det Dehagade nagot hlet taga reda på verkliga förhållandet, innan det vidare gifver luft åt sina fantasier öfver detta ämne. LITTERATUR. Falligvårds-Assistenten, eller räta sättet att lemra understöd åt den fattige. Ötfvers. Jönköping, Sandvall 1846; 4538 sidd., 24 sk. bko. Man är i vår tid srart på väg att kunna säga det sjelfva fattigdomen har en ezen litteratur. Det är icke blott ur kristendomens grundsatts om menniskans pligt att bistå sin nästa, utan till och med ur det rent politiska behofvet att motverka en af de för hela samhället mest hotande faror, som pauperismen vunnit en så stor uppmärksamhet. Fattigvårdsfrågan visar sig på en gång så svår att nöjaktigt reda, och likväl tillika så oafvislig, att statsmannen ej utan en viss bäfvan skrider till försöket af dess besvarande. Detta synes i Sverige på de kommitteer, hvilka tid efter annan blifvit nedsatta, såvsl som på den stora mängd betärkanden, man infordrat från högre ort, men hvaraf a!lt ändock hittills ej annan skörd hemtats än temporiserande i hufvudsaken genom målets allt vidare hänskjutande ti!l framtiden. Imedlertid har den enskilda välgörenheten bos oss gifvit de vackraste prof på redebogenhet att bistå den nödställda, och sällan har någon uppmaning till understöd skett utan följd. Likväl fianer man, att det alltid är mindre fråga om den ögonbliekliga hjelpen, än om den fattiges sättande i den ställning inom samhället i det hela, att han med arbete kan värna sig från undergång, samt framför allt om uppfostran af hans barn, på det den i staten inväxande generationen ej må skördas af lasten och eländet. Den preventiva fattigvården är derföre utan tvifvel den mest maktpåliggande, och det visar sig vara den största konst att utdela almosan så, att den verkligen bär en nyttig frukt. Att icke blott gifva, men att gifva på elt rätt sätt, fordrar en klokhet och menniskoerfarenhet, som ej fall.t på hvarje, äfven den välvilligaste, gifvares lott, Det har alltså kommit derhän, alt man måst uttänka praktiska theorier öfver sjelfva konsten att utöfva barmhert ghet; och den bok, vi här gå att anmäla, utgör ett populärt bidrag till denna nya vetenskap. , Arbetet är en öfversältning från franskan. I Frankrike biträdas kommitteerna för fattigvården af åtskillige medlemmar ur de förmögnare samhäll!sklasserna, så väl män om fruntimmer, hviika gjort det för sig till en j ligt, att, hvar och en inom siit distr:kt, icke blott göra sig underrättade om hvilke fattige der verkligen finnas, utan även att som oftast besöka dem i deras boningar, taga kännedsm om deras lefnadsförhållanden, följa dem med uppmärksamhet i användandet af de understöd de erhålla, tillrättavisa de oordentliga o. s.-v. En person, som inom distriktet . åtagit sig fullgörandet af dessa åligganden, kalas ,le Visiteur du Pauvre. Afven i Stockholm och i åtskilliga bland provinsstäderna finnes här och der inom församlingarne någonting liknande. Eno för själ och hjerta mera tillfredsställande verksamhet kan en välgörande medborgare och medborgarinna knappt välja sig. Men en sådan Fattigvårdare betöfver en handbok till vägledning under utöfvandet af silt äd!a kall. Det frarska arbete, hvaraf det närvarande utgör en svensk öfversältning, bar för detta ändamål blifvit gjordt och lyckats så väl, att det icke allenast funnit sig belönadt af Franska Akademien, utan af publiken blifvit emottaget med odeladt bifall. Författaren har sökt teckna de esenskaper en Visiteur du Psouvre bör ega, sättet huru han bör gå till väga, gränsorna, ändamålet och frukterna af hans verksamhet. Diversättaren har gifvit personen namn af Fatigvårds-Assistent, d. v. s. en Biträdare åt församiingens egentliga fattigvård, såsom styrelse eller kommi:te betraktad. Benämningen för-!