t al Uv SJULVaStCt INCIUUILLI,y UVvVIRaA VIVCIdllL SFF ,Ispira och med sin yppiga färgprakt, sina sinnt rika sammanflätningar bilda en tafla af oöfvertskådlig rikedom och mångfald. Sådane äro t. ex. de båda -undersköna konserterna i B-dur I(M 4 45). Uti andra framträder en storarItad tragisk kraft, densamma som i Don Juan N uppkallar så skakande scener — konserterna i .)Doch C-moll må anföras såsom exempel härpå I— och i åter andra skildrar mästaren hjelteTlifvet med all den imponerande storhet, som så I rikligen står honom till buds, när han vill visa denna sida af sitt kolossala snille. Hvem tänker härvid ej på den praktfullaste af Mozarts Jdenna afton hörde? hvem känner sig ej upplyftad af de breda, mäktiga rythmerna, den rika Jsublimt majestät, som så väl anstår den, hvilken sångmön krönt till konung i tonernpas riIke? — Mozart skref denna komposition för sig Isjelf (1786), och frambringade genom glansen af sitt föredrag, så väl som genom dess poetiska Iskönhet, den högsta sensation dermed; ett svårHöst problem blir således utförandet af detta verk alltid. Vår unga konsertist ådagalade här en vacker uppfattningsgåfva, färdigt föredrag, fast och väl markerad rytm, men naturligtvis Itillät: honom så väl hans estetiska som fysiska utveckling ännu endast att gifva en efterbildning i miniatyr af det verkliga uttrycket i pjesen; äfven ackompagnerades han, helst af blåsinstrumenterna, ej alltid med den precision och delikatess, som här varit erforderlig. Utan tvifvel hade en för den unge artisten mera passande Mozart-konsert kunnat väljas, t. ex. den i F, eller en af dem i B, som vi förut omnämnt... Imedlertid står vår musikaliska allmänhet i förbindelse tillNorman, som varit den första att introducera dessa verk på konsertprogrammerna, och således i alla fall öppnat en bana, hvilken, som vi hoppas, äfven framdeles ej af solida pianister skall blifva obeträdd. Af Mozarts G-moll-qvartett gafs, likasom förut af konserten, endast första satsen. Soiregifvaren (biträdd af hrr Randel; Schwar!z och Sack) utförde pianopartiet,och ehuru detta, i likhet med det förenämnda numret, ovilkorligen erkonserter (C-dur, posthume) densamma, som vi energiska instrumentationen — det uttryck af fordrar en fuilt utbildad artistisk förmåga, börj man dock erkänna pianistens lifliga uppfattning, som i allt fall var vida öfver hans ålder. Detta var ock förhållandet med hans återgifvande af Mendelsohns Capriccio, hvars romantiska, något dunkla färg för öfrigt äfven endast under mästarebänder kan bringas till full åskådlighet. — . Uti improvisationen öfver 2:ne svenska nationalarier, uppgifne vid tillfället, begagnade vår vir-: tuos deremot sin frihet med mycket lif och eid, men tillika med en sans och beräkning, som visade, att han icke blott eger lyckliga anmåga vid deras användande, hvilken i en framFör vänner af klassisk musik hade hrr Randel, d Aubert, Schwartz och Sack beredt en lag, utan ock börjat utveckla en reflex:onsförtid bör blifva honom af stor nytta. T verklig högtid genom att fullständigt gifva Beeså högst originella och storartade komposition har mästaren uppenbarat en rikedom på genialiska ideer, ett djup i deras konstrika utveckling och kombination, som gör verket till ett af den store tonskäldens yppersta skapelser. Synnerligast framstår här det vemodiga, djupsinniga Andantet, hvari Beethoven anslagit samma ton, som i Largot till hans D-dur-trio, i Andantet till A-dur-sinfonien, låter oss:blicka så långt in uti det dunkla djupet af hans gigantiska ande — samt det djerfva finalet, hvars skönhet ännu förhöjs genom det förträffliga kontrapunktiska arbetet; Publiken, som sällan får höra sådane saker i deras helhet, visade nu sitt riktiga omdöme genom att företrädesvis med dessa satser yttra en synnerlig tillfredsställelse. O:vannämnde hrr artister: gåfvo denna i alla afseenden högst svåra komposition med en ypperlig ensemble och en väl öfvertänkt uppfattning, som måhända blott hade behöft något mera energi i vissa momenter för att med full verkan åskådliggöra den herrliga tonskapelsen. Bland de öfriga numren nämna vi Rombergs intressanta Cantilens, den hr Torssell återgaf med ett rent och flärdfritt föredrag, samt en betydlig säkerhet och färdighet vid verkets effektställen. — Af wm:ll Fundin och br Walin hörde man 2:ne duetter (ur Mozarts Figaro och Mehuls Josepb) sjungas på ett ganska vårdadt sätt; hvarförutan m:ll Fundin utförde L. Normans Farväl till sommaren — en utmärkt vacker -pjes — med ett särdeles hjertligt och rörande föredrag, och derefter .2:ne sånger af hr Lindblad; M:IL Fundins sång mottogs med lifligt bifall; hvilket öfverhufvud äfven egnades de öfriga exekutörernas prestationer denna afton. Hr de la .Croixs salong var denna afton öfverfylld af åhörare, hvilka derigenom lemnade ett vackert bevis på sitt deltagande för den unga, förhoppningsfulla talangen, hvars utmärkta naturgåfvor vi uppriktigt önska all den vård, som de förtjena och, vid hans nu snart inträdande öfvergång till ynglingaåldren, utan tvifvel äfven påkalla. är I i KONGL. HOFKÄPELLETS KONSERT, till förmån för dess pensionskassa. Denna konsert, som gaf ett fullt hus på kel. tbovens stora violinqvartett i C dur. I denna t ES frn ae mm be RR 2 cc If RN RAG KA —-— CN EA NETA FE kr Hr VS RR rm RT LL ma