ERS Satt VR RS EA I hut AG Le lö danden för att öfvertyga engelska folket, att de äro mer tillgifna de populära intressena, än förbållandet är med whigs och radikalerna... De uppröra alla passioner, för att upplifva modet hos de jordbrukaande klasserna, uppskrämma arbetsklassen för daglönernas nedsättning o. s. v. Detvär sannerligen ett besynnerligt skådespel, att se den mest högförnäma fåfänga och bittra oligarki i Europa påkalla möten af bönder och arbetare, sätta sig ned vid sidan af landtbygdens och industriens proletärer, uppröra de mest anarkiska passioner och framställa sig sjelfve såsom uttrycket af demokratiska intressen och principer. Det finnes, heter det i deras programmer, ,icke mer några tories i Eagland; ingen torryismb Det finnes blott konservativa — och desse vilja nu bibehålla fokets rättigheter, mycket mer än adelns och kyrkans privilegier!, Genom dessa falska anspeglingar och vanliga aristokratiska medel, sätta tories några tusen anedborgare af alla klassar i rörelse, för hvilka ett möte, en god middag, traktering med grog och portvin, äro oemotståndliga bevis. Och detta sker under det de ganska väl känna det inre tänkesättet hos de massor, som de sålunda samla omkring sig, och under medvetande deraf, att då en gång värdsbhusportarne stängas och vinet aldunstar, återgå deras sällskapsvänner till reformens sak och le åt de högvälborna värdarne. Ändamålet med alltsammans gäller också egentligen endast ögonblicket: det är, att försvaga den ministeriella pluralitelen, gifva ett sken af behörighet åt öfverhusets motstånd emot spanmilstullens nedsättning samt uppskräma drottningen med att inbilla henne, att reformisterna äro i minoritet inom nationen och att alla förändringar i spanmiålslagarne äro stridande emot allmänna rösten: De tro sig äfven derigenom kunna inverka på Europas opinion. Lika med aila aristokratier glömma de alltid för ögonblickets trängande fordringar, att se på framtiden, och förgäta, att då man en gång satt massorna i rörelse för ett blindt intresse, kunna de lätt låta sig föras för långt. De stora jordegarnes vidunderliga privilegium är i fara, och derföre måste allt försökas, hvad följderna än må blifva. Imedlertid kan det ej nekas, att om än städernas befolkning, äfven den del som smörjer sig på den gamla adelns kalaser, vinnes för spanmålslagarnes reform, så äro dock tories icke utan allierade ibland: den jordbrukande befolkningen. Genom sina: personliga intressen ur stånd att slita patronatsbanden, bildar landtbon, och synnerligen de så kallade farmers, (arrendatorerne) en mäktig klientel, med hvars tillbjelpden: engelska oligarkien ännu kan göra ett starkt motstånd emot den reformerande politiken. Derföre bafva ock reformens anhängare förlorat vid nästan alla de partiella val till underhuset, som på den sednare tiden skett, och tories hafva varit så sluge, att i sådana valkretsar; der de icke baft bestämd öfvervigt, hafva de helre valt på radikaler och stora jordbrukare bland whigs, än på ministerens kandidater ibland reformisterna. 4 Så stodo sakerna, och opinionen. hade verk: ligen börjat att blifva tvekande, då sir Robert höll det törtjenstfulla tal, hvaraf vi i Aftonbladet meddelat det hufvudsakliga.. Den ministerieila pluraliteten hadeförlorat flera röster och förlorade vid hvarje val. Inför sådana svårigheter skulle en minister, utan kraft och ståndaktighet, säkert hafva påskyndat afgörandet för att rycka till sig ensnar om ock ej lysande: seger; helst som underhuset sjelf tycktes tröttadt af de långa debatterna och en tråkig omsägning af samma skäl och svepskäl. -Men han lät heldre diskussionen genomlöpa bela sin sfer, och motståndarne fara ut med sitt klander mot hans politik, karakter och person. Det var i detta ögonblick som OConrnel framstod och visade Irland hela den stora; omätliga 3 nödvändigheten af denna reform. Aldrig har f denne. väldige talare visat sig mera rörande,lc mera öfvertygande, mera högtidlig än vid den lå skildring han nu gjorde på sitt olyckliga fäder-0 neslands belägenhet. Men han hade ock svåra ! sår att blotta, oerhörda lidanden att omtala. Man torde knappt behöfva mer än besinna, att! då Irland, från år 4821 till 4834, ökade sin: folkmängd med en million; här den under åren I 4831 till 1341 icke förökats med en balf mil-lr lion; ett tydligt bevis på eländets tillvext. Pål en jordbrukende folkmängd af-7 millioner, äro!c fem millioner der dömde till de hårdaste försakelser; och i detta vackra land äro 2 1,-dels! millioner inskrifna på fattiglängderna. Folke; i V t 8 t d a 3 f å b som nästan endast lefver af potäter, har icke i år ens denna usla föda, och man befarar två månaders allmön hungersnöd; åtföljd afalla för-t tviflans fasor. Brottens mängd har redan ofantligt tilltagit. 4844 voro 12 3100; 1845, 5880; och en tredubbel militärstyrka har ej kunnat hindra morden, mordbråndsförsöken och plundringarna, hvilkas anstiftare icke en gång kunna upptäckas, skyddade; som de äro, af folkets fruktan eller sympatier. Istället att följa svaga regeringars vanliga princip, att — begagna oroligbeternas tid för att vägra reformer, har sir Robert, understödd af detta sakernas skick i Irland; öppet uttalat kabinettets plan; att skyndsamt rifva landet alla de samma friheter, FH