lärda klasserna, d. v. s. hos dem, som fåt
lära både läsa och skrifva och mycket mej
dertill.
För att nu ej nämna de många pekorala stil
prof, som böcker, tidningar och traditioner för
vara efter grefvar och baroner, landshöfdingar
generaler, riddare, professorer, prester och rå
der af alla slag, till och med kansliråder, erinr:
vi bott om den bekymrande företeelser, at
sjelfvaste det officella bladet i vårt land jus
varit en grufva för pekoraller, lyckligt hopkomns
och oefterhärmliga likväl, det må man bekänna
: Profven deraf äro för många och alldagliga
för att fastna i minnet, och blott exempelvi
nämna vi derföre Posttidningens ,orostörare
Posttidningens kraftmachin,, hästarne, som vor
jernbeslagna högt upp på benenn, ete. Cita
tionen är fattig, men Gud har gifvit P. o. I. T
den gåfvan att utan möda, när som helst, bak:
en dylik bulle, och omsorgen att öka antale
kan således tryggt lemnas åt henne sjelf.
Okunnighet om vidden af Konungens mak!
saknas, tyvärr, icke heller på samma båll. Pe!
hände nemligen en gång ett visst kansliråd, som
icke är främmande för P. o.1. T., att han be-
gärde det Konungen skulle bryta tryckfrihets-
lagen, för det högst vigtiga ändamålet att kansli-
rådet skulle få mindre besvär med att skalfa
nyheter åt sin tidning; och detta är ingen sä-
gen, utan en verklig händelse.
Af dessa och dylika företeelser kan man slu-
ta, att om det i landet gifves en klass, med ringa
anspråk, som icke skrifver bra, emedan den icke
lärt det, så gifves det också en annan, som nog
lärt att skrifva, men ändock skrifver illa; det
måtte då vara förmågan att tänka rikligt, som
fattas denna. Det sednare förhållandet är det
bekymmersammaste, ty just denna klass har de
största anspråken, ochanser sig böra äga hög-
sta ordet i statens angelägenheter.