en öm och trogen vän, var hon alldeles rådvil
och förlorad. Nu gälde det att försöka det yt:
tersta; och hon, som var uppfödd i lycka oct
Ööfverflöd, hvars öde det fordom varit att gifva
snarare än mottaga, måste nu, med bönskrifter
i hand, vädja till barmhertigheten hos de rik:
och mäktiga... bland hvilka hon tyst räknade
mer än en frände, mer än ett namn som till-
hörde hennes eget stamträd.
I vestibulen af kongl. slottets östra flygel,
der segrens och ryktets gudinnor sväfva i ta-
ket och rikskanslern Oxenstiernas kolossala staty
är till finnandes, går, tätt förbi densamma, en
gång till höger. Längst i fönden står en spök-
lik pump, förbi hvilken gången kröker tvärt
till venster. Här, i ångan från de kungliga
köken, biand brådskande kockar och boflakejer,
ser man en väldig skara af nödens barn alla
dagar tåga fram. Vid yttersta ändan af denna
gång synes en fyrdelad dunkel glasruta såsom
en ledstjerna tindra vandraren emot. Hit tyc-
kes. postens instruktion, att förhindra sämre kläd-
da personer och tiggare från att stanna i gån-
garne, icke sträcka sig; ty man finner vanligen
och företrädesvis en mingd dylika personer alla
dagar ståeade i denna gång. Här går språkrö-
ret, genom bvilket den fattiges klagan och bön
skola hinna thronen, om de icke, såsom de
beryktade klocktonerna, frysa fast på vägen.
Här är det som Konungens hofförvältning och
de fattiges sakförvaltning förehafvas, den ena på
venster, den andra på höger hand. Det är
Hofmarskalksembetet, såsom inskriften på dör-
ren tillkännagifver. Suplikanten inlåtes i ett
ljust och gladt rum, så ljust och gladt, att man
skulle känna ett helt lätt hjerta i silt bröst,
om man icke händelsevis kommit dit med zett
så tungt. Inom delta är ännu :ett annat; lika
leende rum, hvarest, på ömse sidor om en hög
skripulpet, ändtligen befinna sig nåden och nö-,
den ansigte mot ansigte,