derström, Sven Andersson och Jonas Andersson. ds RÄTTEGANGSOCH POLIESAKER, Polisuppsyningsmannen Spångberg emot hurrabasarra. Uti MM 412 af denna tidoing samt i Dagbladet följande dag meddelades underrättelse om ett litet efterspel, som uppförts i kämnersrättens loksl och flerestäges, sedan undersökningen vid kämnersrät tens tredje afdelning i det Odino-Jäderinska målet för dagen slutat den 43 sistlidne Januari. På angifvelse af Spångberg hölls härom polisundersökning, om hvers förlopp ofvannämnde tidningsnummer upplysa. Målet remitterades derefter till vederbörlig domstol och förevar i går för andra gången vid kämnersrättens fjerde afdelning. Spångberg, som instämt f. d. landsfiskalen Bråvik, f. d. löjtnanten Christiernin och f. d. hyrkusken Brobäck, yrkade snsvar å dem för folkmassans uppviglande medelst penningars uidelande, uppmaningar till kurrarop och våldsamheter moi Spångberg. Första rättegångsdagen förnekade de anklagade allt hvad emot dem föreburits, hvarvid beslöts att: till nästa gång inkalla en mingd ar Spångberg åberopade viltnen. Nio af dessa hördes sistlidae gårdag; och det är på grund af deras berättelser vi meddela följande r-dogörelse för en händelse, som Tedan föranledt ett rättens extra sammanträde och hotar ati orsaka ännu flera. Det Odino-Jäderinska målet hade ådragit sig en serdeles uppmärksamhet, liksom Jäderins många andra rättegångar; sessionssalen var öfverfull af åhörare; i förmaken, i fönstren, på gården och på gatan afvaktade en menniskomasse, (som af flera vittnen uppskattades till 300,) slutet på rättens sammanträde. Bland de i förmaket närvarande befunno sig kort före sessionens slut de anklagace, af hvilka Bråvik och Christiernin, enligt vittnet Svensson, sade sig icke skola gå förr än de fingo se den ärevördige Jäderin och bocka sig för honomp. Vid Jäderins ankomst, efter slutad undersökning, äthäfvade sig, enligt vittnet Emting, Bråvik, hvilken fattat posto i ett hörn af förmaket, såsom en apa,, hukade sig ned och höjde sig upp, enligt vittnet Broman, med uppmaning till hurrarop för poliskossackerne; hvarpå han hvisslade, hvilken hvissling af massan i fönstren upprepades. Imedlertid kom Jäderin ur skotthåll för dessa ärebetygelser, och Spingberg blef i stället föremålet för allmänna uppmärksamheten. Då massan sedan på rådhustrappan saknade Jäderin, vände de sig emot Spångberg, som af Bråvik, enligt flere viltnen, der erhöll en knuff, innan Spångberg hunnit uppvisa sin polisbricka.: Nedkommen på gården och gatan, behurrades Fpångberg, enligt vittnet Rydberg, på uppmaning af Bråvik och Christiernin, hvilken sednare på Myntgatan gaf Spångberg en knuff, som, enligt samma vittnes åskådliga framställning inför rätten, tyckes böra reducera sig till en beröring af mildare slaget, men hvilken likväl hade till följd, att Spångberg for å sned emot en kärra. Bråvik; hvilken huvudsakligast synes hafva fungerat såsom värd vid hela depna tillställning, följde nu Späncberg på ena sidan, sekunderad på den gndra af Christiernin. Båda fördröjde, såsom flere vittnen intygade, Spångbergs fortgång och uppmanade under tiden den efterföljande massan till -hurrningar,shyilkat uppmaningar: också åtlyddes så; att, enligt viltnet Öström; Shurråudet var alldeles faseligt och, enligt Rydberg, meassan var på ryggen på Spångberg till hurrningar bela vägen,. Vägen fortsattes sålunda till spången öfver Norrbro. På Mynttorget tycktes Brobäck hafva lifvat folket till äreutgjutelser mot Spångberg och polisen i allmänhet, under yttrande, enligt vittnet Ågren, hurra, gossar! det är inte farligt), då Brobäck, bland annat, enligt) samma vittne, framträdt emot Spångberg och gyck-! lande sagt: Du, majstång, har inte framme och! göra. Hunnen till spången, lärer massan hafva stannat uppå tillsägelse af någon utaf de anklagade, att, om man går lingre, man kan blottställas för häktning. Viitnena, tillfrågade om Bråvikt eller någon annan af de anklagade synts öfverlastade, förnekade sådant med afseende å Christiernin och Brobäck, men trodde, utan att kusna taga det på sin ed, att Bråvik varit något rörd af starka dryeker, ) då han uppfört sig så oskäligt. Argående penninsars utdelande visste vittnena alldeles ingenting; och hade endast sett de asklagade taga flere personer i hard, men ej om något mynt dervid förspillts.. Ett vittne ville bevisa Christiernins delaktighet i uppviglingsförsöken med det påstående, att Christiernin, stående bland massan, såg högst besynnerlig ut. 2 Innan vittnena hördes, upplästes en skrift af Brobäck, deruti han yrkade Spångbergs och Jäderins entledigande ur polisen, emedan den förre skulle vara för någon förbryte!se fålld till böter samt dessutom för åtskilliga förseelser såsom po; isuppsyningsman i Norrköping förafskedad, och ! len sednare extrajudicialiter bestraffad för olofligt! tillgrepp af persedlar under sin tjenstgöring vid låvarande Kronvprinsens, numera H. M. Konungens, stallstat. Brobäck sade sig vilja leda dessa anklagelser i bevis; men då rätten fann dem icke höra till saken, förklarade Brobäck häröfyer missnöje. Målet uppsköts till den 3 nästkommande April, 1å ätskillige nu icke tillstädeskomne vittnen skulle) öras. — I dag på förmiddagen hördes några genomträngande nödrop från en mansperson, som fait i Norrström nära Rosenbad; han hade i fallet fatlat tåg uti en af de långsåt kajen hängande jernkediorna, och några unga gossar uppmuntrade honom att hålla sig fast ännu några ögonblick, tills hjelp Hunne ankomma. Två raska sjömän skyndade till den arme mannens räddning; delade sig framstupa på kajen, och lyckades uppdraga karien ur vattnet. Hans lifsfara hade vållats derigenom, att han velat bistå en person, som rott uppföre strömmen, och för hvilken båten eller något annat kommit i 0188; När sprutslagaren hoppade i den andres båt, hade denna af den starka strömmen hastigt förts) från land, hvarvid den tjenstvillige sprutslagaren plumsat i vattnet. Båten hade derpå arifvit nedit strömmen och roddaren varit för mycket sysselsatt med sig sjelf, att kunna skänka den drunk