fick det; hvarefter han drog sig undan och begaf sig till en teater, der han var väntad. Då gick Dujarier, åtföljd af br Arthur Berrand, fram till mamsell Lievenne och bad henne om förlåtelse för sitt uppförande emo! henne. Mamsell Lievenne, som under loppet af ransakningen formligen förklarat, att inpgen af gästerna sagt henne ett förolämpande ord, kunde således icke heller hafva dragit i -betänkande att antaga Dujariers ursäkt; också skyndade bon att räcka honom sin hand. Di under tiden flera gäster anländt på aftonen och bordet borttogs, företog män sig att dansa i matsalen, hvarest ett piano stod. Vid samma tid började le lansquenet (ett hasardspel: lanter) i ett angränsande rum, som man förenat med mätsalen genom att borttaga en flyttbar brädväeg, men hvilken genast, på spelarnes begäran, åter insattes. Spelet fortfor en stund utan någon märklig tilldragelse, och var ganska upplifvadt, då banken (taljen) föll i händerna på hr Saint-Aignan, som icke visade sig fallen att derpå våga mer än en liten summa. Då bådo Dujarier och Beauvalion honom om tillstånd att få deitaga i hans risque, genom att göra insatts jemte honom i banken; hvilket han genast biföll. De engagerade sig då, den förre för 235 luidorer, den andre för 54. Såsom nu hr Saint-Aignan vann två drag etter hvarann, bade Dujarier att på sin lott bekomma 75 och Beauvallon 46!, duidorer. När bankieren började utdela vinsten, märkte han, att det fattades några Iidorer, för att göra bonom sjelf, likasom hans insattskamraler fullt betalade. Denna brist hade uppstatt derigenom, att han, af misstag, innan han börjat spela, tillkännagifvit sig hafva en mindre summa framför sig, än han i sjelfva verket ha de; Han lagade sig till att fylla hvad som fat