NÄRINGSFRIHETSFRÅGAN.
I sista lördagsnumret omnämndes, såsom et
af profven på det officiella bladets sträfvander
Jemot framskridandet äfven i denna fråga, at
det nyligen meddelat ett utdrag ur en :tysl
recension, öfver en skrift af en vid namn Bubl
innehållande några bannala fraser, utan all
stöd af bevis. Vi lofvade imedlertid att kol
latiomera fraserna något med facta, för at
visa deras ytlighet. Ty att de annars skol:
repeter2s utan återvändo är så mycket san
nolikare, som detta tyska frasmakeri egent-
ligen kan anses för ett kort sammandrag a
idet svenska, hvilket man hört hundradetal:
gånger förut, vid alla våra riksdagar och i snart
isagdt alla dessemellan tillsatta kommitteer öf-
ver tullagstiftning och näringsanstalter. Herr
Buhl och hans recensent spänna blott sina bå-
igar litet högre, än våra infödde frasmakare
vågat tillåta sig hittills eller under det fram-
lidna systemets misstänksamma och lättskrämda
herravälde. Fullkomligt öfverensstämmande med
de bekanta svenska fraserna, är följande af den
officielle importerade tyska: ,att tidens huf-
vudsakligaste onda består i den obegränsade
näringsfriheten, under de stora kapitalernas
tyrannin; men våra inhemska pratmakare vå-
gade förut ej tillägga på egen hand hvad herr
Buhl icke dragit i betänkande. Den öfverkla-
gade näringsfrihetens slutresultat skall enligt
den tyska spådomen leda derhän, att vmäxgden
pal fattiga och proletärer måste förökas ända
till den odrägliga grad, att det menskliga sam-
hällets natur nödgas skrida till upprorisk
sjelfhjelp,. Spådomen är visserligen dunkel,
som alla de orakler, på hvilkas sanning förkun-
naren ej är så säker som han låtsar. Om den
tyske profeten hade förkunnat att proletärerna
skola göra uppror, så hade man vetat bestämdt
hvad man skulle tro; och hade han förkunnat
detsamma om menniskorna, så skulle man ännu
haft ett fält för gissningar inom de särskilda
klasserna bland jordens befolkning, ty att alla
menniskor skola göra uppror faller sig något
svårt att begripa, då man omöjligen kan upp-
täcka mot hvem, som upproret i sådant fall
skulle rigtas. Men att sjelfva samhället skulle
göra uppror, är redan så långt inne på det
gelimatiska, att det fordras en tysk grumlighet
i begreppen för att dertill lägga en fullkomlig
omening, genom uttrycket att det är egentli-
gen samhällets natur,, som någon dag skall
råka i denna beklagansvärda förvillelse; lika-
som det fordras en svensk konservatism, för att
i en slik ordröra finna den rätta tolken för sina
tankefoster i samhällsläran. Men fastän oraklet
är dunkelt, så är dess syftning klar: man vill
skrämma regeringarne med framtidsspöken, ju
otydligare ju svårare att undersöka och skingra.
Vår tanka är — så ytrar sig den tyske råd-
gifvaren vidare, — att lagstiftningen väl kunde
nvåga att angripa näringsfrihetens princip.
Det är nemligen endast de rike spekulanterna
oeh deras besoldade skriftställare, hvilka un-
nder liberalismens larf upphäfva ett förfärligt
skrik öfver hvarje försök att skydda de små
handtverkerierna mot kapitalernas täflan. Men
,man bör icke låta förleda sig af detta skrik,
,man behöfver blott bevisa denna privilegierade
klass, att dess föregifna liberalism är ett oför-
skämdt hyckleri.
Rådet, beskyllningarne, pratet om bevis un-
der bristen på bevis, täfla i dessa konservatis-
mens städade kraftord med ärligheten och den
hyggliga syftningen. Diatribens slutmening har
åtminstone -den förtjensten att en gång ställa
fram prohibitisternas och skråvännernas inner-
sta tankar obeslöjade. Hela detta svammel kan
och måste i korthet bemötas med svaret på
den grundfrågan: Är det sannt, hvad närings-
frihetens fiender föregifva, att arbetsklassen
har genom näringsfriheten kommit i en svå-
rare ställning än under näringstvånget? Om
facta, om erfarenheten besvara denna fråga
med nej; så är det klart att allt hvad man ve-
lat grunda på förutsättningen af frågans besva-
rande med ja, måste förfalla. Men facta och
erfarexhet svara icke blott nekande, utan tvert-
om, de ådagalägga att arbetsklassens ställning
blifvit bättre under näringsfrihet än under
näringstvång. Det kan ej sakna interesse för
allmänheten att från erfarenhetens synpunkt,
och med åsidosättande af alla teorier, fram-
lägga några bevis för detta förhållande, bem-
tade ur officiella källor.
Bland länder, som omskiftat från mnärings-
tvång till näringsfrihet, och som således lemna
bästa tillfälle till jemförelser, står Frankrike
onekligen främst, till följd af ombhvälfningens
RE
-—-- 28 mn sa an - -