jag och var mycket sjuk och törstig. Vatten
kunde jag ej få. Jag bultade på dörren, men
den blef icke öppnad; jag måste ligga i stor
plåga tills morgonen. Då fick jag vatten, men
jag kunde knappt dricka; ty det gjorde så oadt
i munnen och i balsen. Jag hade ondt i den
minga dagar. Jsg var i detta rum åtta daga;
di skjutsade en karl mig tillbaka dit, hvari-
från jag hade kommit. Då kom jag till staden
till den mannen, som hade kört mig till sta-
den; han var nu god emot mig. Jag var här
en dag; då förde han mig till en stad, der jag
ej var länge, utan de skjutsade mig derifrån,
och 4—3 dagar derefter kom Jag till det stäl-
let, der den gamle mannea bodde, som hade
den gula stjernan i mössan. Nu var jag här i
två dagar och bjelpte dem med att slå gräs
på marken. Tredje dagen skjutsade en fl cka
mig derifrån, och två dagar derefter kommo vi
till en liten stad, som låg nära en stor sjö;
men här voro inga fartyg. Kyrkan var byggd
af t:ä, och en lång bro gick öfver en smal vik
operation, som den här beskrifna, skall man
svårligen finna bland alla de försök, som varit
anställda för att återgifva hörseln åt döfstumma.
Icke heller synes det vittna om någon ädel af-
sigt med detta pinande, att hvarken den tjoc-
kav herren eller hans handilangare sedermera
infunno sig hos ynglingen, för att se till honom,
hvilket ynglingen försäkrar. Den stad, hvari
detta skedåe (förrmodiigen Hernösand), uppgifver
Pehr Pehrsson hafva varit den femte stad han
kom till, oberäknadt sjöresorna, sedan han hade
temnat sin fader och börjat vandra söderut.
L. 8.