- (Insändt.)
LÄROVERKSFRÅGAN.
GYMNASIERNAS BETYDELSE I VÄRT LAND:
ett ord med afseende på den förestående
skolreformen.
Om du hugger ett träd på alla sidor så, att
intet mera af dess ved sammanhåller, men det
ändå stir upprätt, så är tid att undersöka: hvar-
före? Man har under de sista decenniern2
framdragit så många bevis och facta emot gym-
nasislinstitutionen i vårt land, att den efter van-
lig slutkonst, längesedan borde hafva fallit; dock
stir den ännu qvär i hela sin gamla rustning.
Derti!l måste fionas någon hemlig orsak. Att
framhålla denna är dessa raders ändamål. Men
först; för att visa, att allt, som borde tjena
till gymnasiernas fall, verkligen har frambragts,
samlom på ett bräde de förnämsta gravamina
mot dessa läroinrättningar:
4:o De besökas af ett ringa antal lärjungar
(efter sista skolrevisions berättelse finnas gym-
nasier med 45, 20, högst 80 lärjungar, i me-
deltal 50) hvilkas undervisning ingalunda mot-
svarar de dryga kostnader, som gymnasierna
göra statskassan ).
2:o Katalogerna vittna, alt mest handtverkares,
bönders, fattiga embets- och tjenstemäns söner,
hvilka icke hafva råd, att begagra privata in-
rältningar, besöka dem. :
3:0o Elementarskolan, Lyceum i Upsala och
Stockholm; Realgymrasium och katedralskolorna,
oaktadt de förstnämda läroinrättningarne äro
förbundna med icke obetydliga kostnader för
förätdrarne, öfverfyllas af lärjungar. Hvarje
högre och mera bildad man isamhället är rädd,
att sända sina barn till gymmasierna; och gör
det icke heller, om ej nöden tvingar. Det är
knappt exempel. vid många gymnasier, att ni-
gon af samhällets högre medlemmmar dit sändt
sina söner att uppfostras. Alla dessa bevis må
gälla hvad de kunna; de bevisa åtminstone, att
dessa läroinrättningar sakna allmänhetens för-
troende. Ingen intresserar sig för dem. Ingen
utom lärarne och lärjungarna, eforus och några
nyfikna på stället tillfälligtvis närvarande prest-
eller skolmän besöker dem vid examina och
under läroterminernas lopp. I skolorna händer
dock rätt ofta, att främlingar infinna sig under
lektionerna, åtminstone pläga ungdomens för-
-äldrar och målsmän öfvervara examina.
ä:o Gymnasiernas annaler äro fulla af det
gröfsta oljud, de löjligaste uppträden och tal-
rika facta, som bevisa råhet hös ungdomen,
samt feghet och eftergift för deras sjelfsvåld
hos lärarne).
3:0 Hvar och en, som taar uppriktigt, till-
står, att med undantag af en eller annan Jä-
rare, som genom sina personliga egenskper lyc-
kats vinna något inflytande på utvecklingen af
ett enskildt läroämne, studierna i allmänhet häm-
mats och till en viss grad stått stilla vid gym-
nasium. Tiden har der mer eller mindre nötts
bort fruktlöst. I skolan deremot har studier-
nas egentliga håg och kraft blifvit grundlagda.
Hvad man der lärt, minnes man, men lärdomen
på gymnasium har, som den akademiska, flugit
bort med tiden. Detta bevisar bättre än myc-
ket annat, att gymnasierna frångått sitt mil,
att vara elementarläroverk; ty alla slags ele-
) Gymnasium kostar i allmänhet så mycket,
som 3:ne förenade apologist- och lärdoms-
skolor. Lärjungarnes antal vid hvar och en
af dessa skolor är per medium 4, 2 å 5 gån-
ger större än gymnasiernas. Således bekostar
staten på ynglingens undervisning vid gym-
nasierna minst 6 gånger mera än på dess
undervisning vid skolornå; och dock har yng-
lingen nu upphunnit de år och vunnit den
elementära underbyggnad, att han kan stu-
dera mycket på egen hand, och således min-
dre vara i bebof af lärarens biträde. Menin-
gen är icke, att skollärarnes små löner skola
vara någon typ; blott att visa, att en grof
inkonseqvens i lönevilkoren, utan gagn för
ungdomen, -häftar vid gymnasierna. Det min-
sta en skollärare, som ej begagnar skolan
som trappa till befordran inom kyrkan, bör
äga, är tvertom en gymnasiilärares lön. Men
då bör vid läroverket också finnas flera än
43 eller per medium 350 lärjungar.
) Det är öfverflödigt, att här särskildt reservera
sig till förmån för lärarne. Det är icke på
elt enda ställe i denna framställning menin-
gen att strida emot dem, utan emot instilu-
tionen, efter hvilken de arbeta. Med gläd;e
erkännes tvertom, att det sista decenniets
gymnasiilärare gjort mycket för att afbjelpa
bristerna. Men det är omöjligt. Sjelfsvåld,
dordningar, bristande uppmärksamhet inrita
sig ändå. Lärarne måste gifva efter i myc-
ket, som de ej borde, för att icke alldeles
förfela målet.