t al Uv SJULVaStCt INCIUUILLI,y UVvVIRaA VIVCIdllL SFF
,Ispira och med sin yppiga färgprakt, sina sinn-
t rika sammanflätningar bilda en tafla af oöfver-
tskådlig rikedom och mångfald. Sådane äro t.
ex. de båda -undersköna konserterna i B-dur
I(M 4 45). Uti andra framträder en storar-
Itad tragisk kraft, densamma som i Don Juan
N uppkallar så skakande scener — konserterna i
.)D- och C-moll må anföras såsom exempel härpå
I— och i åter andra skildrar mästaren hjelte-
Tlifvet med all den imponerande storhet, som så
I rikligen står honom till buds, när han vill visa
denna sida af sitt kolossala snille. Hvem tän-
ker härvid ej på den praktfullaste af Mozarts
Jdenna afton hörde? hvem känner sig ej upplyf-
tad af de breda, mäktiga rythmerna, den rika
Jsublimt majestät, som så väl anstår den, hvil-
ken sångmön krönt till konung i tonernpas ri-
Ike? — Mozart skref denna komposition för sig
Isjelf (1786), och frambringade genom glansen af
sitt föredrag, så väl som genom dess poetiska
Iskönhet, den högsta sensation dermed; ett svår-
Höst problem blir således utförandet af detta
verk alltid. Vår unga konsertist ådagalade här
en vacker uppfattningsgåfva, färdigt föredrag,
fast och väl markerad rytm, men naturligtvis
Itillät: honom så väl hans estetiska som fysiska
utveckling ännu endast att gifva en efterbild-
ning i miniatyr af det verkliga uttrycket i pje-
sen; äfven ackompagnerades han, helst af blås-
instrumenterna, ej alltid med den precision och
delikatess, som här varit erforderlig. Utan
tvifvel hade en för den unge artisten mera pas-
sande Mozart-konsert kunnat väljas, t. ex. den
i F, eller en af dem i B, som vi förut om-
nämnt... Imedlertid står vår musikaliska allmän-
het i förbindelse till- Norman, som varit den
första att introducera dessa verk på konsert-
programmerna, och således i alla fall öppnat en
bana, hvilken, som vi hoppas, äfven framdeles
ej af solida pianister skall blifva obeträdd.
Af Mozarts G-moll-qvartett gafs, likasom förut
af konserten, endast första satsen. Soiregifva-
ren (biträdd af hrr Randel; Schwar!z och Sack)
utförde pianopartiet,- och ehuru detta, i likhet
med det förenämnda numret, ovilkorligen er-
konserter (C-dur, posthume) densamma, som vi
energiska instrumentationen — det uttryck af
fordrar en fuilt utbildad artistisk förmåga, börj
man dock erkänna pianistens lifliga uppfattning,
som i allt fall var vida öfver hans ålder. Detta
var ock förhållandet med hans återgifvande af
Mendelsohns Capriccio, hvars romantiska, något
dunkla färg för öfrigt äfven endast under mä-
starebänder kan bringas till full åskådlighet. — .
Uti improvisationen öfver 2:ne svenska national-
arier, uppgifne vid tillfället, begagnade vår vir-:
tuos deremot sin frihet med mycket lif och
eid, men tillika med en sans och beräkning,
som visade, att han icke blott eger lyckliga an-
måga vid deras användande, hvilken i en fram-
För vänner af klassisk musik hade hrr Ran-
del, d Aubert, Schwartz och Sack beredt en
lag, utan ock börjat utveckla en reflex:onsför-
tid bör blifva honom af stor nytta. T
verklig högtid genom att fullständigt gifva Bee-
så högst originella och storartade komposition
har mästaren uppenbarat en rikedom på geni-
aliska ideer, ett djup i deras konstrika utveck-
ling och kombination, som gör verket till ett
af den store tonskäldens yppersta skapelser.
Synnerligast framstår här det vemodiga, djup-
sinniga Andantet, hvari Beethoven anslagit sam-
ma ton, som i Largot till hans D-dur-trio, i
Andantet till A-dur-sinfonien, låter oss:blicka
så långt in uti det dunkla djupet af hans gi-
gantiska ande — samt det djerfva finalet, hvars
skönhet ännu förhöjs genom det förträffliga kon-
trapunktiska arbetet; Publiken, som sällan får
höra sådane saker i deras helhet, visade nu sitt
riktiga omdöme genom att företrädesvis med
dessa satser yttra en synnerlig tillfredsställelse.
O:vannämnde hrr artister: gåfvo denna i alla
afseenden högst svåra komposition med en yp-
perlig ensemble och en väl öfvertänkt uppfatt-
ning, som måhända blott hade behöft något mera
energi i vissa momenter för att med full ver-
kan åskådliggöra den herrliga tonskapelsen.
Bland de öfriga numren nämna vi Rombergs
intressanta Cantilens, den hr Torssell återgaf
med ett rent och flärdfritt föredrag, samt en
betydlig säkerhet och färdighet vid verkets ef-
fektställen. — Af wm:ll Fundin och br Walin
hörde man 2:ne duetter (ur Mozarts Figaro och
Mehuls Josepb) sjungas på ett ganska vårdadt
sätt; hvarförutan m:ll Fundin utförde L. Nor-
mans Farväl till sommaren — en utmärkt vac-
ker -pjes — med ett särdeles hjertligt och rö-
rande föredrag, och derefter .2:ne sånger af hr
Lindblad; - M:IL Fundins sång mottogs med lif-
ligt bifall; hvilket öfverhufvud äfven egnades
de öfriga exekutörernas prestationer denna afton.
Hr de la .Croixs salong var denna afton öf-
verfylld af åhörare, hvilka derigenom lemnade
ett vackert bevis på sitt deltagande för den
unga, förhoppningsfulla talangen, hvars utmärk-
ta naturgåfvor vi uppriktigt önska all den vård,
som de förtjena och, vid hans nu snart inträ-
dande öfvergång till ynglingaåldren, utan tvif-
vel äfven påkalla. är
I i
KONGL. HOFKÄPELLETS KONSERT,
till förmån för dess pensionskassa.
Denna konsert, som gaf ett fullt hus på kel.
tbovens stora violinqvartett i C dur. I denna
t
ES frn ae mm be RR
2 cc If RN RAG KA —-— CN EA NETA FE kr Hr VS RR rm RT
LL ma