YZ JÄanZnnnnmn,nomnuHknn?nasn2c9nrsvv2——x---e h nmnnn rnb—Äansnnn—,jn r i Äi n nr OS nöjen; ban hade alltid blifvit sedd vid de spelbord, der pointen bestämdes öfverdådigast, der spelet drefs vildast; i första radens oxöga hade man mången tång öfverraskat en skymt af honom och derbredvid, i hel figur, någon af de kända damer, hvilkas aktier för ögonblicket stodo som högst. Man visste — det är sannt — att major Törnekrantz räknade ögonblick, då han, för alt nyttja en len och vacker term, var ganska generad, men han visste imedlertid alltid rädda sig ur det tillfälliga bryderiet, och uppträdde innan kort mera glänsande, än någonsin. Ryktet tillade honom en viss tur bos damer, mera dock hos de redan gifta, än hos de obundna skönheterna, ty oaktädt kunna två och fyratio år, fastän major Törnekrantz ingalunda sparat på frierier, hade ännu ingen slät guldring prydt det betyde!seulla fingret på bans venstra hand och ban bade tills vidare endast i inbillningen erfarit hvad det ljufva bekymret att välja fåstmanspresenter vill säga. Må man dock icke, med anledning af hans andra segrar, föreställa sig, att majoren i ringaste mån var, hvad man kalJar vacker karl, att ens hans umgänge hade något egentligen fängslande. Men han ersatte med djerfhet hvad honom fattades i behac: effronteriet kan någon gång supplera älskvärdheten. Emedan vi nu, inföll Rutersvärd, äro vid den vändpunkt i en karlmiddag, då damerna alltil bli samtalsämnet, — ty här vid lag ge vi tryffeln och ostronen vår sista välsignelse, och till och med sparrisen vare graflagd utan ytterligare åminnelsetal — a!ltså, mine herrar!