SLOTTET STA MMBRJUCH).
NOVELL AF I.. VON GROSSMAN.
XI.
Doktorns förhoppning hade likväl icke gått
fullbordan; äfven gick det öfriga tillfrisknande
så långsamt, att han måste förhindra hvarje sir
nesrörelse, och först efter flere dagars förlop
kunde tillåta den sjuka bruket af skrifmateriz
lier, hvarefter hon genom :- tecken tillkännags
en liflig åstundan. - Med obeskriflig spännin
emosåg familjen den - väntade upplysninger
men då uppsatsen, fom innehöll den, öfverlen
nedes af fru Wohlland till baroaessar; förmådd
icke den darrande att läsa den. Hon räckte de
till sonen, cch äfven denne sökte länge ec
synbart efter fattning. Andtligen läste han me
låg, dof röst: ir
Alvina! salige ande! endast under ditt arr
pande finner jag kraft, att lätta min själs bör
genom meddelande, — att bönfalla. om förl
telse och religionens tröst för den oskyldiga GE
jag haft i din död7 — O min Gud! skall de
icke stämplas såsom förbrytelse — ehuru re!
mitt samvete är — skal! icke hvar och en -
äfven han, som förlorat Gen älskade — vän
sig rysamde ifrån mig? Förskräckliga tanke!-
afgrundsqval! — deruti-skulle ligga bot för e
verkligt brott. Och vore det väl synd att tig:
Kan min bikt uppväcka den döda? — T:o cd
ger! Fruktansvärda dödsgom! Hvarföre sän!
tes jag icke för alltid i medvetslöshet? . Hva
före återkallade läkaren mig till lifvet? — Me
) Se Aftonbladet M 73, 76, 78, 79, 81 och 8