fattningsförmåga, och hans studium af Rombergs verk bör i alla fall räknas honom till beröm, helst. då det vid hr Sacks ålder är troligt, att han äfven på. detta fält framdeles-skall kunna skörda mången vinst för sin konst. — En fantasie för violoncell af Servais: Souvenir de Spar, var soiregifvarens andra nummer. Det är en ofta återkommande: iakttagelse, att virtuosernas minnen från de orter de gästat ut: falla mer och mindre bedröfligt; de stå der såsom. varningstaflor för den oerfarneresande i den -musikaliska verlden, och äfven hr Servais Spa-souvenirer, kunna räknas bland dessa nyttiga inrättningar. Hr Sack tog imedlertid ej saken från en. så allvarsam sida: kompositionens art lemnade honom här friare händer och ban underlät ock ej att visa sitt smakfulla, lilliga och precisa spel i dess fulla glans. — Adagiot af Limmer för 4 violonceller och kontrabas (brr Sack,: Thorsell, Bunge, Claesson och Sehuster) hade en rätt vacker. melodisk karakter, och exeqverades med uttryck och sammanhållning. — Den Rombergska Capriceion öfver svenska folkmelodier, — hr Sacks sista nummer — röjer mästarhanden redan genom det otvungna och. ändå egna sätt, hvarpå författaren inleder hvarje motiv; dock håller han sig i öfrigt temligen inom: de allmänna -variationsformörna, till dess han med den burleska polskans inträde på en gång framtrollar en midsommarnaltscen i landsbygden, en-nordisk karr naval i all dess fantastiska brokighet. I melodiens originella vändningar, i modulationernas, instrumenteringenspikanta skiftningar, se vi de groteska grupperna skymta: förbi, ständigt efterträdde af nya, vexlånde gestalter, alla hvirflande lustigt om hvarandra efter ljudet af nyckelbarpan med sin hårdnackade grundbas, som ej tillåter dem ett ögonblicks. stillestånd. — En så dramatisk komposition är naturligtvis ej återgifven: med blott korrekt notspelning; och ehuru det humoristiska visserligen icke är hr Sacks rätta element, visste han dock att i sitt spel lägga ett lif, som ej lät tonsättarens intentioner gå förlorade för åhöraren. För öfrigt förekom den bekänta Norma-fantasien af Thalberg, utförd af en amatrice (m:l Sandberg); samt åtskilliga sångnummer, bland Kvilka vi. först nämna 2:ne herrliga ensembler. af Mozart; neml. Fdur-terzetten ur Figaro (m:ll: Julie Berwald, lrr Strandberg och Walin) och Esdur-qvintetten ur Cosi fan tutte (m:lierna Fundin och Ebelinz, hrr Strandberg, Walin och Haglund).--Den -förra-jjesen lyckades i exekutionen: måhända bäst, ehuru uttrycket i anseende till bandlingens liflighet är af alltför dramatisk natur, för att med full sanning kunna alergifvas i konsertsalen. Uti. den sednare, der Mozart med sin vanliga trohet har individualiserat de uppträdande personernas karakterer, träffades dessa ej alltid af de sjungande. Måhända hade för. konsertexekutionen -den italienska texten varit lämpligare än den svenska, soma föll sig något matt: Don Alfonsos pedantiska Saldo amico, finem lauda, t. ex., tolkales föga lyckligt genom hans: Sakta, sakta, vänta barav m. m. Ensemblen vidmakthölls dessutom ej alltid nog strängt. — Uti den vackra erzetten för fruntimmersröster ur Tell af Rossini utmärkte sig m:lerna Berwald genom ärdeles god sammanhållning och ren intonaion, synnerligen. uti den i detta afseende svåra atsen utan ackompagnement. — Såsom inledning till soirn gafs första satsen ur Spohrs utnärkt väl arbetade dubbelqvartett, som visserigen ej gick utan förtjenst, men dock något nindre helgjutet och con amore, än fallet var id en soir under förra säsongen, då äfven jesen gafs i sin helhet. Soirns repertoir var, i det hela taget, arangerad med urskillning och smak; också var illställningen talrikt besökt och lifvades ofta af .uditoriets bifallsyttringars —U— rn ESS — Tid efter annan hafva fl.ra förfrågningar inLt ägg ÅA RR AT RR RA FH VA