tades ur egen börs, då Beauvallon föreslog Dujarier. att lida denna förlust i förhållande till deras insatser. Den sednare afslog detta, med förklaring att ban insatt sina 23 luidorer, och att följaktligen tvenne vunna drag måste gifva honom tillbaka 75 luidorer. De öfriga spelarne, för hvilka hela denna sak var alldeles likgiltig, föreslogo stt fortsätta spelet, och att den uppkomna liqvidfrågan måtte uppskjutas tills vidare; bvilket antogs. Det synes för öfrigt, att galleriet blifvit konsulteradt rörande Dujariers anspråk, och erkänt dess riktighet. Vid slutet af natten nalkades Beauvallon till Dujarier för ett tala med honom om det drag, hvars liqvid blifvit uppskjuten. Denne hade då, enligt grefve de Flers vittnesmål, med en hög ton svarat den förre, att han ingenting var honom sky!dig, och alt han ingenting skulle betala honom. Imedlertid, som han medgaf sig vara honom skyldig 84 Iuidorer i och för något annat, ropade ban honom tillbaka i det ögonblick ban var på väg att gå sin väg, och lemnade honom de 75 lu dorer, som spellyckan förskaffat honom. Derefter vände han sig till andra närvarande personer för att bekomma hvad som fattades; men då ingen af dem kunde låna honom hvad han behöfde, vände sig hr Artbur Bertrand till br Collot, värden på les Freres Provencaux, hvilken genast försträckte 10 luidorer, hvarmed Dujarier fullkomligen gjorde sig qvitt Beauvallon. Man åtskildes slutligen. Dujarier bade tappat 425 Iuidorer; Beauvallon vunnit 42 till 43,000 francs. sUnder samtalen emellan dem begge, så väl vid spelet, som efteråt, både inga stickord vexlats, ingen förolämpning på någondera sidan egt rum. Så väl den ena som den andra hade bållit sig inom gränsorna af en kall och afmätt