stan alltid i ett slags poetiskt inspirationstill-
stånd, och allt som framställer sig för honom,
antager i hans ögon en poetisk skapnad. Oak-
tadt denna produktivitet är hans skaplynne dock
icke lätt att f: fatt på; han sjunger — förnemligast
i sina tidigar : dikter — i så många olika tonarter,
att det ick: är lätt att bestämma den egentliga
grundtonen; som en Proteus, förändrar han o-
upphörligen skepnad. Nästan alla poesiens for-
mer har Han nyttjat. Efter en humoristisk
fotresa till Amager, sätter han sig ned att fan-
tisera på fri band och skizzera. efter naturen;
derpå framträder han på scenen, iklädd antin-
gen vaudevillens lätta drägt, och satiriserar öf-
ver .— ja, det har han kanske sjelf svårt att
rätt bestämma;: han slår sig lös och låter sin
qvickhet och humor spela rätt af hjertans
grund, utan att alltid så noga taga det mål i
sigte, som han vill träffa, och skjuter derför
understundom förbi; eller också anslår han i
tragedien och det lyriska dramat djupare och
allvarligare toner. Från den rörliga teaterverlden
ilar han ut i naturen, sitter ensam i det klara
månskenet och lyssnar till de äfventyr, som må-
nen förtäljer honom. Utan rast och ro flackar
han understundom verlden omkring och inväf-
ver sina iakttagelser än i romaner, än i poeti-
ska resebeskrifningar. Trött af resan, vänder
han tillbaka till hemmet, och vi träffä honom
här, barnslig och glad; sittande i en krets af
barn; som med hänryckning ströfva omkring
med honorh i den vidunderligar däjliga. verld,
som hans fantasi framtrollar för dem. Oaktadt
hans poesi sålunda höljer s:g i olika former, är
denna öfvergång från en form till en annan