derström, Sven Andersson och Jonas Andersson.
ds
RÄTTEGANGS- OCH POLIESAKER,
Polisuppsyningsmannen Spångberg emot
hurrabasarra.
Uti MM 412 af denna tidoing samt i Dagbladet
följande dag meddelades underrättelse om ett litet
efterspel, som uppförts i kämnersrättens loksl och
flerestäges, sedan undersökningen vid kämnersrät
tens tredje afdelning i det Odino-Jäderinska målet
för dagen slutat den 43 sistlidne Januari. På an-
gifvelse af Spångberg hölls härom polisundersök-
ning, om hvers förlopp ofvannämnde tidningsnum-
mer upplysa. Målet remitterades derefter till ve-
derbörlig domstol och förevar i går för andra gån-
gen vid kämnersrättens fjerde afdelning.
Spångberg, som instämt f. d. landsfiskalen Brå-
vik, f. d. löjtnanten Christiernin och f. d. hyrku-
sken Brobäck, yrkade snsvar å dem för folkmas-
sans uppviglande medelst penningars uidelande,
uppmaningar till kurrarop och våldsamheter moi
Spångberg. Första rättegångsdagen förnekade de
anklagade allt hvad emot dem föreburits, hvarvid
beslöts att: till nästa gång inkalla en mingd ar
Spångberg åberopade viltnen. Nio af dessa hördes
sistlidae gårdag; och det är på grund af deras be-
rättelser vi meddela följande r-dogörelse för en
händelse, som Tedan föranledt ett rättens extra sam-
manträde och hotar ati orsaka ännu flera. Det
Odino-Jäderinska målet hade ådragit sig en serde-
les uppmärksamhet, liksom Jäderins många andra
rättegångar; sessionssalen var öfverfull af åhörare;
i förmaken, i fönstren, på gården och på gatan
afvaktade en menniskomasse, (som af flera vittnen
uppskattades till 300,) slutet på rättens samman-
träde. Bland de i förmaket närvarande befunno
sig kort före sessionens slut de anklagace, af hvilka
Bråvik och Christiernin, enligt vittnet Svensson,
sade sig icke skola gå förr än de fingo se den
ärevördige Jäderin och bocka sig för honomp.
Vid Jäderins ankomst, efter slutad undersökning,
äthäfvade sig, enligt vittnet Emting, Bråvik,
hvilken fattat posto i ett hörn af förmaket, såsom
en apa,, hukade sig ned och höjde sig upp, en-
ligt vittnet Broman, med uppmaning till hurrarop
för poliskossackerne; hvarpå han hvisslade, hvil-
ken hvissling af massan i fönstren upprepades.
Imedlertid kom Jäderin ur skotthåll för dessa äre-
betygelser, och Spingberg blef i stället föremålet
för allmänna uppmärksamheten. Då massan sedan
på rådhustrappan saknade Jäderin, vände de sig
emot Spångberg, som af Bråvik, enligt flere vilt-
nen, der erhöll en knuff, innan Spångberg hun-
nit uppvisa sin polisbricka.: Nedkommen på går-
den och gatan, behurrades Fpångberg, enligt vitt-
net Rydberg, på uppmaning af Bråvik och Chri-
stiernin, hvilken sednare på Myntgatan gaf Spång-
berg en knuff, som, enligt samma vittnes åskåd-
liga framställning inför rätten, tyckes böra redu-
cera sig till en beröring af mildare slaget, men
hvilken likväl hade till följd, att Spångberg for å
sned emot en kärra. Bråvik; hvilken huvudsak-
ligast synes hafva fungerat såsom värd vid hela
depna tillställning, följde nu Späncberg på ena si-
dan, sekunderad på den gndra af Christiernin.
Båda fördröjde, såsom flere vittnen intygade,
Spångbergs fortgång och uppmanade under tiden
den efterföljande - massan till -hurrningar,shyilkat
uppmaningar: också åtlyddes så; att, enligt viltnet
Öström; Shurråudet var alldeles faseligt och, en-
ligt Rydberg, meassan var på ryggen på Spångberg
till hurrningar bela vägen,. Vägen fortsattes så-
lunda till spången öfver Norrbro. På Mynttorget
tycktes Brobäck hafva lifvat folket till äreutgjutel-
ser mot Spångberg och polisen i allmänhet, under
yttrande, enligt vittnet Ågren, hurra, gossar! det
är inte farligt), då Brobäck, bland annat, enligt)
samma vittne, framträdt emot Spångberg och gyck-!
lande sagt: Du, majstång, har inte framme och!
göra. Hunnen till spången, lärer massan hafva
stannat uppå tillsägelse af någon utaf de anklagade,
att, om man går lingre, man kan blottställas för
häktning.
Viitnena, tillfrågade om Bråvikt eller någon an-
nan af de anklagade synts öfverlastade, förnekade
sådant med afseende å Christiernin och Brobäck,
men trodde, utan att kusna taga det på sin ed,
att Bråvik varit något rörd af starka dryeker, )
då han uppfört sig så oskäligt. Argående pennin-
sars utdelande visste vittnena alldeles ingenting;
och hade endast sett de asklagade taga flere per-
soner i hard, men ej om något mynt dervid för-
spillts.. Ett vittne ville bevisa Christiernins delak-
tighet i uppviglingsförsöken med det påstående,
att Christiernin, stående bland massan, såg högst
besynnerlig ut. 2
Innan vittnena hördes, upplästes en skrift af
Brobäck, deruti han yrkade Spångbergs och Jäde-
rins entledigande ur polisen, emedan den förre
skulle vara för någon förbryte!se fålld till böter
samt dessutom för åtskilliga förseelser såsom po- ;
isuppsyningsman i Norrköping förafskedad, och !
len sednare extrajudicialiter bestraffad för olofligt!
tillgrepp af persedlar under sin tjenstgöring vid
låvarande Kronvprinsens, numera H. M. Konungens,
stallstat. Brobäck sade sig vilja leda dessa ankla-
gelser i bevis; men då rätten fann dem icke höra
till saken, förklarade Brobäck häröfyer missnöje.
Målet uppsköts till den 3 nästkommande April,
1å ätskillige nu icke tillstädeskomne vittnen skulle)
öras.
— I dag på förmiddagen hördes några genom-
trängande nödrop från en mansperson, som fait i
Norrström nära Rosenbad; han hade i fallet fat-
lat tåg uti en af de långsåt kajen hängande jernked-
iorna, och några unga gossar uppmuntrade honom
att hålla sig fast ännu några ögonblick, tills hjelp
Hunne ankomma. Två raska sjömän skyndade till
den arme mannens räddning; delade sig framstupa på
kajen, och lyckades uppdraga karien ur vattnet.
Hans lifsfara hade vållats derigenom, att han ve-
lat bistå en person, som rott uppföre strömmen,
och för hvilken båten eller något annat kommit i
0188; När sprutslagaren hoppade i den andres båt,
hade denna af den starka strömmen hastigt förts)
från land, hvarvid den tjenstvillige sprutslagaren
plumsat i vattnet. Båten hade derpå arifvit ned-
it strömmen och roddaren varit för mycket syssel-
satt med sig sjelf, att kunna skänka den drunk-