Historien omtalar med bäpnad den lyx såväl;
i betjening som i alla andra hänseende, hvilken
madame Pompadour, under de långa åren af
sitt välde, u vecklade. Men nu sträckte icke
ens en kammarfru, skyddarde, sin hand öfver
ett möte, som, efter hvad pjesen ger tillkänna,
dock i någon mån rörde markisinnans bjerte;
misstänksamma ögon lura vid hvarje dörr.
Först inträffar markisinnan på mötesplatsen.
Strax derefter Fronatun. Ett samtal uppstår,
hvilket ger fröken Gabriela anledning till tem-
ligen allvarsamma betraktelser, då i lagom tid
en page inträder och presenterar markisinnan
en skrifvelse från pater de Sacy. Enligt sär-
skildt uppdrag af patern, igenläser han, vid ut-
gåendet, dörren och medtager nyckeln.
Markisinnan bryter brefvet. Patern under-
rättar henne deri, att Choiseul skrifvit den bil-
jett, hvarmedelst Frontun anhöll att få göra
henne sin uppvaktning, att konungen blifvit un-
derrättad om mötet och att hans ankomst i ka-
binettet hvarje ögonblick vore att förvänta.
I häpenheten gömmer markisinnan Frontun
bakom den stora spegeln. Knappt har detta
blifvit verkstäldt, förrän konungen inträder från
gallerisidan. Han hittar en handske; det är
Frontuns. Han vill öppna dörren, för att få
frisk luft; den är stängd. Han betrakter mar-
kisinnan; förlägenhetens rodnad lågar på hennes
kinder. Hans misstankar koncentrera sig kring
den stora spegeln. Han flyttar den åsides. Bak-
om den finner han Frontun och Gabrielle, hvil-
ken sednare utbytt sin plats utanför dörren med
den mer2 passande innan om den. Jesuiten