yvylja gola Uucn CH ITOICULavISC UeTJOT ; att
de höga tullsatserna icke mnedsattes vid riks-
dagen, utan lemnades oförändrade, så vore
jemväl, i stöd af nu detaljerade omständighe-
ter, detta tadel icke mera rättvist. Den klander-
sjuke, scm älskar att häckla och anmärka allt,
vore nemligen, för den händelse att en slik före-
bråelse nödvändigt emot någon skulle göras, äfven
al billigheten förpligtad att rigta den sistnämnda
anmärkningen, icke mot Ständerna utan emot Re-
geringen, som, då den inom sig hade beslutat att
ej förlänga konventionen och att lemna de från
ryska siden öppnade nnderbandlingarne utan ge-
hör, ändock förmligt uppmanade Ständerna, att
uti 1841 års tulltaxebestämmelser, deribland na-
turligtvis de framför allt vigtiga afgifterne å lifs-
medel! inräknade, icke göra någon rubbning.
Ett Riksstånd, nemligen Borgareståndet, gjorde
det oaktadt uti tulltaxeförslagets från förra taxan
bibehållne bestämmelser rörande viktuålievaror,
tvenne nedsättningar, -hvartill förklaringsgrunden
torde igenfinnas deruti, att, i anseende till en
mängd ledamöters hemresa under julhelgen, detta j!
Riksstånd. hade längre inpå nya året uppskjutit!i
att diskutera Bevillningsutskottets betänkande, ige-:
nom hvilket uppskof det hann blifva kändt och :
stillförlitligen kändt, att konventionen icke blifvit
Törnyad. Men just diskussionen om dessa tullned-
sättningar ädagalägger än mer till öfverflöd san-
ningslösheten af insändarens smädliga föregifvande,:
att vissa ledamöter af Ståndet skulle hafva yrkat!
och föranstaltat ytterligt höga afgifter å landtmanna- 1
och viktua!ie-varor, för att dymedelst förleda och !!
likasom muta Bondeståndet att vice versa göra ett
dylikt handtag i afseende på handtverkeri- och:
fabriks:varor. Det tilldrog sig nemligen, att då
tulltaxan förevar till öfverläggning i Borgarestån-
dets plenum den 46 Januari 1845, herr vice tal-
smannen Brinck, med hemtad anledning af finska
hande!s-konventionens upphörande, föreslog, det
tullafgisten å fläsk skulle nedsättas ifrån 4 rdr 32
sk. per lisp. till 32 sk, och å smör ifrån 2 rdr 24
sk. till 4 rdr 46 sk. per lisp. Hade nu, såsom
insändaren föregifver, i Borgareståndet funnits le-
-Gamöter, de der föranstaltat den höga afgiften, för
att dymedelst förbinda :-sig Bondeståndets medlem-
mar, så skulle de väl, framför allt vid ett sådant :
tillfälle, hafva varit nödgade att uppträda, och med
ifver, emot br vice talmannens propositioner. Men
hände något sådant? Nej, ingen enda bland de af
insändaren utpekade ledamöterne yttrade sig ens
-med en halfdragen anda deremot; och hr vice tal-
mannens förslag biföllos utan votering. Således
är äfven insändaren genom denna omständighet
beslagen med osanning.
Allt hvad insändaren påstått och förespeglat om
tutförhöjningar å smör och viktualievaror under
riksdagen och om fabriks- och manufaktur-interes- 1
-senas representanter, såsom upphofsmän och till-
ställare deraf, är således icke annat än digt ochi
fabel, men, på sätt bevisadt blifvit, en fabel, sam-la
mansatt i den moraliskt dåliga afsigten att belackal1
och skada. Då denna digt utgör sjelfva grundva-l1
len, eller likasom hufvudkompositionen, hvarpå
insänderen byggt sina öfriga osanningar och me-l.
-delst hvilka han bjudit till att gifva dessa ett ut-
seende af fasthet och sammanhang, så har repli-l.
kanten i vederläggningen deraf varit tvungen att
-gå. något utförligare tillväga. -Vid expedierandet
af insändarers öfriga fabler kan replikanten varal
kortare. När grunden har ramlat, faller huset af
-sig sjelft. .
Den andra fabeln i ordningen, som insändaren
uppdukar, är föregifvandet, att det egentliga, i
bakgrunden dolda syftemålet med de förmenta tull-
förhöjningarne å lifsmedel skall hafva afsett förbud
och höga tullafgifer för de fabrikater som upp-
komma genom en större förädling: Huruvida
fabriks- och handtverkeriintressenas representanter
inom sig hyste dylika önskningar, torde böra lem-
nas derhän, såsom lika omöjligt att känna och
afgöra, både för replikanten och insändaren. Det
vissa är, att. några bemödanden för det uppgifna
syftemålet hvarken gjordes eller ens behöfde göras.
Å ena sidan hade Regeringen sjelf uppmanat Stän-
derna att icke göra någon ändring i tullsystemet
— en uppmaning, som ensam var tillräcklig att
försäkra de ifrågavarande intressena om införsels-
förbudens och de höga tullafgifternes bestånd — och
3 andra sidan rådde hos en ofantlig pluralitet åt-
minstone inom tre riksstånd en så restriktif anda,
satt de omförmäldte förädlingsintressena, äfven utan
detta steg af Regeringen, borde kunna anse sig
fullt trygga emot rubbning af det hittills varande
4ullsystemet. Denna restriktiva anda hade blifvit
föranledd utaf den stora silfverutförseln de nästfö-
gående åren och det nödtvång att, för bankens
och realisationens räddning, på allt: sätt minska
importen, hvari man derigenom ansåg sig försatt;
och huru stark denna restriktiva anda var, eller
huru angelägen importens inskränkning ansågs. af
opinionen, derom vittna de flera tullförhöjningar å
betydliga konsumtionsartiklar, såsom vin, sviskon,
Zaffe, tisgryn m. m., de der alldeles icke utgingo
ifrån förädlingsinteressena, och de än flere, som
visst icke i öfverensstämmelse med dessa interes-
sens sannskyldiga fördel lades på åtskilliga råäm-
nen, såsom tobaksblad och stjelk, råsocker, hudar
m. m. När derföre ändamålet förut var vunnet,
och, än mer, på förhand kunde inses vara det,
hvartill skulle då dylika ansträngningar och intri-
ger, som insändaren förespeglar, hafva tjenat? De
hade ju varit alldeles öfverflödiga; och icke mindre
voro, under en så gynnsam opinionens stämning,
Je tidningsartiklar o. d., hvarom insändaren språ-
kar, ett rent öfverflödsverk, i fall de någonsin exi-
-.sterat utom i insändarens nu uppgjorde digt, hvari
äfven denna fabel kan passa som inslag i väfven.
Att en industriell societet, eller flere sådane i för-
ening, likasom andra associationer eller enskilda
personer, när de: hafva frågor anhänginge hos Re-
gering, domstolar, embetsverk eller Rikets Ständer
och deras delegationer, och likaså om de behöfva
meddela allmänheten upplysning i något ämne, för
uppsättning af deras tankar och utförandet af de-
ras angelägenheter engagera ett ombud, lärer bil-
ligtvis ingen kunna finna anmärkningsvärdt, och
på hvad sätt de med ett sådant ombud kontrahera.
antingen för hvarje tillfälle eller efter ärs ackord,
torde också få vara deras ensak. De industriella
interessena voro så vidt skiljde ifrån den ensidig-