terlemna ett rent harmoniskt intryek, må den utbilda sig i en ädel och skön form. Han yrkar, såsom en oeftergiflig fordran, att hvarje konstverk ska!l vara genomträngdt af: En Grundaccord, er strömmer fra det Hele Og toner sagte hen, Harmonisk fra hver enkelt Deel igjenn. Oaktadt att polemik och satir äro de öfvervägande beståndsdelarne i Gjengangerbrevene, visade dock en oeh annan lyrisk episod, att han med samma lätthet ach bebag förmådde tolka milda och djupå känslor, som alt svinga satirens skarpa vapen. Denna hans lyriska talang framträdde ännu klarare i Anonym Nytaarsgave (4842), hvaruti han, i en dikt kallad Slaget. paa Rheden, bejöng de danskes kamp mot Nelson 4801, och reste sHettene af den 2:den Aprif en herrlig minnesvård. Vi återgifva af denna dikt några versar, uti hvilka han med manlig kraft och mild häntörelse skildrarj sia bärlek till hafvet och de Jnsodige sjömän. i Vel elsker jeg höit o Danmark, din Kyst, Der smiler med Bakker og Sletter, Den Mark, der dofter i Sommer og Höst, Og Skoven med Fuglens flöjtende Röst Oz Lundenes kjölige Skygger; Dog tykkes mig fast det udstrakte Hav Med ilende, blaalige Vande; Har snart paa min KEjärlighed störes Krav, End sely dine gröpnende Strande. Og dog, imedens jeg munter slaaer Med Plektret de lyriske Stränge, Fast uvilkaarligt min Tanke gaaer L Og dväler paa Havet, bland Master og Raar