singland, Medelpad, Åägermanland och Jemtland
uppehöllo folket endels lifvet med barkbröd, efter
the här i orten äro vana vid svagt bröd; hvarvid
man med förundran såg, huru underligen Gud väl-
signade thetta brödet, att det hade kraft att föda,
så att många fattiga mans barn voro vid bättre
trefriad och hull, än rika mans barn, som kunde
vara magra och bleka nog. Kan hända hos the
fattiga fanns på then tiden mera förråd på böner,
gudsfruktan och nöjsamt sihbne; än bröd. Men år
4710 begynte Gud af nåde tänka på vår nöd och
höra vår bön, och gaf godt bröd att äta, och god
säd att så, och thet med stor välsignelse, hvilken
Guds godhet har förnyat sig allt sedan, år ifrån år.
r 4708 then 28 Sept. om aftonen begyntes en
svår köld, hvilken utan någon tö varade inemot
vårtiden. Tå förmentes merendels hela hafvet här
i Norrland vara igenfruset. Hafsisen varade och
lät sig se nästan inemot midsommaren. Om vin-
tern flögo sjöfoglarna opp i strömmarna. Thet be-
rätiades ock, att tå sjöfoglarna sågo röken af kohl-
milorna, flugo the dit, menandes (then) vara dim:
ba af strömmar. Och när the ditkommo, voro the
så utmattade af flygande,, att the icke mera för-
mådde flyga. Thet berättades ock af sjömännerna
att på hafvet mellan Stockholm och Lybeck, låg
mycken sjöfogel på vattnet döder, utan tvifvel om
vintern döde af köld.
År 1710 aäfsomnade på the södra orterna i rike
många tusende menniskor af pestilentien. Här i
Helsingland inkom samma sjukdom med sjöfarande
folk ifrån Stockholm, och blefvo döde af samma
sot i Hudiksvall allenast några personer; uti Forss:
socken i Sörvigsta, uti vestra gården, blefvo all:
menniskor. döde, men ingen mer uti socknen. !
Njutånger på Iggesunds bruk afsomnade åtta per.
soner. En malmskuta förde sjukdomen på bruket
Vid thessa nu varande tider är ett stort elände
uti Sveriges land. Konungen är genom flykten
tå släget stod vid Pultava, kommen i Turkens land
ther hån ännu är. Storförstendömet Finland, Est
land, Liffland, Ingermanland, Carelen med dess stä:
der hafver Ryssen intagit. Många städer på tyska
botten äro: endels intagne och endels stå i samma
fara. Härtill hjelper konungen i Dannemark mec
sina vapen. — — — — — — Enångers prestgårc
den 43 April anno 1714.
Inter otia sacra scripsit
Michael Jerff,
Pastor i Enånger och Njutånger.n
— Sofiakyrkans i Konstantinopel enda pryd-
nader bestå i några tusen glas, fyllda med olja
hvilka nedhänga på jerntrådar; några springbrur
nar och tvenne i bakgrunden af skeppet placerad
vaxljus af jättestora dimensioner och 2000 skål
punds tyngd. Turkarnes kyrkor tjena tillika så
som skolor och tillflyktsort för fattige. Uti mo.
skeens sidobyggnader äro kök inrättade, hvarest de
fattiga af allmänna välgörenheten bespisas. Di
turkarne bereda sig till någon resa, nedlägga de
ofta sina skatter i helgedomarne. Uti Suleimante
(Solimans moske) ser man ett åntal läderkofferta;
uppstaplade vid väggarne, hvarest flera fader- oc
moderlösa barns förmögenbet gömmes. Vid föräl
drarnes död ställas dessa koffertar uti moskeen
under religionens vård. Ännu har aldrig på den
na heliga ort någon förskingring kommit i fråga
af de värnlösas egendom, hvilken vid deras myn
dighetsålder äterfås ograverad. Men det faller ic
ke heller turkarne in, att det för barnen kan vari
en skada, att dessa kapitaler så lång tid ligga dö
da och utan afkastning.