tades ur egen börs, då Beauvallon föreslog Du-
jarier. att lida denna förlust i förhållande till
deras insatser.
Den sednare afslog detta, med förklaring att
ban insatt sina 23 luidorer, och att följaktli-
gen tvenne vunna drag måste gifva honom till-
baka 75 luidorer. De öfriga spelarne, för hvil-
ka hela denna sak var alldeles likgiltig, före-
slogo stt fortsätta spelet, och att den uppkomna
liqvidfrågan måtte uppskjutas tills vidare; bvil-
ket antogs. Det synes för öfrigt, att galleriet
blifvit konsulteradt rörande Dujariers anspråk,
och erkänt dess riktighet. Vid slutet af natten
nalkades Beauvallon till Dujarier för ett tala
med honom om det drag, hvars liqvid blifvit
uppskjuten. Denne hade då, enligt grefve de
Flers vittnesmål, med en hög ton svarat den
förre, att han ingenting var honom sky!dig,
och alt han ingenting skulle betala honom.
Imedlertid, som han medgaf sig vara honom
skyldig 84 Iuidorer i och för något annat, ro-
pade ban honom tillbaka i det ögonblick ban
var på väg att gå sin väg, och lemnade honom
de 75 lu dorer, som spellyckan förskaffat ho-
nom. Derefter vände han sig till andra när-
varande personer för att bekomma hvad som
fattades; men då ingen af dem kunde låna ho-
nom hvad han behöfde, vände sig hr Artbur
Bertrand till br Collot, värden på les Freres
Provencaux, hvilken genast försträckte 10 lui-
dorer, hvarmed Dujarier fullkomligen gjorde sig
qvitt Beauvallon. Man åtskildes slutligen. Du-
jarier bade tappat 425 Iuidorer; Beauvallon vun-
nit 42 till 43,000 francs.
sUnder samtalen emellan dem begge, så väl
vid spelet, som efteråt, både inga stickord vex-
lats, ingen förolämpning på någondera sidan egt
rum. Så väl den ena som den andra hade
bållit sig inom gränsorna af en kall och afmätt