det Dehagade nagot hlet taga reda på verkliga
förhållandet, innan det vidare gifver luft åt
sina fantasier öfver detta ämne.
LITTERATUR.
Falligvårds-Assistenten, eller räta sättet att
lemra understöd åt den fattige. Ötfvers.
Jönköping, Sandvall 1846; 4538 sidd., 24
sk. bko.
Man är i vår tid srart på väg att kunna
säga det sjelfva fattigdomen har en ezen litte-
ratur. Det är icke blott ur kristendomens
grundsatts om menniskans pligt att bistå sin
nästa, utan till och med ur det rent politiska
behofvet att motverka en af de för hela sam-
hället mest hotande faror, som pauperismen
vunnit en så stor uppmärksamhet. Fattigvårds-
frågan visar sig på en gång så svår att nöjak-
tigt reda, och likväl tillika så oafvislig, att stats-
mannen ej utan en viss bäfvan skrider till för-
söket af dess besvarande. Detta synes i Sve-
rige på de kommitteer, hvilka tid efter annan
blifvit nedsatta, såvsl som på den stora mängd
betärkanden, man infordrat från högre ort, men
hvaraf a!lt ändock hittills ej annan skörd hem-
tats än temporiserande i hufvudsaken genom
målets allt vidare hänskjutande ti!l framtiden.
Imedlertid har den enskilda välgörenheten bos
oss gifvit de vackraste prof på redebogenhet
att bistå den nödställda, och sällan har någon
uppmaning till understöd skett utan följd. Lik-
väl fianer man, att det alltid är mindre fråga
om den ögonbliekliga hjelpen, än om den fat-
tiges sättande i den ställning inom samhället i
det hela, att han med arbete kan värna sig
från undergång, samt framför allt om uppfo-
stran af hans barn, på det den i staten in-
växande generationen ej må skördas af lasten
och eländet. Den preventiva fattigvården är
derföre utan tvifvel den mest maktpåliggande,
och det visar sig vara den största konst att
utdela almosan så, att den verkligen bär en
nyttig frukt. Att icke blott gifva, men att
gifva på elt rätt sätt, fordrar en klokhet och
menniskoerfarenhet, som ej fall.t på hvarje,
äfven den välvilligaste, gifvares lott, Det har
alltså kommit derhän, alt man måst uttänka
praktiska theorier öfver sjelfva konsten att ut-
öfva barmhert ghet; och den bok, vi här gå
att anmäla, utgör ett populärt bidrag till denna
nya vetenskap. ,
Arbetet är en öfversältning från franskan. I
Frankrike biträdas kommitteerna för fattigvår-
den af åtskillige medlemmar ur de förmögnare
samhäll!sklasserna, så väl män om fruntimmer,
hviika gjort det för sig till en j ligt, att, hvar
och en inom siit distr:kt, icke blott göra sig
underrättade om hvilke fattige der verkligen
finnas, utan även att som oftast besöka dem
i deras boningar, taga kännedsm om deras
lefnadsförhållanden, följa dem med uppmärk-
samhet i användandet af de understöd de er-
hålla, tillrättavisa de oordentliga o. s.-v. En
person, som inom distriktet . åtagit sig fullgö-
randet af dessa åligganden, kalas ,le Visiteur
du Pauvre. Afven i Stockholm och i åtskil-
liga bland provinsstäderna finnes här och der
inom församlingarne någonting liknande.
Eno för själ och hjerta mera tillfredsställande
verksamhet kan en välgörande medborgare och
medborgarinna knappt välja sig. Men en så-
dan Fattigvårdare betöfver en handbok till väg-
ledning under utöfvandet af silt äd!a kall. Det
frarska arbete, hvaraf det närvarande utgör en
svensk öfversältning, bar för detta ändamål blif-
vit gjordt och lyckats så väl, att det icke al-
lenast funnit sig belönadt af Franska Akade-
mien, utan af publiken blifvit emottaget med
odeladt bifall. Författaren har sökt teckna de
esenskaper en Visiteur du Psouvre bör ega,
sättet huru han bör gå till väga, gränsorna, än-
damålet och frukterna af hans verksamhet.
Diversättaren har gifvit personen namn af Fat-
igvårds-Assistent, d. v. s. en Biträdare åt för-
samiingens egentliga fattigvård, såsom styrelse
eller kommi:te betraktad. Benämningen för-!