singland, Medelpad, Åägermanland och Jemtland uppehöllo folket endels lifvet med barkbröd, efter the här i orten äro vana vid svagt bröd; hvarvid man med förundran såg, huru underligen Gud välsignade thetta brödet, att det hade kraft att föda, så att många fattiga mans barn voro vid bättre trefriad och hull, än rika mans barn, som kunde vara magra och bleka nog. Kan hända hos the fattiga fanns på then tiden mera förråd på böner, gudsfruktan och nöjsamt sihbne; än bröd. Men år 4710 begynte Gud af nåde tänka på vår nöd och höra vår bön, och gaf godt bröd att äta, och god säd att så, och thet med stor välsignelse, hvilken Guds godhet har förnyat sig allt sedan, år ifrån år. r 4708 then 28 Sept. om aftonen begyntes en svår köld, hvilken utan någon tö varade inemot vårtiden. Tå förmentes merendels hela hafvet här i Norrland vara igenfruset. Hafsisen varade och lät sig se nästan inemot midsommaren. Om vintern flögo sjöfoglarna opp i strömmarna. Thet berätiades ock, att tå sjöfoglarna sågo röken af kohlmilorna, flugo the dit, menandes (then) vara dim: ba af strömmar. Och när the ditkommo, voro the så utmattade af flygande,, att the icke mera förmådde flyga. Thet berättades ock af sjömännerna att på hafvet mellan Stockholm och Lybeck, låg mycken sjöfogel på vattnet döder, utan tvifvel om vintern döde af köld. År 1710 aäfsomnade på the södra orterna i rike många tusende menniskor af pestilentien. Här i Helsingland inkom samma sjukdom med sjöfarande folk ifrån Stockholm, och blefvo döde af samma sot i Hudiksvall allenast några personer; uti Forss: socken i Sörvigsta, uti vestra gården, blefvo all: menniskor. döde, men ingen mer uti socknen. ! Njutånger på Iggesunds bruk afsomnade åtta per. soner. En malmskuta förde sjukdomen på bruket Vid thessa nu varande tider är ett stort elände uti Sveriges land. Konungen är genom flykten tå släget stod vid Pultava, kommen i Turkens land ther hån ännu är. Storförstendömet Finland, Est land, Liffland, Ingermanland, Carelen med dess stä: der hafver Ryssen intagit. Många städer på tyska botten äro: endels intagne och endels stå i samma fara. Härtill hjelper konungen i Dannemark mec sina vapen. — — — — — — Enångers prestgårc den 43 April anno 1714. Inter otia sacra scripsit Michael Jerff, Pastor i Enånger och Njutånger.n — Sofiakyrkans i Konstantinopel enda prydnader bestå i några tusen glas, fyllda med olja hvilka nedhänga på jerntrådar; några springbrur nar och tvenne i bakgrunden af skeppet placerad vaxljus af jättestora dimensioner och 2000 skål punds tyngd. Turkarnes kyrkor tjena tillika så som skolor och tillflyktsort för fattige. Uti mo. skeens sidobyggnader äro kök inrättade, hvarest de fattiga af allmänna välgörenheten bespisas. Di turkarne bereda sig till någon resa, nedlägga de ofta sina skatter i helgedomarne. Uti Suleimante (Solimans moske) ser man ett åntal läderkofferta; uppstaplade vid väggarne, hvarest flera faderoc moderlösa barns förmögenbet gömmes. Vid föräl drarnes död ställas dessa koffertar uti moskeen under religionens vård. Ännu har aldrig på den na heliga ort någon förskingring kommit i fråga af de värnlösas egendom, hvilken vid deras myn dighetsålder äterfås ograverad. Men det faller ic ke heller turkarne in, att det för barnen kan vari en skada, att dessa kapitaler så lång tid ligga dö da och utan afkastning.