— Postoch Inr. Tidn. har nyligen råkat : bekymmer öfver två ting, som förskrifva sig från någon bland allmogen. Det ena är ettill: hopkommet betyg, ingifvet till en häradsrätt, och det andra en sägen, som skulle blifvit hörd någonstädes i Gefletrakten, att Konungen ämnade komma til Gefle och bestämma spanmålsprisen. P. o. I. T. drar af dessa två företeelser den slu:sats för hela allmogen, att den saknar bildning och icke vet hur långt Konungens makt sträcker sig. Af denna slutsats drar hon ännu en, och den är att norska institutionerna här icke duga. Det är verkligen att hjelpa sig fram med litet, när man kan komma så långt med en kassabel vittnesattest och en sägen. Och då det alltid är skäl att hjelpa den, som söker bjelpa sig sjelf, så vilja vi gerna skjuta på och bjelpa P. o. I. T. att vidare utveckla anledningarne till bekymmer öfver bristande bildning här i landet. Sålunda finna visserligen äfver vi mycket ledsamt, att det blifvit så illa sörjdt för allmogens bildving,, att man ej sällan inom denna klass träffar personer, som tänka och handla ganska följdriktigt, — hvilket i allmänhet utmärker allmogen i vårt and — men som alldeles icke kunna taga sig ut, när de skola sätta sina tankar i prent; nog vore det bra om desse till det öfriga äfven kunde lägga örmågan att uttrycka sig skri tligen. Likaledes må medgifvas att allmogen, liksom de öfrige samfundsklasserna här i landet, är föga bevandrad i våra grundlbsgar, de der aldrig varit omfattade mev synnerlig entusiasm. Men denna brist på bildning hos allmogen är dock mindre bekymmersam; än den; som rätt ofta röjer sig hos de