jordtingens gräns, förmår utbilda mennisl
till förnuftsvarelse och utveckla det uti hen:
natur nedlagda företräde framför den öfr
djurskaran. Men för framgången af detta sti
vande är andens frihet ett nödvändigt vilk
utan frihet är ingen mensklig utveckling tär
bar. För denna menniskoandens frihet har I
ther kämpat och i kampen segrat. Luthers m
nesfest är derföre icke blott en kyrklig högt
utan äfven en universitetsfest, den skönaste
universitet kan fira: den fria forskningens q
yttranderättens segerfest. Ty betrakta vi u
versitet i sitt rena begrepp, så är det for
ningens och -vetandets högsta representant
samhället: ett samfund af män, som geme
samt medverka till vetenskapernas, det skön
humanitetens högsta utbildning i alla rigtni
gar, och af hvilka hvardera, genom träg
forskning i sin vetenskapsgren, har till sitt fö
sta syfte dess utbildande, och till sitt anc
dess meddelande åt den ungdom, universite
samlat kring sina lärostolar. För detta stc
ändamål, hvarpå utvecklingen af nationens a
deliga krafter i väsendtlig mån beror, är fors
ningens frihet och universitetets organiska 1
veckling ett nödvändigt vilkor. Denna veta
dets och universitetets organiska egenskap i
nebär den fordran att alla särskilta vetensk
per sättas i tillfälle, att med de för ändamål
erforderliga medel, fritt och sjelfständigt v
veckla sig. Denna så väl yttre som inre fi
het är universitetets lifsluft, utan hvilken d
snart, trångbröstadt, skulle förtvina.
Att Luthers reformation haft ett mäktigt i
flytande på den europeiska bildningens går
är omisskänneligt; med friare religionsöfni
följer friare vetenskaplig och social utvecklin
Den har äfven utöfvat en mildrande inflytel
på stater, som icke formligt antagit den. Må
denna reformation, likasom allt stort och djuj
gående, är icke årtiondens, icke århundrade
fulländade verk. Den började ej med Luthe
bekanta theser och slutade ej heller med In
thers död. Den var länge förberedd, och kon
mer länge att sprida allt klarare ljus öfv
jorden; och säkert kunna vi hoppas att då våj
efterkommande, efter ännu ett tillryggalagdt s
kel, fira Luthers dödsfest, skola de glädja s
öfver mången i Luthersk anda vunnen ljuse
och bildningens seger, som för oss ännu räl
nas bland fromma önskningar. Ty medgifvs
måste väl, att alla spår efter den fordna rc
merska hierarchiens anda, vän af mörker oc
andligt förtryck, och raka motsatsen af Luther
till ljus och frihet sträfvande anda, ännu e
helt och hållet försvunnit öfverallt, der Luther
lära med tunga och läppar bekännes.
De talrika religiösa rörelserna i Tyskland
ehuru de måhända ej allestädes rätt förstå si
sjelfva, visa dock, att ett sträfvande till andli;
frihet ännu lefver och-verksr inom Luther
fädernesland. — Men ej blott i kyrkan, utar
äfven i staten visar.sig detta samma sträfvande
efter ljus och frihet, som utgör protestantis-
mens innersta väsende. Och isvår eget fäder-
nesland, månne Luthers ande bär gått till hvila,
eller månne icke äfven här ett sträfvande i
samma rigtning förmärkes? Att döma efter
den allmänna rösten, är detta sednare verkli-
gen förhållandet. Behofvet af reformer i vig-
tiga delar af kyrkans och statens institutioner
är temligen allmänt erkändt; men om sättet
äro meningarna delade. Några anse samhällets
andliga och materiella -utveckling bero på en
friare utveckling af de krafter, Skaparen hos
individerna nedlagt. Andra yrka på bibehål-
landet af vissa yttre företrädesiättigheter åt
vissa folkklasser eller stånd; de förespegla faror,
och med skäl, af maktens öfverlemnande i en
rå massas händer. Hvar gränsen i denna me-
ningsstrid finnes mellan kärleken till fädernes-
landet och begäret till egen maktfullkomlighet;
torde ej vara lätt att afgöra; men så mycket
torde hvar och en kunna inse, att de mena
ärligast med mensklighetens och samhällets sak,
hvilka ej blott fästa uppmärksamheten vid mas-
sans råhet, utan äfven söka medel att afhjelpa
den, genom att upplysa och förädla: att de
handla ädlast, som yrka och med ord och
handling understödja undervisningsanstalternas
förbättringar från och med de lägsta folkskolor,
ända upp till de högsta lärdomsinstitutioner,
universiteterna. Att dessa högsta vårdare af
mensklighetens heliga eld, af vetenskapernas ljus
och dess spridande bland folket: att dessa fo-
strare af fäderneslandets blomma ännu tarfva
väsendtliga förbättringar i äkta Lutbersk anda,
torde ej vara ur vägen att erinra, då fråga är
om en Luthersk universitetsfest. Detta behof
har också länge varit insedt och bebjertadt,
ehuru det ännu icke kunnat afbjelpas., — —
HERR ELVERS SOIRE.
Då SE ST Ps AT FF II JK oo