SfE oa re ÖT At TE 2 MN HH ER WC SS ,
blott i obestämda, mer eller mindre dunkl:
allusioner, vidröra den förmen!a transaktionen
Uti en längre, genom flere artiklar fortlöpande
afbandling, kallad: Återblick på svenska tull
lagstiftningen sedan 1823, hvarest sådant för
modligen fanns öfverensstämmande med upp
satsens syftning, och ansågs kunna höja dess ef-
fekt, har Dagl. Alleh. (Af 58 d. 41 Mars) träd:
utom hänsyftningarnes område och förvandlat
dessa till ett direkt, högst kränkande anfall emot
en sockerfabrikant i Götheborg och samtliga
sockerbruksidkarna i Stockholm och Norrkö-
ping. Under rubriken af en ,oblyg manöver
utaf fabriksintresset beskyller nemligen Db. A.
den förre att bafva sålt och de sednare att af
bonom bafva köpt hans rätt att till Stockholm
och östra kusten i allmänhet afsätta sina till-
verkningar. Han (fabrikanten i Götheborg),
fortfar D. A. ordagrannt, skall hafva af socker-
ptillverkarna i Stockholm och Norrköping fått
en summa af 48,000 rdr bko, för det att han
förbundit sig att låta dem beskatia sina kun-
der med några skillingars högre pris för hvarje
skålpund socker de köps, än hvad det skulle
kosta om han försåg dessa kunder med varan.
Rätteligen skulle man kunna säga, att hvad
han sålt är just dessa kunder, hvilka icke blott,
genom den allmänna lagstiftningen för hela ri-
ket, blifvit stängda från rättigheten att af ul-
;ländningen köpa sitt socker för skäligt pris,
utan äfven, genom detta köpslageri emellan
nenskilde, ifrån möjligheten att få det ens till
pbästa pris, hvarför det kan åstadkommas inom
Sverige. De 48,000 riksdalerna utprässas oskä-
ligen af östra kustens invånare, och icke gjorde
de Stockholmska och Norrköpingska fabrikan-
pterna den affären för att få jemt tillbaka hvad
de utbetala; hvad de oskäligt aftvinga sina
kunder utgör mera, vida mera, kanske tio gån-
ger den summan, m.m... Och såsom endaga-
rantien för sannfärdigheten af en så kränkande
och, för att begagna D. A:s eget epitet, så oblyg
beskyllning, anför tidningen, att händelsen måtte
phafva passerat, eftersom hon blifvit offentligen
och på alla håll omtalad, utan att någon ve-
derläggning afbörts.
Alla mer eller mindre förklenliga rykten och
beskyllningar, som det kan behaga någon att i
förtäckta eller oförtäckta ordalag genom tid-
ningspressen utsprida om en eller flera med
borgare, skola såleces, efter D. A:s maxim, ovä-
gerligen antagas för sanna, för det att den eller
de-angripne, förlitande sig på sin oskuld och
allmänna rättskänslan, underlåta att uppträda
med vederläggningar i dagbladen och draga sig
tillbaka för en, för den enskilde medborgaren
alltid obehaglig, publik skriftvexling. Det yrkas
nemligen igenom en sådan lära ingenting min-
dre, än att hvilken medborgare som helst skall
vara pligtig att emot hvarje beskyllning, framförd
i en t:dning, effentligen uppträda till svaromål
inför tidningspressens tribunal, huru obefogade och
orimliga beskyllningarne än må vara! Det är an-
nars en regel, gammal och erkänd: quö sexcuse,!
saccuse, hvilken bjuder, att icke utan verklig nöd-!
vändighet inlåta sig i sjelfförsvar. Denna re-
gel hafva hufvudstadens sockerbruksidkare följt
i afseende på de insinuationer, hvilka tid efter
annan i tidningarne förekomma om någon emel-
lan dem och en sockerabrikant i Götheborg
träffad öfverenskommelse. De ansågo sig ver-
keligen, i fall de skulle offentligen uppträdt
emot dessa hänsyftningar, tillägga dem alltför
mycken vigt och möjligen just derigenom sig
sjelfva, samt inlägga uti dem en större betydelse,
än den de annars för någon tänkande borde och
kunde erhilla. Samma regel skulle de äfven
samvetsgrannt hafva iakttagit emot D. A:s nu
rjorda tillmälen, ehuru dessa visserligen icke
;rista i öppenhet, derest det samband, hvari
tillmälena förekomma med vissa andra omstän-
digheter, icke tydligt u!märkte, att beskyllnin-
arne, huru hårda de än äro, ej utgöra hufvud-
aken eller ändamålet, utan sjelfva blott äro
vedel för andra mera vidtutseende syften.
Derförutan skulle de tryggt hafva lemnat D.
:s hätska artikel åt sitt öde och tillvitelserna
t afosig sjelfva förfalla; och lyckligtvis för de
nktlagade innebära dessa så palpabla kriterier
på sin osannfärdighet, lägga de sin egen orim-
chet så klart i dagen, att en dylik sjelfveder-
äcgning ej kunnat uteblifva. Eller, för att nu
ira blott et prof derpå, hvilken som det
gaste tänker på saken, borde väl ett ögon-
uk kunna sätta tro till dena fabulösa öfver-
skommelsen och att, såsom D. A. förmäler,
ockholms och Norrköpings sockerbruksidkare
i följd deraf kunnat taxera och verkligen taxe-
rat silt socker några skillingar högre, pr
än Götheborgssockret, då, i slikt fall, det ofel-
ri måst hända, att spekulanter, för att pro-
fitera af en så enorm prisskillnad och derå göra
högst betydlig vinst, hade uppköpt socker
-sötheborg och dermed furnerat ej blott de
se städerna på östra kusten, utan äfven
stvudstaden sjelf, hvarigenom hela verkan af öf-
erenskommelsen varit tillintetgjord, och Stock-
has och Norrköpings söckerbruksidkare ej al-
ast. med en förlust för sig bortkastat de
12,000 riksdalerna, utan, med en ändå vida
större, förstört all afsältning utaf sin egen vara
berörde plats.
Dessa beskyllningarnes egna kriterier på sin
osannfärdighet oaktadt, hafva dock hufvudsta-
dens sockerbiuksidkare be-lutat att icke lemna
D. A:s artikel obesvarad. För alt äfven inför
mindre erfarne kunna nuankt för nunlkt sära
I