, af hvilka största delen använ-
des till uppköp af vapen utrikes; blott en ringa
del af denna summa var ännu öfrig, då insurgent-
afdelningen gick öfver preössiska gränsen. Vihaf-
va framlaggt hufvudorsakerna till den sednaste pol-
ska uppresningens olyckliga utgång. I följd af
dessa händelser och trogen sin plan, samt då hon
aldrig haft för afsigt att söka försvara sig i Kra-
kau, en öppen stad, utan alla försvarsmedel, hade
nationalregeringen - beslutit, att förlägga krigets
skådeplats till Galizien, hvarest insurgenterne, i
förening med andra insurgentkorpser, hvilka ännu
Rn a AA Ra RA KL CR AR ST RE RR