0 SD MM skyllning. Vi bafve med noggrann uppmärksamhet återdäst artikeln i gårdagens Aftonblad, men icke der kunnat finna något annat som kan sägas gilva en syftning åt Allehandas uttryck, än följande: Dagligt Allehanda har väl egentligen yttrat sig med afseende på representationsfrågan, men det finnes nog de, som gerna och med välbehag skola upptaga uttrycket i vidsträcktare mening, eller med afseende på opinionernas ställning i allmänhet., Det öfriga af artikeln går ut på att bevisa, att de kon:servative, i sakernas nuvarande ställning, icke bafva någon serdeles anledning till missnöje, då de icke rimligen kunna anses begära att lt skall bibehållas på den gamla foten. Bevisar då icke deita, jemte den här med kursivstil utmärkta perioden, att Aftonbladsartikelns syftning egentligen var att söka förebygga, det icke andra må upptaga och missförstå Allehandas uttryck i en annan och vid-sträcktare mening, än Allehanda sjelf haft dermed? Endast derföre var det ock, som vi uti slutet af artikeln yttrat oss anse en stor våda vara för handen, om den liberala pressen skulle )börja invagga sig sjelf och vederbörande i den oriktiza föreställningen, att nationen är belåten, om blott någon liten jemkning vinnes i de garsla missbruken, och att vi derföre äfven ptrott det vara vår plist, att uttala vår reservation mot ett yttrande, som kunde gifva an!edning till en sådan förvillelse Yttrandet i Dagligt Allehanda användes således af oss förrämligast såsom en apropos, för att dervid få yttsa vår tanka om opinioners ställning i allmönhet, och att den här sednast åberopade meningen med uttrycket om den liberala pressen icke biott haft afseende på Allehanda, utan äfven på Aftonbladet, kan skönjas deraf, att vi i sasmaa nummer intagit en korrespondensartikel från Jönköpingsbladet, hvaruti äfven Aftonbladet får sig en temligen sträng anmärkning såsom: det der alltjemt står med hatten i hand och väntar och väntar och väntar, och, sedan det på förhand uttalat sin tanka, likväl efteråt pbeskedligt nöjer sig med les faits accomplis. om dess önskningar också icke vinna gehör pmer än till hälften eller en tredjedel.n Hulfvudsakliga frågan, för att afgöra, om vi gjort oss skyldiga till Dagligt Allehandas förebråelse, måste i öfrigt vara, huruvida vi baft orält uti det som utgör det egentliga ämnet för artikeln, som var att vis2, det de konservative icke hafva nägot skäl till obelåtenhet med sakernas närvarande ställning. Vi äre nästan förvissade, att A:lehanda instämmer med det mesta af hvad vi hörom yttvat; belst Allebanda sjelf städse hamtädt i samma riktning i aseende på sakfrågorna. Men detta sednare — vi hoppas att den rättvisan skall göras oss — har Aftonbladet aldrig undanhållit sina läsare, utan tvärtom ej sällan m:d det mest öppna erkännande deraf, till och med gjort utdrag af sådana arlik-) lar i Allehanda. Det bör i allt fall visserligen ej nekas, att vi anse Allehanda nu hafva var:t mycket lent i sitt bedömande af H. Exc. justitiestatsministerns tal, och att flere sycken uti dess artikel förekomma, som de konservative icke skola underlåta att bemäktiga sig, så:om t. ex. det negativa medgifvande, hvilket ligger i förklaringen, att den samfällda valprincipen bör blifva huivudgrunden åtminstone för den ena kammaren; den obestämda frasen, att den nya rep:esen!ationen både bör och kan så inrättas, 2 ail icke 2å3;0t bonderegemente deraf blir enl, följd,; instämmandet i H. Exc. justitiestatsministerns utt:yck, alt i en representation bör finnas ivå krafter, — en som manar till fram kridande och förbttring,, men den andra som håller igen emot framskridandet, eller såsom det i frasen heter — ,sam försäkrar samhället emot skadliga och förhastade åtgärder, samt slulliigen gillendet ef den utaf herr justitiestatsministern anvisade erbetsmethoden. Detta sista omdöme förtjenar serskildt bemärkes, emedan det snörrätt strider emot ett. anvat i Allehandas egen Vinterbladsafdelning, hvari på ett talangfullt sätt visas, huru en del af deana arbetsmetod skall leda till en onödig och skadlig vidlyftighet. Allebanda bar således här sjel! gifvit ett prof pi ett slags representation red två kamrar elier två Lrafters, hvilka motverka bvarandia. Om nu t. ex. del: båda kamrarna i Allebanda skuile skrida till votering och beslut öfver frågan, hvad blefve resultatet af de två motsatta krafterna, med lika rösträtt hvardera? Det blefve noll. Så är äfvea förhållandet med det karaktersskilda tvåkammarsystemet i allmänhet; dess förlamande kraft vid många tillfällen skadar vida mer, än den återbållande vid ett och annat tillfälle kan gagna, såvida man ej inrättar det så, all vid olika meningar de båda kamrarna sammantrida och votera per capita, då det i alla fa:l till slutet blir en kammare. Vi hoppas eter denna framstäilning, att Allehandared. skall benäget återkomma från den tankan, att vi velat uppsåtligen pådikta den meningar, som ej finnas i artkeln. — Vinterbladsafdelningen i Allehanda har i dag äfven varit onådig mot pressenn, i anledning af hr profes.or Selanders föreläsningar. Der klagas nemligen öfver, att deu svenske föreläsaren icke synes hafva från pressens sida funnit så varma symnpathier. som dem. hvarmad ÅA Ö -4 (0 ——-— AV me