— Ur en till Jönköpingsbladet nyligen insänd
skorrespondensartikel, från Köpenhamn, meddela
vi hvad som angår Polen; det torde sannolik!
ej sakna ett allmännare interesse att förnimms
huru pol:ckarnes emancipationsförsök betrakta:
af våra sydskandinaviska bröder och under
Kong Christians absoluta välde:
För ögonblicket talas här blott om ett ends
ämne, och detta är icke ett danskt, men et
europeiskt, jag menar de politiska oroligheterna,
hvilka på en gång utbrutit i Erakau, Polen.
Wolhyrien, Podackitn, Schlesien kanske också
i Liffond, Lilla Ryssland och Ungern. De in-
hemska aff.rerna och frågorna för dagen hafva
måst täda tillbaka för denna händelse, hvil-
ken, om icke alla märken bedraga, blir er
händelse af det stora slaget. Jag kan icke be-
skrifva med hvad ifver och entusiasm folk al
alla stånd och åldrar mottagit de första nyhe-
terna om dessa revoutionära rörelser; man
tränges och äflas på alla kafeer för att få de
nyaste Hamburgerbladen, — vi erhålla nu re-
dan sådana fem dar i veckan, — och hvem
som möter den andre på gatan har icke annat
att fråga än: Hvad nytt med posten? Hör
man något från Warschau? Inga symptomer
Tyskland?x
Uian tvifvel är också detta intresse ytterst
belogadt. Det är utan all:fråga att der i när-
warande stund ihom de ryska, österrikiska och
preussiska bilindernå i och omkring det gamle
polska konungariket Polen tilldraga sig sake
af ytterst allvarsam beskaffenbet. Det behöf-
vwves blott en enda liten ytterligare vindpust på
eiden för att kanske sätta hela de trenne stora
monarkierna i ljus liga. I KErakau har en ny
regering redan organiserat sig med den mes
diktatoriska hållning, men derjemte med ett
lugn, som synes bevisa att man handlar efter
en ling förberedelse och i medvetande afstora
och mäktiga folkliga understöd. Redan delta
att oroligheterna i ett nu utbrutit på så många
olika håll, talar för en väl anlagd och högs!
vidsträckt plan, och hvad som ger saken dess
största vigt, är icke blott att rörelsen denna
gång uppenbarligen utgår nedifrån, från folken
och icke från aristokraterna, men att det ka-
tolska presterskapet funnit för godt att verk-
samt förena sig med folket; nationalhat, un-
derhje!pt af religiös fanatism, är en makt, som
ännu till i dag aldrig gått fram utan. att lemn:
stora spår efter sig. Dolfva rykten hade an-
kommit till Krakau angående en emeule 4
sjelfva Petersburg af sex regementen, och Ham-
burgerbladen för i dag uppröra åter en säll-
sam historia om att ryska kejsaren skulle vara
—. Det talas om en Höllen-Stuhl eller nå-
got dylikt. Imedlertid får man naturligtvis