kallår en ferm expeditionskarl samt. en skicklij Aöredragande, och den andre en ganska talangful -embetsman. Lägger man härtill, att, enligt hvad det be rättas, såväl hr Fåhreus som hr Silfversto!pe alldeles icke skulle bafva hågot emot at utträda ur konseljen och i det stället förvalta ett landshöfdingeembete, och att hvarken an Jedning eller tillfälle kan saknas, att i detts hänseende uppfylla deras önskningar och jem väl finna en. plats för hr Munthe, så myc ket mera, som minst fyra län synas hafva gan-ska mycket behof af andra styresmän; vidare att H. Exc. friherre Ibre, såsom det säges, san: nolikt icke ogerna skulle mottaga ministerplat.sen i London; och slutligen, att friberre Staö von Holstein är en, i ekonomiskt hänseende, .helt och hållet oberoende man, som med omtanka, båg och drift sköter sitt landtbruk, och hvars verksamhet dessutom nu möjligen en Jöngre tid blir till en ej ringa del anlitad i och för utredningen af framlidne H. Exc. Nordenfalks bo, med hvilken ban enskildt var nära lierad, så ser man att en regeneration af konseljen hvarken hör till det omöjliga eller ens kan vara förbunden med alltför stora svårighe4er, om Hans Ma::t Konungen skulle finna densamma af omständigheterna påkallad cch allvarligt önska den. Det är ingalunda osannolikt, att de reaktionära tidningarne skola upphäfva ett himmelshögt anskri i anledning at hvad vi nuyttrat, och påstå, att Aftonbladet vill impohera på Konungen; 0. s. Vv. Dylika jemmierrop skola alltid lita höra sig, så snart någon öppet tilltännagifver sin tanka om personer, och de hafva vaturlgtvis till syfte att verka hvad de förmå på ort och ställe som vederbör. Vi bafva imedlertid, efter noggrannt öfvervägande, ansett oss icke böra tilibakahållas af denna betänkli het, emedan vi äre innerligt förvissade om, att hvad vi här mnedskrivit, är -ett temligen troget uttryck af allmänna tänkesättet i närvarande ögonblick, visserligen icke hos de konservativa kotterierna, men bos den -upplysta medelklassens majorite!. Att under de! alla bysa en uppriktig tillgifvenhet för Konungen, och märk väl, under det ingen sätter i fråga nå.on rubbning af de båda statsmakternas inbördes förhållanden, samt en politisk fiendtHghet i detta hänseende således allsicke existerar i landet, hvilket är det lyckligaste förbåljande man kan tänka sig för samverkan mellan regering och folk, likväl ingen fraktion för närvarande är fullt tillfredsställd med den när-varande ställningen, såvida den skall betraktas annorlunda än såsom öfvergående, utan alla vänta på hvad som vidare skall följa, älvebsom att, i följd deraf, ingen tror den nuvarande ministeren vara den som skall komma att genomföra de behöfliga förändringarna, är -ett fak:um, som kanhända förtjenar att härvid icke lemnas uten uppmärksamhet. Ett annat lika gifvet fektum är, alt de egentlige malkontent: alldeles icke låta muta sig genom några medelvägsförsök, emedan. alla sådana i deras tycke ;edan innefatta alltför stora koncessioner åt folket. Kan det då icke vara skäl att konseljen, så godt litet förr som litet.sednare, i fall meningen är att det någonsin får ske, erhåller en sammansättning, som lemnar ett uttryck af majoritetens opinion: Ssken är ju icke värre här än i andra länder, hvarest Regenten omgilver sig med personer, som föreställa ett visst parlamentariskt system, och så mycket mera naturlig, i fall en sådan rådgifvarepersonals åsiger skulle närmare öfverensstämma med Konungens egen böjelse, enligt den föreställning derom, som icke utan grund af en och annan förutgående bandling, lefver i folkets bjertan.