YET ört AVR TR
Li
tilltalad, och än mindre förvunnen, för något fel i
tjensten, ej heller till något försök att såsora prest
eller som skolelärare hafva bland sina åhörare
eller- ungdomen utspridt villfarande läror. -Han
är skild från sin tjensteutöfning ensamt för
de satser, söm befinnas i en tryckt bok, utan
att detta innehåll varit önderkastadt någon pröf-
ning af den till denna pröfning genom grund-
lagen ensamt bemyndigade domaremakt. —Ge-
nom detta förfarande har domkapitleticke blott
berölvat en i sina: tjensteförhållanden -oförvitlig:
medborgare åtnjutandet af-den åt. hvar ociv en,
äfven åt den gröfsta brottsling, i lag tillerkända
rättighet, den att ej dömas af anuan än laglig
domstol, d. v..s. af den domstol, som äger taga
befattning med corpus delicti, och att sådant
ej må ske utan att den anklagade fått formli-
gen inför samma domstol försvara sig och den
handling, som lagts honom tilllast (här inne-
bållet af den tryckta skriften och utgifvandet
deraf); utan det har äfven beröfvat honom den
tjenst, som han med goda vitsord förvaltade,
samt stängt häns framtidsutsigter inom den
tjenstemannabana, på hvilken han utan klander
bar fortgått. Men allt detta är blott det.li-
dande, som träffat den enskilde mannen; kränk-
ningen af det allmännas rätt är af vida mera
hotande följder. Genom samma förfarande har
nemligen domkapitlet öfverskridit den.i grund-
lagen bestämda gränsen för sin egen åklagare-
och lagskipnings-makt, och gjort ingrepp i en
helt annan myndighets .prerogativers
Skilnaden gäller. visserligen icke annat än
formen för en procedur; men i denna form-
skilnad ligger det betänkliga, i fall den slutli-
gen skulle blifva godkänd genom ett prejudikat:
Hofrätten hade kunnat förebygga. vådan, om
den velat lägga lika mycken vigt vid gtundla-
gens helgd, som den fästat afseende på-den äl-
dre kyrkolagens med grundlagen härvid ofören-
liga tillämpning. Den skulle ha kunnat undan-
rödja hela de andelige fädernas åtgärd, på två-
faldiga skäl: med hänseende till anledningen
för denna åtgärd, derföre att den låg i inne-
bållet af en tryckt: skrift, hvaröfver kapiuet ej
var laglig domare, och med hänseende till Wenn-
mans tjenstbefatining, derföre aut han icke ens
har blifvit tilltalad och än mindre öfvertygad
Om tjenstfel, hvarken i sina förrättningar som
prest eller som skolelärare, ja, alt icke-ens
vid någon af dessa tjensteförrättningar hafva
tillämpat det lagligen opätalda och opröfvade
innehållet af den tryckta skriften. Härmed
skulle domkapitlets myndighet bafva varit åter-
2 0 SN UU TRUS TI ll a 1 Ae RT Vs a AN
förvisad ivom sina lagliga gränser och grund-
lagen undandragen prestväldets undergränings-
försök.
Men när så ej skett, då måste ett prejudikat,
som, lika med hofrätten och domkapitlet, ginge
på sidan om grundlagen, få till bestämd följd,
ati erkebiskop Wingård och hans suffraganter
i Upsala hade genom. sin, ifrågavarande manö-
ver lyckats sålunda ändra Sveriges grundlag,
i hvad den angår tryckfriheten, att när sven-:
ska författare sedermera; bland de igrundlagen
omnämnda ,alla föremål för mensklig kunskapp,
företogo sig att i tryck behandla dogmatiska
ämnen, så vore de underkastade två slags dom-
stolar och två slags åklagaremakter, i stället för
en al hvartdera; slaget; nämligen först justitie-
kanslern; såsom åklagare, och verldslig domstol
med jury, såsom domare, och för det andra
konsistorierna, såsom både anklagare och do-
mare tillsammans — på ägta ingvisitionsmaner.
ch någon borgen finnes ej, så vida ifråga-
varande lagtolkning vinner kraft, att den and-
liga inqvisitionen skulle blifva inskränkt endast
till anklagandet och dömandet af prestmän,
sedan banan sålunda vore väl bruten. Visser-
ligen skulle de andliga fäderna ej kunna från
prestbefordran och skolsysslor skilja sådana dog-
matiska författare, som ej omedelbart iydde
under dem; men kyrkolagen hindrar ej att för-
följa hvem som belst med bannlysning — att
stänga en misshaglig förattare mer eller min-
dre från församlingens gemenskap — och, när
så åtbär, att äfven tillställa em landförvisning,
på lika goda grunder som det skett med måi-
laren Nilsson. Får man makt, nog får man
mod. Och om någon äfven, med förbiseende
af-sistnämnda varningstecken, skuHe tilltro ti
dens anda kraft nog redan, att hejda från får-
liga ytterligheter; så återstår. i-alla fall våda
nog-i-exemplet af. den framgång, hvarmed:en
korporation skulle hafva tIyckats, att till sin
förmån, sin makt; utvidgning, kullkastd en den-
samma begränsande: del af: den: annars för alla
samhäll:ledamöternas utan undantag gällande
grundlagen; och ew sådant exempel skulle ej
sakna uppmuntrande egenskap på andra håll,
hos. korporationer och: hos enskilda. Här in-
träffar verkligen ett ef de fell, då det är bäst
att stämma bäcken, innan den- hinner till ån;
ty är ett lyckadt steg en gåhg taget till grund-
lagens omstörtande eller åsidosättande för en
korporatious räkning, så mångdubbla sig svå-
righeterna, att värna denna lag emot fleras kan-
ske förenade anfall; och Wennmanska målet är
ifrånsdenna-synpunkt-ett ibland-de vigtigare,
som efter vår närvarande grundlags tillkomst
har gifvit anledning till ett prejudikat:
HERR SACKSSOIREE.
Hr Sack har blifviten Virtuoseide på edi-
lection, hos hufvudstadens musikaliska allmän-
ra fee he