REVY AF TIDNINGARNA. — Den korrespondensartikel i Jönköpingsbladet, som vi aftryckte för ett par dagar se dan, har gjort buller på mer än ett håll. Dagen bar en lång artikel derom under titel de liberales sista bedrift, och anser artikeln häreda sig från rektor Almqvist: I anledning häraf kunne vi lemna den upplysning, att br Almqvist anlände till hufvudstaden den 2 April, sedan han de föregående åtta dagarna oupphörligt be!unnit sig på resa ifrån de södra orterna. Artikeln åter är daterad den 39 Märs och står i Jönköpingsbladet för den 4 April, dagen näst efter br Almqvists hemkomst. Redan håraf synes att hr A. icke kan vara författ2re af en artikel, hvilken berör åtskilliga förhållanden i Stockholm, under -de sednaste dagarne; men dessutom äro vi särskildt af honom anmodade, att formligen förklara det han icke är det. I anledning af en korrespondensartikel i Jönköpingsbladet, som i Aftonbladet varit införd, och hvari talades om Dagligt Allebandas beJåtenbet med personerna,, yttrar Allehanda bland annat följande, com vi anse oss böra upptaga, enär korrespondensartikeln fått rum i Aftonbladet: Detta yttrande föranleder oss att fråga den värde korrespondenten, i hvad mån D. A. visat sig mera belåtet med de handlande personerna, än något annat blad på den liberala sidan? Eller hvilken tidning på den sidan har oftare än D. A. yrkat nödvändigheten af konseljens och den högre administrationens tpuration, d. v. s. just ombyte af vissa handlande personer? Hvem har derför af det officiella bladet fått slita mera ondt än D. A.? Hvem har oftare erinrat om Regeringens alltför långt sträckta långmodighet med vissa ministrar vid utländska hof, presidenter och landshöfdingar? Hvem har mera öppet ytirat sin ledsnad öfver det officiella bladets framfart och mera, vi våga säga det, bindande bevisat absurditeten deraf, alt ett blad, privilegieradt af en Regering, hvilken proklamerat sig såsom liberal och progressiv, och som väl således ovitkorligen måste önska att af nationen anses ega denna karakter, skall uppfyllas af insända eller icke insända artiklar af den mest käringaktiga och reaktionära syftning, eller af invektiver och dagligt gnat på de liberala tidningarna, ja, ända till klandrande anmärkningar mot de ledamöter af Konungens eget råd, hvilka tros stå byråkraterna i vägen? Hvem har oftare anmärkt tvetydigheten af det förhållande, att en af Konungens egna adjutanter spelat en bufvudsaklig role såsom författare af ledande artiklar i nyssnämnds syfte? och slutligen, att bikupan numera till kropp och själ iovflyttat i ett blad, som anses vara Regeringens? Hvem har tagit initiativet vid anmärkningarne öfver det sätt, hvarpå åtskilliga vigtiga regeringsärenden, såsom frågan om tull-lagstiftningen , privatbankerna sc. blifvit behandiade? Hvem har slutligen yrkat mera allvarligt än D. A. på nödvändigheten för Regeringen ej mindre att aflägga sin neutralitet och intaga en bestämd och stark position, än att inrätta sina arbeten så, att icke Konungen alldeles uttröttas af småsaker och detaljer, utan tillräcklig tid blifver öfrig för de stora samhällsfrågorna? Vi fråga Jönköpingsbladets korrespondent och vära vänner i Afconbladet, om detta rimligtvis kan sägas ådagalägga, att D. A. är öfver höfvan belåtet med de handlände personerna eller med sakernas politiska ställning i allmänhet ? Detta är ingenting mer, än hvad enhvar kan vitsorda. Härefter yttrar D. A. att det hyser ;det djupaste och innerligaste förtroende till Konungens upphöjda tänkesätt, fosteriändska pplaner, samit både rena och fästa vilja att pframgå i den riktning, nationen och den libeprala meningen önska, och D. A. vill likaledes gerna fro,: att pluraliteten inom Konungens