terlemna ett rent harmoniskt intryek, må den
utbilda sig i en ädel och skön form. Han yr-
kar, såsom en oeftergiflig fordran, att hvarje
konstverk ska!l vara genomträngdt af:
En Grundaccord, er strömmer fra det Hele
Og toner sagte hen,
Harmonisk fra hver enkelt Deel igjenn.
Oaktadt att polemik och satir äro de öfver-
vägande beståndsdelarne i Gjengangerbrevene,
visade dock en oeh annan lyrisk episod, att
han med samma lätthet ach bebag förmådde
tolka milda och djupå känslor, som alt svinga
satirens skarpa vapen. Denna hans lyriska ta-
lang framträdde ännu klarare i Anonym Nyt-
aarsgave (4842), hvaruti han, i en dikt kal-
lad Slaget. paa Rheden, bejöng de danskes
kamp mot Nelson 4801, och reste sHettene af
den 2:den Aprif en herrlig minnesvård.
Vi återgifva af denna dikt några versar, uti
hvilka han med manlig kraft och mild häntö-
relse skildrarj sia bärlek till hafvet och de Jnso-
dige sjömän. i
Vel elsker jeg höit o Danmark, din Kyst,
Der smiler med Bakker og Sletter,
Den Mark, der dofter i Sommer og Höst,
Og Skoven med Fuglens flöjtende Röst
Oz Lundenes kjölige Skygger;
Dog tykkes mig fast det udstrakte Hav
Med ilende, blaalige Vande;
Har snart paa min KEjärlighed störes Krav,
End sely dine gröpnende Strande.
Og dog, imedens jeg munter slaaer
Med Plektret de lyriske Stränge,
Fast uvilkaarligt min Tanke gaaer
L Og dväler paa Havet, bland Master og Raar