REVY AF TIDNINGARNA.
— Den korrespondensartikel i Jönköpings-
bladet, som vi aftryckte för ett par dagar se
dan, har gjort buller på mer än ett håll. Da-
gen bar en lång artikel derom under titel de
liberales sista bedrift, och anser artikeln här-
eda sig från rektor Almqvist: I anledning
häraf kunne vi lemna den upplysning, att br
Almqvist anlände till hufvudstaden den 2 April,
sedan han de föregående åtta dagarna oupp-
hörligt be!unnit sig på resa ifrån de södra or-
terna. Artikeln åter är daterad den 39 Märs
och står i Jönköpingsbladet för den 4 April,
dagen näst efter br Almqvists hemkomst. Re-
dan håraf synes att hr A. icke kan vara för-
fatt2re af en artikel, hvilken berör åtskilliga
förhållanden i Stockholm, under -de sednaste
dagarne; men dessutom äro vi särskildt af ho-
nom anmodade, att formligen förklara det han
icke är det.
I anledning af en korrespondensartikel i Jön-
köpingsbladet, som i Aftonbladet varit införd,
och hvari talades om Dagligt Allebandas be-
Jåtenbet med personerna,, yttrar Allehanda
bland annat följande, com vi anse oss böra upp-
taga, enär korrespondensartikeln fått rum i Af-
tonbladet:
Detta yttrande föranleder oss att fråga den
värde korrespondenten, i hvad mån D. A. visat
sig mera belåtet med de handlande personerna,
än något annat blad på den liberala sidan? Eller
hvilken tidning på den sidan har oftare än D. A.
yrkat nödvändigheten af konseljens och den högre
administrationens tpuration, d. v. s. just ombyte
af vissa handlande personer? Hvem har derför
af det officiella bladet fått slita mera ondt än D.
A.? Hvem har oftare erinrat om Regeringens allt-
för långt sträckta långmodighet med vissa mini-
strar vid utländska hof, presidenter och landshöf-
dingar? Hvem har mera öppet ytirat sin ledsnad
öfver det officiella bladets framfart och mera, vi
våga säga det, bindande bevisat absurditeten der-
af, alt ett blad, privilegieradt af en Regering, hvil-
ken proklamerat sig såsom liberal och progressiv,
och som väl således ovitkorligen måste önska att
af nationen anses ega denna karakter, skall upp-
fyllas af insända eller icke insända artiklar af den
mest käringaktiga och reaktionära syftning, eller
af invektiver och dagligt gnat på de liberala tid-
ningarna, ja, ända till klandrande anmärkningar
mot de ledamöter af Konungens eget råd, hvilka
tros stå byråkraterna i vägen? Hvem har oftare
anmärkt tvetydigheten af det förhållande, att en
af Konungens egna adjutanter spelat en bufvud-
saklig role såsom författare af ledande artiklar i
nyssnämnds syfte? och slutligen, att bikupan nu-
mera till kropp och själ iovflyttat i ett blad, som
anses vara Regeringens? Hvem har tagit initia-
tivet vid anmärkningarne öfver det sätt, hvarpå
åtskilliga vigtiga regeringsärenden, såsom frågan
om tull-lagstiftningen , privatbankerna sc. blifvit
behandiade? Hvem har slutligen yrkat mera all-
varligt än D. A. på nödvändigheten för Regerin-
gen ej mindre att aflägga sin neutralitet och in-
taga en bestämd och stark position, än att inrätta
sina arbeten så, att icke Konungen alldeles uttröt-
tas af småsaker och detaljer, utan tillräcklig tid
blifver öfrig för de stora samhällsfrågorna? Vi
fråga Jönköpingsbladets korrespondent och vära
vänner i Afconbladet, om detta rimligtvis kan sä-
gas ådagalägga, att D. A. är öfver höfvan belåtet
med de handlände personerna eller med saker-
nas politiska ställning i allmänhet ?
Detta är ingenting mer, än hvad enhvar kan
vitsorda. Härefter yttrar D. A. att det hyser
;det djupaste och innerligaste förtroende till
Konungens upphöjda tänkesätt, fosteriändska
pplaner, samit både rena och fästa vilja att
pframgå i den riktning, nationen och den libe-
prala meningen önska, och D. A. vill likaledes
gerna fro,: att pluraliteten inom Konungens