lärda klasserna, d. v. s. hos dem, som fåt lära både läsa och skrifva och mycket mej dertill. För att nu ej nämna de många pekorala stil prof, som böcker, tidningar och traditioner för vara efter grefvar och baroner, landshöfdingar generaler, riddare, professorer, prester och rå der af alla slag, till och med kansliråder, erinr: vi bott om den bekymrande företeelser, at sjelfvaste det officella bladet i vårt land jus varit en grufva för pekoraller, lyckligt hopkomns och oefterhärmliga likväl, det må man bekänna : Profven deraf äro för många och alldagliga för att fastna i minnet, och blott exempelvi nämna vi derföre Posttidningens ,orostörare Posttidningens kraftmachin,, hästarne, som vor jernbeslagna högt upp på benenn, ete. Cita tionen är fattig, men Gud har gifvit P. o. I. T den gåfvan att utan möda, när som helst, bak: en dylik bulle, och omsorgen att öka antale kan således tryggt lemnas åt henne sjelf. Okunnighet om vidden af Konungens mak! saknas, tyvärr, icke heller på samma båll. Pe! hände nemligen en gång ett visst kansliråd, som icke är främmande för P. o.1. T., att han begärde det Konungen skulle bryta tryckfrihetslagen, för det högst vigtiga ändamålet att kanslirådet skulle få mindre besvär med att skalfa nyheter åt sin tidning; och detta är ingen sägen, utan en verklig händelse. Af dessa och dylika företeelser kan man sluta, att om det i landet gifves en klass, med ringa anspråk, som icke skrifver bra, emedan den icke lärt det, så gifves det också en annan, som nog lärt att skrifva, men ändock skrifver illa; det måtte då vara förmågan att tänka rikligt, som fattas denna. Det sednare förhållandet är det bekymmersammaste, ty just denna klass har de största anspråken, ochanser sig böra äga högsta ordet i statens angelägenheter.