(Insändt.) LÄROVERKSFRÅGAN. GYMNASIERNAS BETYDELSE I VÄRT LAND: ett ord med afseende på den förestående skolreformen. Om du hugger ett träd på alla sidor så, att intet mera af dess ved sammanhåller, men det ändå stir upprätt, så är tid att undersöka: hvarföre? Man har under de sista decenniern2 framdragit så många bevis och facta emot gymnasislinstitutionen i vårt land, att den efter vanlig slutkonst, längesedan borde hafva fallit; dock stir den ännu qvär i hela sin gamla rustning. Derti!l måste fionas någon hemlig orsak. Att framhålla denna är dessa raders ändamål. Men först; för att visa, att allt, som borde tjena till gymnasiernas fall, verkligen har frambragts, samlom på ett bräde de förnämsta gravamina mot dessa läroinrättningar: 4:o De besökas af ett ringa antal lärjungar (efter sista skolrevisions berättelse finnas gymnasier med 45, 20, högst 80 lärjungar, i medeltal 50) hvilkas undervisning ingalunda motsvarar de dryga kostnader, som gymnasierna göra statskassan ). 2:o Katalogerna vittna, alt mest handtverkares, bönders, fattiga embetsoch tjenstemäns söner, hvilka icke hafva råd, att begagra privata inrältningar, besöka dem. : 3:0o Elementarskolan, Lyceum i Upsala och Stockholm; Realgymrasium och katedralskolorna, oaktadt de förstnämda läroinrättningarne äro förbundna med icke obetydliga kostnader för förätdrarne, öfverfyllas af lärjungar. Hvarje högre och mera bildad man isamhället är rädd, att sända sina barn till gymmasierna; och gör det icke heller, om ej nöden tvingar. Det är knappt exempel. vid många gymnasier, att nigon af samhällets högre medlemmmar dit sändt sina söner att uppfostras. Alla dessa bevis må gälla hvad de kunna; de bevisa åtminstone, att dessa läroinrättningar sakna allmänhetens förtroende. Ingen intresserar sig för dem. Ingen utom lärarne och lärjungarna, eforus och några nyfikna på stället tillfälligtvis närvarande presteller skolmän besöker dem vid examina och under läroterminernas lopp. I skolorna händer dock rätt ofta, att främlingar infinna sig under lektionerna, åtminstone pläga ungdomens för-äldrar och målsmän öfvervara examina. ä:o Gymnasiernas annaler äro fulla af det gröfsta oljud, de löjligaste uppträden och talrika facta, som bevisa råhet hös ungdomen, samt feghet och eftergift för deras sjelfsvåld hos lärarne). 3:0 Hvar och en, som taar uppriktigt, tillstår, att med undantag af en eller annan Järare, som genom sina personliga egenskper lyckats vinna något inflytande på utvecklingen af ett enskildt läroämne, studierna i allmänhet hämmats och till en viss grad stått stilla vid gymnasium. Tiden har der mer eller mindre nötts bort fruktlöst. I skolan deremot har studiernas egentliga håg och kraft blifvit grundlagda. Hvad man der lärt, minnes man, men lärdomen på gymnasium har, som den akademiska, flugit bort med tiden. Detta bevisar bättre än mycket annat, att gymnasierna frångått sitt mil, att vara elementarläroverk; ty alla slags ele) Gymnasium kostar i allmänhet så mycket, som 3:ne förenade apologistoch lärdomsskolor. Lärjungarnes antal vid hvar och en af dessa skolor är per medium 4, 2 å 5 gånger större än gymnasiernas. Således bekostar staten på ynglingens undervisning vid gymnasierna minst 6 gånger mera än på dess undervisning vid skolornå; och dock har ynglingen nu upphunnit de år och vunnit den elementära underbyggnad, att han kan studera mycket på egen hand, och således mindre vara i bebof af lärarens biträde. Meningen är icke, att skollärarnes små löner skola vara någon typ; blott att visa, att en grof inkonseqvens i lönevilkoren, utan gagn för ungdomen, -häftar vid gymnasierna. Det minsta en skollärare, som ej begagnar skolan som trappa till befordran inom kyrkan, bör äga, är tvertom en gymnasiilärares lön. Men då bör vid läroverket också finnas flera än 43 eller per medium 350 lärjungar. ) Det är öfverflödigt, att här särskildt reservera sig till förmån för lärarne. Det är icke på elt enda ställe i denna framställning meningen att strida emot dem, utan emot instilutionen, efter hvilken de arbeta. Med gläd;e erkännes tvertom, att det sista decenniets gymnasiilärare gjort mycket för att afbjelpa bristerna. Men det är omöjligt. Sjelfsvåld, dordningar, bristande uppmärksamhet inrita sig ändå. Lärarne måste gifva efter i mycket, som de ej borde, för att icke alldeles förfela målet.