ytterlighet; men äfven Tyskland har på flera
ställen försökt samma skiften; och sjelfva Preus-
sen, som prohibitismen så gerna åberopar, i
tanka kanske att ingen kan veta huru pröfnin-
gen egentligen utfallit derstädes, — sjelfva detta
i tid och otid påpekade Preussen är ett ibland
de mångsidigast lottade på detta slags erfaren-
het. För tillfället kan det vara nog att under-
söka förhållandet i Frankrike, i B jern och i
Preussen; omskiftningarne mellan näringsfrihet
och näringstvång hafva egt rum hos dem samt-
ligen; och dessa länder ega äfven en tillräck-
ligt talrik folkmängd, för att gifva deras erfa-
renhet den vigt, som det öfvervägande röstan-
talet alltid medför.
I det fordna Frankrike var icke blott slöjd-
friheten underkastad det strängaste skråtvång,
utan äfven jordbruket. Jorden var fördelad på
några få händer, mängden egde ingen egen jord
och. ej en gång besittningsrätt dertill. Alla
dessa skrankor föllo på en gång vid revolutio-
nen, och hafva sedermera icke blifvit återupp-
resta. Följderna kunna vi nu merase. Egan-
derätt till jorden blef allmän redan 4789, och
sedan den tiden har en mängd förut i Frank-
rike obekanta jordbruksalster ingått i landt-
mannanäringen. Jorden har blifvit skiftad, till
följd af en obegränsad hemmansklyfning (för
att begagna ett svenskt uttryck); men jordens
afkastning har tillvext med antalet af jordegare.
Den uppskattades 4794 till 47 millioner hekto-
liter hvete; år 4840 steg den till 70 millioner.
Tvärtemot de så ofta missbrukade förvillelserna
bos folkökningens fiende Malthus, har födoäm-
nenas tillvext varit större än folkmängdens;
och följden är, att då hvar invånare i Frank-
rike blott kunde påräkna 465 centiliter hvete
1791, kunde han 1840 påräkna 482. Allaslags
skidfrukter edlas- nu mera i en långt vidsträck-
tare skala än före 4789; men det är bekant
att dessa sädesslag hufvudsakligen förökat den
arbetande klassens lifsmedel. — Handarbetel har
rönt samma följder. Varuförökningen är mång-
faldigt betydligare än spanmålsförökningen, och
det fullkomligare arbetssättet har tillåtit en mot-
svarande nedsättning i priserna på alla slags
tyger. Verkan häraf är att folket i det nu-
varande Frankrike kläder sig mycket bättre nu
än i det äldre Frankrike. Det har nu bättre
boningsrum och bättre husgeråd än förr, och
af samma orsak. — Säkraste tecknet till större
välbefinnande hos ett lands befolkning är likväl
en större lifslängd, i medeltal räknadt. Jem-
förelsen visar i detta hänseende att fransmän-
nens lifslängd har sedan innevarande sekels
början ökats med emellan 2 och 5 år.
Granskar man beskattningen på vin, som
ieke är någon nödvändighetsvara, och på tobak,
som är det ännu mindre, så visar sig att den
ofantliga tillökningen i dessa begge utskyldspo-
ster har hufvudsakligen tillkommit genom ar-
betsklassens större förbrukning af nyssnämnde
öfverflödsartiklar. — Att arbetaren kan bestå
sig denna lyx, hvartill han fordom hade jem-
förelsevis så ringa tillgång, röjer att bans ställ-
ning är begqvämare. Men härom vittnar änvu
mer att arbetsklassen insätter penningar ispar-
banken. I Frankrike finnas för närvarande mer
än 334 millioner francs i sparbankerna, och
Paris äger af detta ofantliga belopp 403 millio-
ner ensamt på sin andel Visserligen utgör
icke arbetsklassen sparbankens enda insättare:
men listorna på dessa upplysa dock att a!la
slags arbetare innebafva sparbanksböcker och
att således intet särskildt yrkes idkare saknar
en öfverflödig penning att förrenta isparbanken.
Dessa siffror bevisa, utan möjlighet till ve-
derläggning, att sedan näringsfriheten infördes i
Frankrike, hafva de två ättleder af arbetare,
som upptaga tiden mellan 4789 och nu, varit
bättre födda, klädda och bosatta, än deras före-
trädare under näringstvånget, och att, såsom
följd af det större välbefinnandet, Nifslängden
har fått en tillvext under samma tid, med e-
mellan 2 oeh 3 år, i medeltal. (Forts.)
YT TYnrTiNnA ATA YVANDN 4 FAP N TT TN AA NY DN TE KY