kallår en ferm expeditionskarl samt. en skicklij
Aöredragande, och den andre en ganska talangful
-embetsman.
Lägger man härtill, att, enligt hvad det be
rättas, såväl hr Fåhreus som hr Silfversto!pe
alldeles icke skulle bafva hågot emot at
utträda ur konseljen och i det stället förvalta
ett landshöfdingeembete, och att hvarken an
Jedning eller tillfälle kan saknas, att i detts
hänseende uppfylla deras önskningar och jem
väl finna en. plats för hr Munthe, så myc
ket mera, som minst fyra län synas hafva gan-
-ska mycket behof af andra styresmän; vidare
att H. Exc. friherre Ibre, såsom det säges, san:
nolikt icke ogerna skulle mottaga ministerplat-
.sen i London; och slutligen, att friberre Staö
von Holstein är en, i ekonomiskt hänseende,
.helt och hållet oberoende man, som med om-
tanka, båg och drift sköter sitt landtbruk, och
hvars verksamhet dessutom nu möjligen en
Jöngre tid blir till en ej ringa del anlitad i och
för utredningen af framlidne H. Exc. Norden-
falks bo, med hvilken ban enskildt var nära
lierad, så ser man att en regeneration af kon-
seljen hvarken hör till det omöjliga eller ens
kan vara förbunden med alltför stora svårighe-
4er, om Hans Ma::t Konungen skulle finna den-
samma af omständigheterna påkallad cch all-
varligt önska den.
Det är ingalunda osannolikt, att de reaktio-
nära tidningarne skola upphäfva ett himmels-
högt anskri i anledning at hvad vi nu- yttrat,
och påstå, att Aftonbladet vill impohera på
Konungen; 0. s. Vv. Dylika jemmierrop skola
alltid lita höra sig, så snart någon öppet till-
tännagifver sin tanka om personer, och de hafva
vaturlgtvis till syfte att verka hvad de förmå
på ort och ställe som vederbör.
Vi bafva imedlertid, efter noggrannt öfver-
vägande, ansett oss icke böra tilibakahållas af
denna betänkli het, emedan vi äre innerligt
förvissade om, att hvad vi här mnedskrivit, är
-ett temligen troget uttryck af allmänna tänke-
sättet i närvarande ögonblick, visserligen icke
hos de konservativa kotterierna, men bos den
-upplysta medelklassens majorite!. Att under de!
alla bysa en uppriktig tillgifvenhet för Konun-
gen, och märk väl, under det ingen sätter i
fråga nå.on rubbning af de båda statsmakternas
inbördes förhållanden, samt en politisk fiendt-
Hghet i detta hänseende således allsicke existe-
rar i landet, hvilket är det lyckligaste förbål-
jande man kan tänka sig för samverkan mellan
regering och folk, likväl ingen fraktion för
närvarande är fullt tillfredsställd med den när-
-varande ställningen, såvida den skall betrak-
tas annorlunda än såsom öfvergående, utan
alla vänta på hvad som vidare skall följa, äl-
vebsom att, i följd deraf, ingen tror den nu-
varande ministeren vara den som skall komma
att genomföra de behöfliga förändringarna, är
-ett fak:um, som kanhända förtjenar att härvid
icke lemnas uten uppmärksamhet. Ett annat
lika gifvet fektum är, alt de egentlige malkon-
tent: alldeles icke låta muta sig genom några
medelvägsförsök, emedan. alla sådana i deras
tycke ;edan innefatta alltför stora koncessioner
åt folket. Kan det då icke vara skäl att kon-
seljen, så godt litet förr som litet.sednare, i fall
meningen är att det någonsin får ske, erhåller
en sammansättning, som lemnar ett uttryck af
majoritetens opinion: Ssken är ju icke värre
här än i andra länder, hvarest Regenten om-
gilver sig med personer, som föreställa ett visst
parlamentariskt system, och så mycket mera
naturlig, i fall en sådan rådgifvarepersonals åsig-
er skulle närmare öfverensstämma med Ko-
nungens egen böjelse, enligt den föreställning
derom, som icke utan grund af en och annan
förutgående bandling, lefver i folkets bjertan.