YZ JÄanZnnnnmn,nomnuHknn?nasn2c9nrsvv2——x---e h nmn- nn rnb—Äansnnn—,jn r i Äi n nr OS
nöjen; ban hade alltid blifvit sedd vid de
spelbord, der pointen bestämdes öfverdådigast,
der spelet drefs vildast; i första radens oxöga
hade man mången tång öfverraskat en skymt
af honom och derbredvid, i hel figur, nå-
gon af de kända damer, hvilkas aktier för
ögonblicket stodo som högst. Man visste
— det är sannt — att major Törnekrantz räk-
nade ögonblick, då han, för alt nyttja en len
och vacker term, var ganska generad, men han
visste imedlertid alltid rädda sig ur det tillfäl-
liga bryderiet, och uppträdde innan kort mera
glänsande, än någonsin. Ryktet tillade honom
en viss tur bos damer, mera dock hos de re-
dan gifta, än hos de obundna skönheterna, ty
oaktädt kunna två och fyratio år, fastän ma-
jor Törnekrantz ingalunda sparat på frierier,
hade ännu ingen slät guldring prydt det bety-
de!seulla fingret på bans venstra hand och ban
bade tills vidare endast i inbillningen erfarit
hvad det ljufva bekymret att välja fåstmans-
presenter vill säga. Må man dock icke, med
anledning af hans andra segrar, föreställa sig,
att majoren i ringaste mån var, hvad man kal-
Jar vacker karl, att ens hans umgänge hade nå-
got egentligen fängslande. Men han ersatte
med djerfhet hvad honom fattades i behac: ef-
fronteriet kan någon gång supplera älskvärd-
heten.
Emedan vi nu, inföll Rutersvärd, äro vid
den vändpunkt i en karlmiddag, då damerna
alltil bli samtalsämnet, — ty här vid lag ge
vi tryffeln och ostronen vår sista välsignelse,
och till och med sparrisen vare graflagd utan
ytterligare åminnelsetal — a!ltså, mine herrar!