20 alnar emellan hvarje, och bestå af äpplen,
päron, persikor, plommon och aprikoser. Träd-
:gårdarne äro alltid gräsbesådda, och ofta så stora
att de innefatta 40 å 30 acres.. Frugten säljes
eller göres till: cider; ofta fodras äfven kor och
svin dermed, hvilka då insläppas att förtära den
så fort den nedfaller. — Emellanåt upplöjes jor-
der mellan träden och får ett år bära potäter,
mais, pumpkins och meloner, hvarefter den
åter lägges till gräs.
Hvitklöfvern är här ej omtyckt som betes-
gräs, emedan den hos hästarne orsakar en sjuk-
dom, som består deri, att vatten oupphörligt
rinner ur munnen (flera kannor om dagen),
L vilket mycket mattar djuret. Detta orsakas
nigon gång äfven af. rödklöfvern, men endast
på hösten då den blifvit afbetad flera ginger.
Jag kan ej påminna mig att hafva sett eller
hört omtalas sådant i Sverige.
Vår höbergning är vanligen lätt, då vi ej
veta af några långvariga regn under sommaren.
På en varm dag kan det hö, som slogs på mor-
gonen, inköras på aftonen. Vi erhålla vanligen
från 4 till 3 tons pr acre, — omkring 150 äå
430 lisp. pr tunnland. Vi räfsa höet i strängar
(windrows), då det är. nära torrt, och, sedan
det i dessa blifvit fulitorkadt, lässas det vanli-
gen utan föregående såtning omedelbart från
stringen, som bör vara tjock nog för att gifva
ett godi tag för hötjugan,- the pitch-fork. Vid
inkörningen på stallen salta vi höet med un-
gefäör , kappe salt per skepp. hö. Detta hin-
drar till en viss grad höet att skämmas, och
gör det begärligare för boskapen. Vi äro i öf-
rig. mycket nozgranna och gifva all vår boskap
så mycket salt de önska, hvilket i hög grad bi-
drager till deras helsa och trefnad.
Den omtalade hötjugan är ett lika enkelt
som förträflligt redskap, hvars bruk borde blifva
allmönt, ty den sparar både arbetspersonal och
den arbetandes krafter, och underlättar således
arbetet på dubbelt sätt. - Den användes äfven
vid sädesbergningen och förekommer dess ut-
fallande. — Det torde dock i Sverige ej blifva
så Jätt att få den i allmänt bruk. — Jag kan
ej bjelpa det; men svenska landimannens sätt
att handiera hö och säd med händerna förefal-
ler mig helt och hållet likt Indianernes sätt att
äta, remiigen med fingrarne, emedan de ej för-
stå att betjena sig af gaffel, och j2g förmodar
alt svenska arbetare skola lika envist sätta sig
emot hö:jugans användande, som Indianen vä-
grar alt begagna gaffel och sked.
Jag vet ej om vår mekaniska höräöfsa (Revol-
v.ng-Hoy-Rake) är känd i Sverige. Den förtje-
nar mer än något annat redskap attder införas.
Är den okänd, vill jag gerna sända ritning
derpå. Den sparar mycket srbete, men är
dock endast användbar på fullkomligt släta
änzar.
Till grönfoder begagna vi hufvudsakligen
mai:, som äfven kan torkas till vinterfoder.
Jordärtskockan (Helianthus tuberosus) börjar
nu mycket odlas som fodervext. Den gifver
här otroliga skördar, från 1000 till 1500 bushels
per acre — 260 till 390 t:r per svenskt tunnl.
Den bör ej förblandas med den franska ärtskoc-
kan, om är en cynaxa. Den vi odla vexer
vild hår i landet.
Kronärterna och det vårhvete jag fick från
Sverige vexa förträffligt. Jag bar ett par bu-
shels af de förra, som jag skall uppvisa på nä-
sta Agricultural Fair (åkerbruksmöte). — Deita
klimat är dock ogynnsamt för ärter, som här
uppitas af mask i skidorna. Vårhvetet dere-
mot tror jag skall göra lycka, och jag söker
alt introducera ärterna öster om Allegany, der
de bättre passa.n
Med anledning af denna framställning beslu-
tade skad. att införskrifva ett exemplar af of-
vannämnda plog och hötjuga.
Det har förut blifvit nämndt im 22 af Afton-
bladet, att löjtnanten vid 2:dra lifgrenadierrege-
mentet hr O. W. Edman hade anhållit, att vid
en af avademiens ssmmankomster få uppträda med
en granskning af Palzigs på akademiens föranstal-
tande utgifna lärobok om ängsvattning genom öf-
versilning,, äfvensom att akad. afslagit detsamma,
samt i stället erbjudit Edman att ingifva sina an-
märkningar skrifteligen. Detta har hr Edman också
nyligen gjort. Dessa anmärkningar äro förnämli-
gast riktade mot öfversättaren af Petzigs bok. De
anmäldes vid sednaste sammankomst och remitte-!
rades då, utan att akad. för tillället tog närmare
kännedom om deras beskaffenhet, till vederbörande
afaelning. Då refer. förra gången omnämnde denna
sak, gjordes ett misstag om den berättelse, som
hr Edmen dröjt att afgifvs, hvilket härmedetst rät-
tas. Pet var nemligen icke berättelsen om hr Ed-
wans iakttagelser under hans med understöd af
allmänna medel företsgna utländska resa, som hanl.
försummat ingifva, utan berättelsen om hans verk-
samhet för spr dandet af kännedomen om den nyal
ängsvattningsmetboden, på hvilken berättelse tit.l.
Edman hade låtit hr f. d. statsrådet Poppius, som i,
i detta afseende fått sig uppdraget inseendet öfver
Edman, så länge vänta, att hr statsrådet måste till
Kanel Maict incifva gin herättelse i ämnet erun-