SLOTTET STA MMBRJUCH). NOVELL AF I.. VON GROSSMAN. XI. Doktorns förhoppning hade likväl icke gått fullbordan; äfven gick det öfriga tillfrisknande så långsamt, att han måste förhindra hvarje sir nesrörelse, och först efter flere dagars förlop kunde tillåta den sjuka bruket af skrifmateriz lier, hvarefter hon genom :tecken tillkännags en liflig åstundan. Med obeskriflig spännin emosåg familjen den väntade upplysninger men då uppsatsen, fom innehöll den, öfverlen nedes af fru Wohlland till baroaessar; förmådd icke den darrande att läsa den. Hon räckte de till sonen, cch äfven denne sökte länge ec synbart efter fattning. Andtligen läste han me låg, dof röst: ir Alvina! salige ande! endast under ditt arr pande finner jag kraft, att lätta min själs bör genom meddelande, — att bönfalla. om förl telse och religionens tröst för den oskyldiga GE jag haft i din död7 — O min Gud! skall de icke stämplas såsom förbrytelse — ehuru re! mitt samvete är — skal! icke hvar och en äfven han, som förlorat Gen älskade — vän sig rysamde ifrån mig? Förskräckliga tanke!afgrundsqval! — deruti-skulle ligga bot för e verkligt brott. Och vore det väl synd att tig: Kan min bikt uppväcka den döda? — T:o cd ger! Fruktansvärda dödsgom! Hvarföre sän! tes jag icke för alltid i medvetslöshet? . Hva före återkallade läkaren mig till lifvet? — Me ) Se Aftonbladet M 73, 76, 78, 79, 81 och 8