Skulle väl då architekturen vara en så fullt obetydlig ting, att deri hvem som helst visste mer än architekten? Åh nej, man bar ju sett, att vili någon bygga blott med bög ton, utan kännedom af detaljer och beräkningar, annat än till orden, så faller busetned, och krossar, utan mycket krus, den lättsinnige, som trodde att plan är ett och utförande ett annat. Insändaren ber om ursäkt, att ban här talar rätt fram, efter vanan. Han gör det icke af hätskhet till sin motståndare, som troligen är en honom alldeles obekant person: men han gör det derföre, att just det der sladdret (ban beder än en gång om förlåtelse) om planp och ,utförande,, är, utom i allt annat, äfven i byggnadskonsten en kräfta på all duglighet. Insändaren har icke, såsom förf. i Dagl. Allehanda behagat ifrågasätta: tagit illa uppp, att han fått en motståndare; tvärtom, såsom sådan älskar han honom af allt bjerta, emedan han tror och vet, att sanningen derpå vinner; men han harmas deröfver, att när en allvarsam sak afbandlas, man vill sätta detaljer och bsräkningar å sido, och att i vårt kära fädernesland man redan kan göra det med så god smak, att man erkänner, det man alls icke begriper dem, men ändock vill vara hörd, i den sak de sammanbhålla. Vi bafva nu säkra kännetecken på förfaltaren, och skola snart finna att han är öfverallt tillstädes i sin byggnadsplanp. Denna plan är, efter hvad han försäkrar: allmänr för bezagnandet af de utmärktare hufvudstadens lokaler i architektoniskt afseendep. Man skulle väl då förmoda att den vore åtminstone 7 något fall genomgripande, och verkligen innehölle någon architektonisk danelse. Visst icke! Den kan beskrifvas mer än fuliständigt till sitt innehåll med ett enda ord: strandgator. Hade författaren nöjt sig med att påminna om denna fråga, som handlar om städning, och är mycket vigtig, men alldeles icke ny, ej ens för Stockholm; så bade vi varit fullkomligt ense. Nu, deremot, skulle ban äfven bygga, men kom aldrig dermed längre, än att, åt hö ger och vänster, städse utdela orden: storartad, värdig, natlurskönrhet, symmetri och — symmetri! Han, såger mycket välvist: Insänd:n påstår, att kring Kongl. Slottet, såsom den enda egentliga praktbyggnad vi ega, alla öfriga byggnader böra gruppera sig ). Obestridiigt: om nota bene Slottet ligger på en plats, der en dylik gruppering åstadkommer den piräknade effekten; annirs icke; ty icke böra bättre lokaler lemnas obegsgnade, i den händelse Slottet skulle fått en mindre välberäknad plats. Lyckligtvis är så icke förhållandet; men för en gruppering af den natur insändaren tyckes antyda, anses det dock icke vara beläget. Stockholms lokal är, numera, icke för gruppering af byggnader. Det äger deremot vidsträckta linier, längs hvilka dess palatser böra förläggas, för att mecgifva en allmän öfversigt samt ett storaradt intryck. Detta är den grund, hvarpå författaren satt sin byggnadsplan: det djupseende, som skulle hafva hittat skäl emot musei-byggnadens förläggande på Helgeandsholmen, och hittat konsten att bära allmänhetens hopp och tankar till Kyrkholmen. Begynnelsen af yttrandet är i synnerhet märkvärdig, nemligen såsom prof på mod, att på 5) Gruppera sig,. Detta uttryck gifver tillkänna alt förf. anser den Insändare, som nu här skrifver, för samma person som författat Elt volum för läget af det blifvande Nationalmuseum; infördt uti M 54 af Aftonbladet för detta år, ty der förekomma ungefär de nämnde orden. Enabanda förmodan om författare skönjes ock af Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning, 63, der det heter: Ett votum för läget af dei blifvande Nationalmuseum her åter fallit på He!geandsholmen, eller rättare: det synes vara ett föregående i ny form. Med avledning häraf fär författaren till artiklarne Om Nationalmuseum och något om byggnadskonsten i Sverigev på heder förklara, att han, långt ifrån atthafva haft deli ofvannämnde högst sunda, vackert skrifna och väl genomskådande artikel, icke har ens den aflägsnaste aning om dess författare. . Denna förklaring om sättet att föra fram sin mening, boppas han visst alldeles öfverflödig för dem, som något känna den förkl:rande, ty de veta nog att han går endast raka, öppna och icke dubbla vägar: men för dem, som dömt falskt