HKOMINIULv, Avalt NUuvaranac DF Statsradet ran-
Ireus utgjorde själen, äfvensom att hans -li-
.Jberala åsigter i denna gren ansågos hafva va-
Jrit en anledning till hans inkallande i konsel-
jen. Härefter lyder artikeln som följer:
Som läsaren nogsamt erinrar sig, var den
då varande Regeringen föga populär och hade
Jatt vid 4840 års riksdags början mötaen skarp
opposition från det liberala partiet. Förmodli-
Igen var meningen att smeka detta genom den
liberala tullpropositionen; men det var ej så
Tätt försonadt; resultatet blef i stället att äfven
Iprohibitistpartiets representanter tycktes vilja
T vända sig emot Regeringen. Missräkningen var
Isåledes dubbel, och det dröjde också ej länge
linnan styrelsepartiet, som kände sin svaghet
Toch sitt behof af stöd, från hvad håll det kunde
Ifås, begynte dagtinga med fabriksintresset —
och följden blef, som vi känna, att R. St.,
hvilka under två föregående riksdagar föresla-
git förbudens upphäfvande och vid den tredje
ej otydligt uttryckt enahanda önskan, i afseende
å de flesta sådane, nu, uti sitt förslag till tull-
taxa, införde alla förut gällande förbudsbestäm-
melser, med undantag för smidt eller valsadt
jern, vissa slags stål och icke i taxan nämnde
slöjd- och fabriksvaror.
Vi äro icke i tillfälle att känna, huruvida
denna dagtingan emellan Regeringen och pro-
hibitionisterna gick genom inrikes- och finans-
ministrarne eller om den mera direkta säng-
kammarvägen begagnades; men hvad vi alla
veta är, att den år 1842 utlärdade tulltaxa, i
rak strid med tullkommitterades förslag och
Regeringens. egen proposition, bibehöll både
förbudsbestämmelser och höga tullafgifter samt
att brr Fåbreus och Munthe, det oaktadt, bi-
behöllo sina statsrådsembeten.
Erfarenheten hade dock ådagalagt, att den
conseqvens i tull-lagstiftningen, som med en!
syftning åt lossade band och en utvidgad fri-
het under de föregående åren i det hela fort-
farit, visat ganska välgörande yerkningar. De
inhemska slöjderna hade i allmänhet förkofrat
sig, mest i de grenar der fabriksintresset varit
minst skyddadt (t. ex. af bomullsspinnerierna;)
tullbevillningen bade successivt och i betydlig
mån stigit och smugglingsindustrien altagit.
Vi vilja nu icke bestämdt klandra, att den
nya Regeringen, som då den år 1844 samman-
kallade Rikets Ständer, beräknade en kort och l
fredlig riksdag, icke framkom med: en propo-
sition i tullagstiftningen, som skulle kullkasta
den endast omkring ett år förut fastställda tull-
taxa, och måhända hade Regeringen beredt sig;
ett alltför starkt motstånd hos de konservativa,
som då i allt fall hade spännt hanen, om hon
genast och omedelbart tagit initiativet till en
rationel reform i denna del. : Regeringen åt-
nöjde sig således med-att: föreslå, det de gäl-
lande tullbestämmelserna skulle tillsvidare fört-
fara; men oaktadt de liberala principernpas an-
bängare ;vid-denna riksdag för första gången
uti handels- och tullfrågan räknade en plurali-
tet inom Borgareståndet, lyckades det dock re-
aktionens kömpar, understödda af de utaf ett
par års mindre förmånliga -handelskonjunkturer
uppskrämda bönderne, att på det sätt samman-
sätta Bevillnings- och. förstärkta Statsutskottet,
att Rikets Ständer. uti sin underdåniga skrif-
velse till Kongl: Maj:t föreslogo icke blott de
befint!iga förbudens fortfarande, utan derjemte
förhöjningen i tullen å icke mindre än omkring
100 särskilda artiklar, deribland kaffe, tobak,
the, vin etc., hvarå tullen varit oförändrad allt
sedan 18314; på socker och hudar, der den va-
rit oförändrad sedan 4836, samt i öfrigt på väf-
nader, ull, läder, kreatur, talg, kött, ved m. fl.
örnödenhetsartiklar.
Vi bekänna, alt vi ogerna föreställt oss, det
Regeringen och företrädesvis de två depirte-
nentschefer, nemligen Inrikes och Finans, hvil-
ta den ifrågavarande grenen af lagstiftningen
värmast rörer, skulle gifva sitt stöd åt den
frågavarande reaktionära riktningen, helst, då
Rikets Ständer icke gått Regerivgens önsknin-
ar till mötes, Kongl. Maj:t varit konstitutionelt
förhindrad att, äfven för sin :del, ogilla de af
likets Ständer föreslagna förändringarne och åt-
ninstone låta den äldre tulltaxan fortfara. Detta å
ar likväl egt rum -endast i afseende på om-
ring 30 artiklar; hvad de öfriga angår, så dels
iföllos, dels jemkades Rikets Ständers förslag,
tid med det resultat att tullen höjdes. Men
) Härvid nödgas Aftonbladet foga den anmärk-
ningen, att detta innehåller ett väsendtligt
misstag. . Bomullsgarn, ehuru varande en af
de första nödvändighetsvaror, drager här en
tull nära tre gånger så hög som i tyska tull-
föreningens taxa, och af de handlingar, som
derom producerades inför 1839 års tullkom-
mittå, visar det sig, att denna tull uppgår
till mellan 30 och 40 procent. Derna höga
tull på garnet är ock påtagligen en af anled-
ningarna, hvarföre kattunstryckerier svårligen
kunna anläggas häri landet i konkurrens med
den smugglade varan. Att få en billig ned-
sättning i tullen på bomullsgarn är också ett
oundgängligt vilkor. för en bomullsmanufak-
turs uppkomst här i landet, och de nuva-
rande .bomullsspinnerierna som i alla fall
kunna genom sina nuvarande betydande vin-
ster vara betalta innan nästa riksdag, kunna
omöjligen klaga öfver en åtgärd, som tillhör