Sexton riksdaler banko är således den end:
inkomst, med undantag af tillfälliga smärre un
derstöd, som enkan i närvarande stund eger fö;
sig och sina barn, att lefva på.
Från bhofmarskalks-embetet, der hon ingen
tröst erhöll, vände bon sig till krigsministern,
som mo:tog Hennes papper, samt, fastän miss:
tröstande i aseende på u!gången af hennes
sak, lofvat nådigt svar om sju eller åtta må-
nader!
Sju eller åtta månader! Det är en lång väntan
På mycket kortare tid kan man hinna förgås
Vi känna icke till författningarna rörande pen-
siopsanslagen och äro öfvertygade, att enkan åt-
pjulit all laglig rättvisa, men ofvanbeskrifne för-
hållande framkallar jemförelser och reflexioner,
som äro af ett sorgligt slag. Den medelmåtti-
gaste aktör har icke en så usel pension när
han en gång lemnar teatern, som den hvarom
vi hör talat, och en dansmästare, — äfven den
medelmåltigaste — som i all säkerket rörer sina
ben på teatertiljorna, har man bättre sörjt för,
än för krigaren, som vwid sitt fåderneslands för-
svar får sina ben afskjutna på slagfältet! Men
vi vete till vår tröst, alt hvad ödet sålunda
brutit, det kan och skäll väl på något annat
sätt försonas; vi vete, att dit de allmänna :ädd-
ningsanstalternas förkortade arm icke når, dit
ströckes den enskilda harmhertighetens hand
till mötes... väl nödens barp, att denna icke
är lika stackot!
Det är derföre vi, i sista tastansera, vädja till
len enskilda välgörenbeten, för yit åt den
olyckliga enkan och kennes oårn, hvaraf det
ildsta är sjukligt, vinna dr, anspråkslösa förmå-
ner. hon. så länge försäfves sökt i de förut-
nämnda.
J ädle, som Lemma ovanligt svårä vinter tro-
set lyssnat Gill de olyckligas böner, och oför-
röttade vandrat från koja till koja och spridt