monstrera det hr F. vore ett snille? Hur
skulle väl detta vara honom möjligt? Hvilk
medel stode honom till buds att härtill begagna
Och för öfrigt, hvartill skulle alltsammans tje
na? — Herr F:s sätt att gå till väga mot A
består för öfrigt icke uti ett ordentligt och 10
giskt upptagande af de Almqvistska grundsat
serna och ett på deras vederläggning sedan fo
tadt omdöme öfver A:s hela skriftställeri; uta
blott i ett löst och merendels obegripligt re
sonnerande, fram och åter, hvaruti ingentin
är klart, mer än det tydliga begäret att få h
A. så nedsatt som möjligt. Besynnerligt och
lindrigast sagdt, temligen elakt är ock br F:s stän
diga försök att lägga dåliga motiver under h
A:s litterära verksamhet. Vi hemställa hvå
det skulle blifva utaf, om man vore befogar
att påstå hvar och en drifvas af fåfängar, son
skrifver i vigtiga ämnen, tillkännagifver sin lef
vande öfvertygelse, och till allas pröfning fram
ställer de skäl, hvarpå hans tankar äro grun
dade? Tänk, om också hr A. å sin sida bör
jade underskjuta hr F:s polemik något af all:
dessa dåliga motiver,? Om han skulle vilje
göra troligt inför publiken, att det endast vari
af litterär, småaktig afund, af förargelse, af så
radt hierarkiskt maktbegär, hr F. uppträdt mec
sina utfall? Då ingen annan än Gud och hj
F:s eget samvete har att göra med hans beve
kelsegrunder, så vore hr A. utan tvifvel obe
rättigad att påstå sådant, hvilket han också al
drig gjort; men lika mycket bör då äfven hi
F. taga sig till vara för ett fel, som ingen goc
kristen, ingen vettig författare och knappt nå
gon civiliserad menniska begår.