jordtingens gräns, förmår utbilda mennisl till förnuftsvarelse och utveckla det uti hen: natur nedlagda företräde framför den öfr djurskaran. Men för framgången af detta sti vande är andens frihet ett nödvändigt vilk utan frihet är ingen mensklig utveckling tär bar. För denna menniskoandens frihet har I ther kämpat och i kampen segrat. Luthers m nesfest är derföre icke blott en kyrklig högt utan äfven en universitetsfest, den skönaste universitet kan fira: den fria forskningens q yttranderättens segerfest. Ty betrakta vi u versitet i sitt rena begrepp, så är det for ningens och -vetandets högsta representant samhället: ett samfund af män, som geme samt medverka till vetenskapernas, det skön humanitetens högsta utbildning i alla rigtni gar, och af hvilka hvardera, genom träg forskning i sin vetenskapsgren, har till sitt fö sta syfte dess utbildande, och till sitt anc dess meddelande åt den ungdom, universite samlat kring sina lärostolar. För detta stc ändamål, hvarpå utvecklingen af nationens a deliga krafter i väsendtlig mån beror, är fors ningens frihet och universitetets organiska 1 veckling ett nödvändigt vilkor. Denna veta dets och universitetets organiska egenskap i nebär den fordran att alla särskilta vetensk per sättas i tillfälle, att med de för ändamål erforderliga medel, fritt och sjelfständigt v veckla sig. Denna så väl yttre som inre fi het är universitetets lifsluft, utan hvilken d snart, trångbröstadt, skulle förtvina. Att Luthers reformation haft ett mäktigt i flytande på den europeiska bildningens går är omisskänneligt; med friare religionsöfni följer friare vetenskaplig och social utvecklin Den har äfven utöfvat en mildrande inflytel på stater, som icke formligt antagit den. Må denna reformation, likasom allt stort och djuj gående, är icke årtiondens, icke århundrade fulländade verk. Den började ej med Luthe bekanta theser och slutade ej heller med In thers död. Den var länge förberedd, och kon mer länge att sprida allt klarare ljus öfv jorden; och säkert kunna vi hoppas att då våj efterkommande, efter ännu ett tillryggalagdt s kel, fira Luthers dödsfest, skola de glädja s öfver mången i Luthersk anda vunnen ljuse och bildningens seger, som för oss ännu räl nas bland fromma önskningar. Ty medgifvs måste väl, att alla spår efter den fordna rc merska hierarchiens anda, vän af mörker oc andligt förtryck, och raka motsatsen af Luther till ljus och frihet sträfvande anda, ännu e helt och hållet försvunnit öfverallt, der Luther lära med tunga och läppar bekännes. De talrika religiösa rörelserna i Tyskland ehuru de måhända ej allestädes rätt förstå si sjelfva, visa dock, att ett sträfvande till andli; frihet ännu lefver och-verksr inom Luther fädernesland. — Men ej blott i kyrkan, utar äfven i staten visar.sig detta samma sträfvande efter ljus och frihet, som utgör protestantismens innersta väsende. Och isvår eget fädernesland, månne Luthers ande bär gått till hvila, eller månne icke äfven här ett sträfvande i samma rigtning förmärkes? Att döma efter den allmänna rösten, är detta sednare verkligen förhållandet. Behofvet af reformer i vigtiga delar af kyrkans och statens institutioner är temligen allmänt erkändt; men om sättet äro meningarna delade. Några anse samhällets andliga och materiella -utveckling bero på en friare utveckling af de krafter, Skaparen hos individerna nedlagt. Andra yrka på bibehållandet af vissa yttre företrädesiättigheter åt vissa folkklasser eller stånd; de förespegla faror, och med skäl, af maktens öfverlemnande i en rå massas händer. Hvar gränsen i denna meningsstrid finnes mellan kärleken till fäderneslandet och begäret till egen maktfullkomlighet; torde ej vara lätt att afgöra; men så mycket torde hvar och en kunna inse, att de mena ärligast med mensklighetens och samhällets sak, hvilka ej blott fästa uppmärksamheten vid massans råhet, utan äfven söka medel att afhjelpa den, genom att upplysa och förädla: att de handla ädlast, som yrka och med ord och handling understödja undervisningsanstalternas förbättringar från och med de lägsta folkskolor, ända upp till de högsta lärdomsinstitutioner, universiteterna. Att dessa högsta vårdare af mensklighetens heliga eld, af vetenskapernas ljus och dess spridande bland folket: att dessa fostrare af fäderneslandets blomma ännu tarfva väsendtliga förbättringar i äkta Lutbersk anda, torde ej vara ur vägen att erinra, då fråga är om en Luthersk universitetsfest. Detta behof har också länge varit insedt och bebjertadt, ehuru det ännu icke kunnat afbjelpas., — — HERR ELVERS SOIRE. Då SE ST Ps AT FF II JK oo