— Ur en till Jönköpingsbladet nyligen insänd skorrespondensartikel, från Köpenhamn, meddela vi hvad som angår Polen; det torde sannolik! ej sakna ett allmännare interesse att förnimms huru pol:ckarnes emancipationsförsök betrakta: af våra sydskandinaviska bröder och under Kong Christians absoluta välde: För ögonblicket talas här blott om ett ends ämne, och detta är icke ett danskt, men et europeiskt, jag menar de politiska oroligheterna, hvilka på en gång utbrutit i Erakau, Polen. Wolhyrien, Podackitn, Schlesien kanske också i Liffond, Lilla Ryssland och Ungern. De inhemska aff.rerna och frågorna för dagen hafva måst täda tillbaka för denna händelse, hvilken, om icke alla märken bedraga, blir er händelse af det stora slaget. Jag kan icke beskrifva med hvad ifver och entusiasm folk al alla stånd och åldrar mottagit de första nyheterna om dessa revoutionära rörelser; man tränges och äflas på alla kafeer för att få de nyaste Hamburgerbladen, — vi erhålla nu redan sådana fem dar i veckan, — och hvem som möter den andre på gatan har icke annat att fråga än: Hvad nytt med posten? Hör man något från Warschau? Inga symptomer Tyskland?x Uian tvifvel är också detta intresse ytterst belogadt. Det är utan all:fråga att der i närwarande stund ihom de ryska, österrikiska och preussiska bilindernå i och omkring det gamle polska konungariket Polen tilldraga sig sake af ytterst allvarsam beskaffenbet. Det behöfvwves blott en enda liten ytterligare vindpust på eiden för att kanske sätta hela de trenne stora monarkierna i ljus liga. I KErakau har en ny regering redan organiserat sig med den mes diktatoriska hållning, men derjemte med ett lugn, som synes bevisa att man handlar efter en ling förberedelse och i medvetande afstora och mäktiga folkliga understöd. Redan delta att oroligheterna i ett nu utbrutit på så många olika håll, talar för en väl anlagd och högs! vidsträckt plan, och hvad som ger saken dess största vigt, är icke blott att rörelsen denna gång uppenbarligen utgår nedifrån, från folken och icke från aristokraterna, men att det katolska presterskapet funnit för godt att verksamt förena sig med folket; nationalhat, underhje!pt af religiös fanatism, är en makt, som ännu till i dag aldrig gått fram utan. att lemn: stora spår efter sig. Dolfva rykten hade ankommit till Krakau angående en emeule 4 sjelfva Petersburg af sex regementen, och Hamburgerbladen för i dag uppröra åter en sällsam historia om att ryska kejsaren skulle vara —. Det talas om en Höllen-Stuhl eller något dylikt. Imedlertid får man naturligtvis