fattningsförmåga, och hans studium af Rom-
bergs verk bör i alla fall räknas honom till be-
röm, helst. då det vid hr Sacks ålder är tro-
ligt, att han äfven på. detta fält framdeles-skall
kunna skörda mången vinst för sin konst. —
En fantasie för violoncell af Servais: Souvenir
de Spar, var soiregifvarens andra nummer. Det
är en ofta återkommande: iakttagelse, att vir-
tuosernas minnen från de orter de gästat ut:
falla mer och mindre bedröfligt; de stå der så-
som. varningstaflor för den oerfarne- resande i
den -musikaliska verlden, och äfven hr Servais
Spa-souvenirer, kunna räknas bland dessa nyt-
tiga inrättningar. Hr Sack tog imedlertid ej
saken från en. så allvarsam sida: kompositio-
nens art lemnade honom här friare händer och
ban underlät ock ej att visa sitt smakfulla, lil-
liga och precisa spel i dess fulla glans. — A-
dagiot af Limmer för 4 violonceller och kon-
trabas (brr Sack,: Thorsell, Bunge, Claesson och
Sehuster) hade en rätt vacker. melodisk karak-
ter, och exeqverades med uttryck och samman-
hållning. — Den Rombergska Capriceion öfver
svenska folkmelodier, — hr Sacks sista num-
mer — röjer mästarhanden redan genom det
otvungna och. ändå egna sätt, hvarpå författa-
ren inleder hvarje motiv; dock håller han sig
i öfrigt temligen inom: de allmänna -variations-
formörna, till dess han med den burleska pol-
skans inträde på en gång framtrollar en mid-
sommarnaltscen i landsbygden, en-nordisk karr
naval i all dess fantastiska brokighet. I melo-
diens originella vändningar, i modulationernas,
instrumenteringens- pikanta skiftningar, se vi de
groteska grupperna skymta: förbi, ständigt ef-
terträdde af nya, vexlånde gestalter, alla hvirf-
lande lustigt om hvarandra efter ljudet af nyc-
kelbarpan med sin hårdnackade grundbas, som
ej tillåter dem ett ögonblicks. stillestånd. —
En så dramatisk komposition är naturligtvis ej
återgifven: med blott korrekt notspelning; och
ehuru det humoristiska visserligen icke är hr
Sacks rätta element, visste han dock att i sitt
spel lägga ett lif, som ej lät tonsättarens inten-
tioner gå förlorade för åhöraren.
För öfrigt förekom den bekänta Norma-fan-
tasien af Thalberg, utförd af en amatrice (m:l
Sandberg); samt åtskilliga sångnummer, bland
Kvilka vi. först nämna 2:ne herrliga ensembler.
af Mozart; neml. Fdur-terzetten ur Figaro (m:ll:
Julie Berwald, lrr Strandberg och Walin) och
Esdur-qvintetten ur Cosi fan tutte (m:lierna Fun-
din och Ebelinz, hrr Strandberg, Walin och
Haglund).--Den -förra-jjesen lyckades i exeku-
tionen: måhända bäst, ehuru uttrycket i anse-
ende till bandlingens liflighet är af alltför dra-
matisk natur, för att med full sanning kunna
alergifvas i konsertsalen. Uti. den sednare, der
Mozart med sin vanliga trohet har individuali-
serat de uppträdande personernas karakterer,
träffades dessa ej alltid af de sjungande. Må-
hända hade för. konsertexekutionen -den italien-
ska texten varit lämpligare än den svenska,
soma föll sig något matt: Don Alfonsos pedan-
tiska Saldo amico, finem lauda, t. ex., tolka-
les föga lyckligt genom hans: Sakta, sakta,
vänta barav m. m. Ensemblen vidmakthölls
dessutom ej alltid nog strängt. — Uti den vackra
erzetten för fruntimmersröster ur Tell af
Rossini utmärkte sig m:lerna Berwald genom
ärdeles god sammanhållning och ren intona-
ion, synnerligen. uti den i detta afseende svåra
atsen utan ackompagnement. — Såsom inled-
ning till soirn gafs första satsen ur Spohrs ut-
närkt väl arbetade dubbelqvartett, som visser-
igen ej gick utan förtjenst, men dock något
nindre helgjutet och con amore, än fallet var
id en soir under förra säsongen, då äfven
jesen gafs i sin helhet.
Soirns repertoir var, i det hela taget, ar-
angerad med urskillning och smak; också var
illställningen talrikt besökt och lifvades ofta af
.uditoriets bifallsyttringars —U—
rn ESS
— Tid efter annan hafva fl.ra förfrågningar in-
Lt ägg ÅA RR AT RR RA FH VA