stan alltid i ett slags poetiskt inspirationstillstånd, och allt som framställer sig för honom, antager i hans ögon en poetisk skapnad. Oaktadt denna produktivitet är hans skaplynne dock icke lätt att f: fatt på; han sjunger — förnemligast i sina tidigar : dikter — i så många olika tonarter, att det ick: är lätt att bestämma den egentliga grundtonen; som en Proteus, förändrar han oupphörligen skepnad. Nästan alla poesiens former har Han nyttjat. Efter en humoristisk fotresa till Amager, sätter han sig ned att fantisera på fri band och skizzera. efter naturen; derpå framträder han på scenen, iklädd antingen vaudevillens lätta drägt, och satiriserar öfver .— ja, det har han kanske sjelf svårt att rätt bestämma;: han slår sig lös och låter sin qvickhet och humor spela rätt af hjertans grund, utan att alltid så noga taga det mål i sigte, som han vill träffa, och skjuter derför understundom förbi; eller också anslår han i tragedien och det lyriska dramat djupare och allvarligare toner. Från den rörliga teaterverlden ilar han ut i naturen, sitter ensam i det klara månskenet och lyssnar till de äfventyr, som månen förtäljer honom. Utan rast och ro flackar han understundom verlden omkring och inväfver sina iakttagelser än i romaner, än i poetiska resebeskrifningar. Trött af resan, vänder han tillbaka till hemmet, och vi träffä honom här, barnslig och glad; sittande i en krets af barn; som med hänryckning ströfva omkring med honorh i den vidunderligar däjliga. verld, som hans fantasi framtrollar för dem. Oaktadt hans poesi sålunda höljer s:g i olika former, är denna öfvergång från en form till en annan