UVA Tran, SRISYFRRVIR PINT 7 Na Su
rns- och Repslagaregatorna å Söder; i NYBERSS vid Göt
RN ENN ERSTA SSKA IMER TITT
ryckt från den ädle Ludvigs afhuggna hufvud och
drypande af hans oskyldiga blod; der demokratien,
under det dess vagga omgafs med strömmar af
aristokratiskt blod, i vild ifver gick så långt, att
den, till-följd af en: oundviklig moralisk lag, mås
ste störta i despotismens armar, i detta demokra-
tiska Frankriske herrskar för närvarande en verk-:
lig aristokrati — talangernas. . Den herrskar så
fullkomligt, att jemnlikheten , demokratiens lifs-
princip, för densamma måst gifva vika. Talanger-
na äro i Frankrike allt — medelmåttan intet. Man
går nästan för långt i talangens förgudning. Det
vill imedlertid synas som Frankrike icke skulle be-
finna sig så serdeles illa af em sådan talangernas
ställning till nationen, ty i allt gå Frankrike och
Fransmännen framåt, — framåt som mensklighe-
tens antesignaner. Till beklädande af de högre
posterna inom franska staten utses gemenligen be-
römda publicister, genialiska författare eller ut-
märkta bankirer, och det af den orsak, att man
i. detta land såsom vilkor för ernående af rikets
högsta äreställen fordrar ådagaläggandet af lysande
och sjelfständig verksamhet inom någon af vetan-
dets grenar — att i något hänseende hafva visat
skapande förmåga. I detta demokratiska Frankrike
är talangernas aristokrati så väl, så djupt grun-
dad, att man der lika litet sätter i fråga att från
statens tjenst utesluta en berömd publicist, advokat,
litteratör eller bankir, med ett ord — talang, under
hvad form den yppat sig, som man hös oss, nor-
dens Fransmän , sätter i fråga att inom styrelsen
använda en sådan. -Med Ministrar .menar man i
Frankrike: sjelfständiga statsmän, som tänka djupt
och handla kraftigt. En ung. Fransman går der-
före icke och suddar bort sin talang med ren-
skrifning i ministerbyråerna, utan biir publicist,
advokat eller bankir, och hinner på dessa genvä-
gar ett upphöjdt mål; hvilket den, som trampar
ministerbyråernas stora oxväg, aldrig når. (!?!)
Publiciteten her i; Frankrike fört mången fram-
åt, har skapat mången reputation, som ljudat kring
verlden, mången lycka, som glänst kring konunga-
thronen. Den, som i Frankrike har eller inbillar
sig hafva nägot snille, kastar derföre fram dess
blixtar (eller feu follets) i tidskrifter eller böcker,
i periodiska eller Operiodiska skrifier. .
Här vill jag göra en liten digression för att be-
trakta något, som endast medelbart sammanhänger
med mitt åmne. Hvad äro i vårt århundrade tid-
ningar och tidningsskrifvare?
Det finnes en bok, hvars blad tryckas på alla
språk, en lefvande tafla af verlden, der de högsta
tankar, de vigtigaste frågor, beträffande politik,
religion, fred, krig, finanser och rättvisa, fritt och
ädelt Skärskådas, samt ännu helt varma af dagens
intresse öfverlemnas till pröfning af nationernas
stora nämnd.
Efemera blad, ändlösa verk, dem hvarje. afton
ser dö, hvarje morgon åter födas. Alltid lidelse-
fulla, alltid häftiga, lägga de dagens tanka till går-
dagens, väcka massorna och ropa till dem: framåt!
framåt!
Öfverfar dessa blad; ännu våta af pressen, ni är
i Konstantinopel, i Ispahan, Moskwa, London, Pa-
ris. — Denna. bok, som begagnar alla insigter, som
riktar sig af alla upptäckter, måste elden, vinden,
Vattnet, alla elemenhter bidraga att mångfaldiga och
utsprida. Den synes, och millioner händer fatta
deri, och millioner blickar sluka dess innehåll;
från stad: till stad, från rike till rike hastar den
att skaka alla hufvuden, uppröra alla bjertan, fylla
alla tankar. Den utsår bland folken godt och ondt,
villor och sanning. Den frambringar kaos, det
kaos — som föregår skapelsen ,
Det är ett faktum, att den periodiska pressen
redan herrskar öfver verlden. Den bringar natio-
nerna i nationernas åsyn: alla betrakta och fälla
dom öfver hvarandra.
Seder den nya, intelligenta, oemotståndliga makt,
som vi kalla tidningar.
En i öfrigt betydelselös menniska kan förmedelst
detta mäktiga vapen sätta millioner i rörelse. Den
enskildes ord går ut bland millioner; det sprides
i palats och hydda. Generationens tanke syssel-
sättes för ett ögonblick dermed. Allmänna opi-
nionen, denne domare utan vad och utan jäf, fäl-
ler deröfver sitt utslag. Får den enskilde orätt,
så blir det en tinga manssnart glömda ord. Får
han rätt, så blir, .det — det stora folkets vördade
tanke. — Kronan har vacklat på mer än em ko-
nungs hufvud vid det härskri, som höjts i tidnin-
garnas spalter. Delta gny, mäktigare än det.vid
Jerichos murar, är också ingenting annat än en
förändrad Torm af det gny och vapenbrak, af detta
svärdens klang mot sköldarna, hvarmed våra få-
der, de gamle odalmännen, på allshärjartingen gåf-
vo sin vilja tillkänna. - Hvad Lagman Thorgny vår
för Olof Skötkonung när Ragvald Jarl, Björn Stal-
lare och Skalden Hjalte stodo darrande för hans
thron, det kan i våra dagar en tidningsskrifyare
vara, om han har kraft och förmåga att sätta mas-
sornas vilja i rörelse.
Så ungefär måtte rhan i Frankrike uppfatta be-
tydelsen af tidningar och tidnigsskrifvare, enär
man, mer än en gång, upphöjt dessa sednare till
Ministrar. er
Advokater och bankirer äro de andra två kate-
gorier,. ur. hvilka ministrarnes leder rekryteras.
Sverige, med sin inqvisitoriska process i både ci-
vil-- och brottmål, och sitt ännu i linda liggande
offentliga kreditsystem, har svårt att föreställa sig
hvad en Fransysk advökat eller bankir vill säga.
Vi Svenskar; som endast uti elit enda ytterst säll-
synt slag af rättegångar (tryckfrihetsmål) hafva ju-
ry, kunna näppeligen göra oss klart och fullstän-
digt -bezrepp om det Fransyska: advokatståndet.
Jag skulle vilja kalla en sådan advokat: vältalare
inför domstol. Han utöfvar samma yrke, åt hvil-
ket Roms störste talare, Marcus Tuilius Cicero,
är skyldig sitt namn, sin ära, sin lycka och sin
storhet. — Ledningen åter af storartade penninge-
affärer; af vidsfräckta handelsföretag, af betydande
industriorganisationer, anses äfven i Frankrike ut-
bilda förmåga att leda någon afdelning af statens
angelägenheter, och derföre ser man bankirer trä-
da fram som Konseljpresidenter. d v a Dramiae