hans uppfattning af kristendomens bokstaf och :anda ej måtte komma i kollision med de gamdes förklaring af Skriften, samt mekaniskt sköta sitt kali såsom ett blindt verktyg i sina förmäns händer, siler ock måste han, i fall han ej kunnat qväfva sin något mäktigare andes verksamhet, göra sig till en skrymtare, som lärer hvad :han icke tror. och hvad han icke gillar, samt, man kan väl tillägga det, hvad som icke öfversensstämmer med kyrkans grundlag, Bibeln; ty det kan icke bestridas, att åtskilligt finnes i vårt degmstiska system, som icke äger stöd af Ordeis rätt uppfattade mening. Vore jag den ende, som hyste en sådan tanke, borde derpå ej något afseende fästas; men min mening derom deliss af-många, både inom och utom vårt land. Redan den omständigheten, att man ej vill tillåta den fria forskningen, utgör en anledning att fatta misstankar rörande systemets läror; tv ingen, som strider för en rättskaffens sak, bör söka undanhålla densamma offenttighetens );ranskning. Ett sådant förhållande hänvisar omisskänneligen pv hvad man kallar en sjuk sak, och den himmelska läran behöfver sannerligen icke ett sådant onaturligt skyddssystem; den är bättre belåten med den fria forskningen, som aldrig kan. förringa det gudomliszas värde, men väl bidraga att framställa detsamma i sin rätta dager, för det upplysta -menniskosinnet. Och huru annorlunda beskaffadt skvile ej under sådana förhållanden prestens kall blifva? Nu deremot bör det medgifvas, alt hans kall ofta måste blifva tungt, och ingen, som uppgör det naturliga sambandet emellan orsaker och verkningar, bör heller undra, att kyrkan under sådana omständigheter icke bar ett bältre utseende än det närvarande, hvilket är en nödvändig följd af det länge följda systemet att hålla menniskoanden inom band; och kurde detta system blifva någorlunda oskadligt under menlöshetens fordna dagar, men så snart menniskoanden började få aning om sin egen ioneboende kraft och om sin framtida bestämmelse, att ej gå i ledband af andra, utan att inträda i sin myndigbetsålder, hämnade den sig sjelf genom alla de aberrationer, som ägt rum jå kyrkans område och som, saknande all förnu!tig lednivg, fortgått i ständig progression, så alt de inför våra ögon antagit em betänklig skepnsd i sin mest karrikerade form. Och i sin tvungna ställning kan äfven den duglUge presten icke grundligt bota dessa sjukdomar i det religiösa Hhfvets företeelser. Denna olägenhet kunde dock betydligt afbjelpas derigenom, att han åtminstone ägde rätt, atti tryckt skrift beträda den fria forskningens väg, samt sålunda göra andens gåfvor tillgängliga för andra. Så varmt jag än intresserar mig för yttranderättens helgd, skall jag dock, om Eders Kongl. Mäj:t finer min uppfattning af grundlagen vara oriktig, gifva vika för den bjudande nödvändigheten cen beqväma mig till den moraliska tortyrens undergäende, i det jag munteligen återkallar och förnekar tankar och åsigter, som under inre strider hos mig uppstått cch för mig blifvit köra, på det jag ej må taga brödet från en talrik familj, helst som jag genom en sådan sjelfuppoffring icke kunde gagna det allmänna, utan biott skada mig sjelf och gifva bevis på en oförståndig halsstarrigbet. Efter Eders Kongl. Maj:ts algörande af denna fråga skall jag således väl veta, hvad steg jag bör taga, och i värsta fall bör ingen med skäl kunna tillräkna mig, om jag icke längre spjerpar emot udden, utan retirerar i god ordning, sedan jag fått öfvertyga mig, ait en )rest af våra lagar är förbjuden att vara sjelfständig i sina åsigter, och att han derigenom endast sitter sin timliga välfärd på spel. Jag byser väl det hopp, att Eders Kongl. Maj:t icke gilar en sådan sakernas ordning; men skulle likväl Eders Kongl. Maj:t finna betänkligt att sanktionera kyrkans fria yttranderätt, som efter min tanke utgör en af dess största lifsfråzor, så avhåller jag underdånigst, att Eders Kongl. Mali, oberoende af bufvudfrågans afgörande, ticktes i nåder pröfva följande omständigheter, som synas stridande emot gällande lagar. Upsala Domkapitel bar nemligen först dömt mig ohörd, emedan jag ej fått tillåtelse alt förklara och försvara mig, utan nödgats besvara vissa frågor med antingen ja eller nej, hvilka båda alternativer gifva ett temmeligen inskränkt utrymme för ett svaromål. Afvenledes bar samma Domkapitel, sedan den ådömda suspensionstiden af sex månader gått till ända, godtyckligt prolongerat densamma på behaglig: tid. Derngenom har det bändt, att mig förvä-l