jag och var mycket sjuk och törstig. Vatten kunde jag ej få. Jag bultade på dörren, men den blef icke öppnad; jag måste ligga i stor plåga tills morgonen. Då fick jag vatten, men jag kunde knappt dricka; ty det gjorde så oadt i munnen och i balsen. Jag hade ondt i den minga dagar. Jsg var i detta rum åtta daga; di skjutsade en karl mig tillbaka dit, hvarifrån jag hade kommit. Då kom jag till staden till den mannen, som hade kört mig till staden; han var nu god emot mig. Jag var här en dag; då förde han mig till en stad, der jag ej var länge, utan de skjutsade mig derifrån, och 4—3 dagar derefter kom Jag till det stället, der den gamle mannea bodde, som hade den gula stjernan i mössan. Nu var jag här i två dagar och bjelpte dem med att slå gräs på marken. Tredje dagen skjutsade en fl cka mig derifrån, och två dagar derefter kommo vi till en liten stad, som låg nära en stor sjö; men här voro inga fartyg. Kyrkan var byggd af t:ä, och en lång bro gick öfver en smal vik operation, som den här beskrifna, skall man svårligen finna bland alla de försök, som varit anställda för att återgifva hörseln åt döfstumma. Icke heller synes det vittna om någon ädel afsigt med detta pinande, att hvarken den tjockav herren eller hans handilangare sedermera infunno sig hos ynglingen, för att se till honom, hvilket ynglingen försäkrar. Den stad, hvari detta skedåe (förrmodiigen Hernösand), uppgifver Pehr Pehrsson hafva varit den femte stad han kom till, oberäknadt sjöresorna, sedan han hade temnat sin fader och börjat vandra söderut. L. 8.