ytterlighet; men äfven Tyskland har på flera ställen försökt samma skiften; och sjelfva Preussen, som prohibitismen så gerna åberopar, i tanka kanske att ingen kan veta huru pröfningen egentligen utfallit derstädes, — sjelfva detta i tid och otid påpekade Preussen är ett ibland de mångsidigast lottade på detta slags erfarenhet. För tillfället kan det vara nog att undersöka förhållandet i Frankrike, i B jern och i Preussen; omskiftningarne mellan näringsfrihet och näringstvång hafva egt rum hos dem samtligen; och dessa länder ega äfven en tillräckligt talrik folkmängd, för att gifva deras erfarenhet den vigt, som det öfvervägande röstantalet alltid medför. I det fordna Frankrike var icke blott slöjdfriheten underkastad det strängaste skråtvång, utan äfven jordbruket. Jorden var fördelad på några få händer, mängden egde ingen egen jord och. ej en gång besittningsrätt dertill. Alla dessa skrankor föllo på en gång vid revolutionen, och hafva sedermera icke blifvit återuppresta. Följderna kunna vi nu merase. Eganderätt till jorden blef allmän redan 4789, och sedan den tiden har en mängd förut i Frankrike obekanta jordbruksalster ingått i landtmannanäringen. Jorden har blifvit skiftad, till följd af en obegränsad hemmansklyfning (för att begagna ett svenskt uttryck); men jordens afkastning har tillvext med antalet af jordegare. Den uppskattades 4794 till 47 millioner hektoliter hvete; år 4840 steg den till 70 millioner. Tvärtemot de så ofta missbrukade förvillelserna bos folkökningens fiende Malthus, har födoämnenas tillvext varit större än folkmängdens; och följden är, att då hvar invånare i Frankrike blott kunde påräkna 465 centiliter hvete 1791, kunde han 1840 påräkna 482. Allaslags skidfrukter edlasnu mera i en långt vidsträcktare skala än före 4789; men det är bekant att dessa sädesslag hufvudsakligen förökat den arbetande klassens lifsmedel. — Handarbetel har rönt samma följder. Varuförökningen är mångfaldigt betydligare än spanmålsförökningen, och det fullkomligare arbetssättet har tillåtit en motsvarande nedsättning i priserna på alla slags tyger. Verkan häraf är att folket i det nuvarande Frankrike kläder sig mycket bättre nu än i det äldre Frankrike. Det har nu bättre boningsrum och bättre husgeråd än förr, och af samma orsak. — Säkraste tecknet till större välbefinnande hos ett lands befolkning är likväl en större lifslängd, i medeltal räknadt. Jemförelsen visar i detta hänseende att fransmännens lifslängd har sedan innevarande sekels början ökats med emellan 2 och 5 år. Granskar man beskattningen på vin, som ieke är någon nödvändighetsvara, och på tobak, som är det ännu mindre, så visar sig att den ofantliga tillökningen i dessa begge utskyldsposter har hufvudsakligen tillkommit genom arbetsklassens större förbrukning af nyssnämnde öfverflödsartiklar. — Att arbetaren kan bestå sig denna lyx, hvartill han fordom hade jemförelsevis så ringa tillgång, röjer att bans ställning är begqvämare. Men härom vittnar änvu mer att arbetsklassen insätter penningar isparbanken. I Frankrike finnas för närvarande mer än 334 millioner francs i sparbankerna, och Paris äger af detta ofantliga belopp 403 millioner ensamt på sin andel Visserligen utgör icke arbetsklassen sparbankens enda insättare: men listorna på dessa upplysa dock att a!la slags arbetare innebafva sparbanksböcker och att således intet särskildt yrkes idkare saknar en öfverflödig penning att förrenta isparbanken. Dessa siffror bevisa, utan möjlighet till vederläggning, att sedan näringsfriheten infördes i Frankrike, hafva de två ättleder af arbetare, som upptaga tiden mellan 4789 och nu, varit bättre födda, klädda och bosatta, än deras företrädare under näringstvånget, och att, såsom följd af det större välbefinnandet, Nifslängden har fått en tillvext under samma tid, med emellan 2 oeh 3 år, i medeltal. (Forts.) YT TYnrTiNnA ATA YVANDN 4 FAP N TT TN AA NY DN TE KY