ja 0 TR RR TT
Svenske embetsma,nen), Hvilken uppträdt som
författare, betr.gtas, nu för tiden, såsom ett en-
fant -perdu nom embetsverlden, såsom ett slags
paria, letvande endast till bräminernas styggelse.
Hans törniga stig leder honom, icke till tinnarna
af statens tempel, utan med kräftans. steg — utur
detta tempel. Han får consilium abeundi till för-
gården, till profanum vulgus, bland hvilken han
sedan icke vandrar på rosor. Eller, för att tala
utan bild, om en extraordinarie framträder såsom
författare, dragas yngre kamrater beständigt fram-
för honom, hvarigenom hån; på mer eller mindre
fint sätt inviteras att gå ur tjenst och blifva bröd-
lös... Om en ordinarie genöm sådan grof förstelse
och vanart sig försyndat, måste han stadna på den
punkt han lyckats nå, innan han visade sig på den
litterära arenan, ty efter denna epok uppställer
man oöfverstigliga hinder för hans vidare fram-
gång och lycka. I nittionio fall emot hundra är
skriftställarens framtid såsom embetsman förbi. De
förmän, af hvilkas blotta välbehag erdinariens
framtid ofta, extraordinariens alltid, beror, hafva
sig bekant, att den ene flitigt uppvaktat i verken,
under det den andre flitigt studerat; att den ene
skrifvit rent efter koncept, under det den andre
skrifvit sina egna tankar i tidskrifter eller böcker.
Häraf draga de följande slutsats (ett af de många
bevisen på sanningen af det djupa språket: bok-
stafven dödar): den ene har träget tjenstgjort, hoc
est varit nyttig; den andre har gjort ringa tjenst,
bh. e. varit lat; — ett upplyst och rättvist förman-
skap bör med befordran ihägkomma den flitige och
nyttige tjenaren framför den late och gagnlöse.
Den som så tänker och handlar derefter kan, för
detta sitt tänke- och handlingssätt, icke rättvisli-
gen klandras. Han handler rätt från sin stånd-
punkt. I den actus att gifva belöning åt den träs
get tjenstgörande och gå förbi den andre med alla
hans egenskaper, ligger ingen formel, bokstaflig o-
rättvisa.: Nej, den ligger djupare. Orättvisan lig-
ger uti försummelsen att rigta talangens kraft mot
statens värf; att anförtro densamma förrättningar
af svårighet och vigt; att väcka, vårda och taga
vara på den nu rättvisligen tillbakastötta talan-
gen. Den ligger uti den beklågansvärda princip,
att djupare studier, fortsatta ännu inpå lifvets
praktiska område, äro främmande för Svenska sta-
tens tjenst.
Efter dem sorgfälliga utveckling af de öfriga
orsakerna tillldetta bedföfliga skiek, med hvilken
Förf. sysselsätter sig i det följande, skulle man
väntat att han framlade något förslag till bri-
sternas afbje!pande; eller åtminstone ett utkast
till ett sådant. Han har Nkväl ej tilltrott sig
ett sådant försök och hoppas på att styrelsen
och representationen skola samverka för det
stora målet; så ouadgäägligt att uppnå, om icke
Sverige skall stå: som ett förödmjukadt undan-
tag från det ganska olika och öfverlägsna för-
hållande, som i fråga Om civila embetsmän äger
rum ruadtomkring 053 på- koätinenten — i
Norgey i Danmark, i Preussen — i Ryssland
till och med; att icke tala om Frankrike. De
goda önskningar, hvarmed Förf. slutar sin in-
aehållsrika uppsats, må äfven sluta dessa utdrag
derur:
Närvarande tidpunkt; fullaf oro och förhopp-
niogar, är den rätta för stora ofganisationer. —
Blir icke; vid de reformer; som uttofvats och der-
före skola komma, -den grundsats; att talangen fö-
reträdesvis bör användas i Svenska statens tjenst,
en af reformens hufyudprinciper, så måste refor-
men snart reformeras. Dock kunna reformerna så
verka, att deframkatla och framdraga talangen.
Om nemligen Svenska embeisverken så inrättas,
att talang erfördras för embetenas skötande, blir
embetsverkens- naturliga ställning: till talangerna
en nödvändig; oundvikligt. deråf: uppkommande
följd. Så länge tjensterna deremot äro af den be-
skaffenhet, att talang i förhållandestill dem är. en
lyxartikel, skall öfverlägsenheten utträngas af me-
delmättan. — Det kan icke räknas någon till last,
att talangerna, öfverflödiga inom embetsverken,
blifvit der åsidosätta. Det utrotningskrig, som till
stor -del lyckats att utrota tslängen, har varit o-
frivilligt, har uppkommit genom la force des cho-
ses.. Det lilla af talang, som finnes qvar, eller
som gror och knoppas, bör derförevmed så mycket
större. noggrannhet -tillvarätagas., — — — Jag
har framkastat några hypotheser om brister, om
embetsverkensställning tilltalangerna sådan den är.
Andra, med större förmåga utrustade, må angifva
rätta sättet ått bota dessa brister, må visa huru
talangernas :ställning till mbetsvetken kan och
bör. blifva. Då detta är en af de vigtigas!te reform-
frågor, som ligger eller åtminstone bör ligga nu-
varande generation om hjertat, så torde man med
tillförsigt kunna hoppas, att någon af de represen-
tanter, som med gegrande vältalighet fört refor-
mernas sak, i detta svåra och djupliggande ämne
utarbetar nödiga förslag.
Sedan vi nu meddelat några Utdrag af denna
i flera hänseenden intressanta artikel, skole vi
en annån dag försöka att till komplettering
deraf för- egen del tillägga nigra ord om orsa-
kernå till det öfverklagade Onda. För närva-
rande vilja vi blott anmärka, att Förf. under
an hörkmjjprdd - anittro alt cl JIA ooh