HERR ELVERS SOIRE. Herr Elvers är en bland de, helst i nyar tider sällsynta virtuoser, hvars spel alltid skän ker ett odeladt, vid hvarje uppträdande förny adt eller höjdt intresse. Hans skola är ovan ligt solid och regelmässig, men den har lik litet förlamat hans talangs fria poetiska lyft ning, som denna gjort något intrång i den sträng konseqventa hållning, som herrskar i hans spel hos hönom står anda och form i ett fullkom ligen riktigt förhållande till hvarandra. Her Elvers talang har den likaledes sällsynta för tjensten att ega sjelfständig karakter, individu ell färg; hufvuddraget deri är en älskvärd, o skuldsfull naivetet, innerlig känsla, okonstlat hjertlighet, och uttrycket deraf är alltid sann och enke!t: hans säkra artistiska takt hindra det från att urarta till öfverdrift, i samma mår som hans ädla smak förbjuder dess vanställande genom i otid anbragte broderier och koloraturer. Med ett ord: från herr Elvers violin förnimma vi inga bravurkonster, men väl det språk, som talar till hjertat, och aldrig af detta skall blifva oförstådt. Soiregifvarens konstnärsförmåga visade sig denna afton från en serdeles fördelaktig sida, i det han uppträdde med kompositioner från trenne serskilda skolor, oc3 härvid beklaga vi blott, att vi denna gång ej haft tillfälle att böra honom i ett adagio, emedan han endast gaf första allegrot ur den Rodeska konserten. Uti hans uppfattning af detta verk återfann man samma milda allvar, samma idealiska klarhet, som gifver denna såsom flera af Rodes konserter ett så högt värde, — De båda variationspjeserna af Beriot öch Mayseder, hvilka röra sig i en modernare sler, återgaf hr Elvers med