Skönt för utseendet, och till stor besparing i synnerhet för framtiden, vore att bekläda hela öfverbyggnaden med gult tegel — holländsk klinker — samt att ornamenterne utfördes i vår vanliga blågrå kalksten, eller med Kolmordsmarmor, som båda skulle visa sig utomordentligt väl mot den lena bottenfärgen. Byggnaden försäkrades så om bestånd, och all rappning utvändigt besparades, med sina ständigt återkommande grymt dyra färgningar och plåster af alla slag. Så anlagdt skulle Nationalmuseum — från hvilken punkt som heldst på Gustaf Adolfs torg en åskådare än ville se — lemna hela hufvudbyggnaden af Kongl. Slottet, ända nedifrån Lejonbackens fot, fri, i all sin prakt. Norrbro skulle, med jemna sidolinier, i en sträcka från torget till slottet, synas längre och lättare; men en hög bildstod till bäst, på planen vid nedgången från bron till museum, finge den vackraste plats i staden, och skulle för åskådaren på torget teckna sig lifligt och skönt mot Konungaborgens fält. Vore nu allt detta: reste sig portikens krans från den forsande strömmens skum, eller vid andra årstider, på Mälarns stilla spegel; och lekte här gasstrålarnes klara sken en afton i vattnets yta: vimlade fattig och rik, och ung och gammal omkring i Helgeandsholmens salar hos konst och vetenskap, i bazaren, på terrasserna — och möjligen bland blommor äfven en vinterdag — vore det väl då så illa beställdt med Nationalmuseum, dess afsedda ändamål och dess läge? Att förneka det Helgeandsholmen genom sitt läge blifvit bestämd till Stockholms glanspunkt, har man väl funnit alldeles fåfängt; och mean synes till och med erkänn2, att dess närvarande användande är hånfullt emot en gifmild natur. Man kan ej neka att hufvudstadens hela befolkning dagligen måste fram vid denna punkt; men ändock gifves det tycken som finna, att när stunden kommit att resa ett nationalmonument, det borde stå annorstädes än här: att ett museum, med allt hvad landet eger af dyrbara åskådliga minnen, allt hvad det har eHer kan frambringa i skön konst, bör förvisas till någon obesökt vrå. De vilja ej stjernan, hvarmed Sverige har rätt och skäl att pryda sig, på bröstet och vid bjertat; de söka på ryggen: en plats för den. Af dem hvilkas pligt det varit, att med hvarje medel främja ett lyckligt val af byggnadsplats för vårt nationalmuseum, har man sett de vidrigaste åtgärder i denna angelägenhet, som måtte kunna benämnas landet helig. För ett fattigt folk kan, ty värr, äfven när dess ära fordrar uppoffringar, en stor penningesumma blifva afskräckande — och de funno den, såsom vi veta, mot Helgeandsholmen! Hvilken väg skola de väl nu gå, sedan också denna sista blifvit afhöljd? Kanske stödja de sig vidare på ett intalande, att platsen skall värdigts användas annorlunda än för nationalmuseum. I de kommitterades, underdåniga utlåtande af d. 10 Juli 4845 heter det: ,att fördelarne af detta utmärkta läge icke äro rätt begagnade, är lika ostridigt, som det är önskvärdt, att en gång, och ju förr desto heldre, platsen måtte ordnas på ett storartadt och värdigt sätt. Om för ea dylik anordning, som, eöligt kommitterades tanka, på mer än ett sätt kan tillfredsställande utföras, väljes motivet af en stor monumentalbyggnad, måste första steget till densammas åvägabringande blifva tillskapande af det utrymme den skall upptaga.n Häraf får man till slutsats den vackra behållning, att å ena sidan, det skall vara nödvändigt, för en stor monumentalbyggnad, att hafva en plats att stå på — och detta eger nog sin riktighet — samt vidare: att en storartad anordning af Helgeandsholmen på mer än ett sätt kan tillfredsställande utföras, Detta sednare är lyckligtvis ej lika lätt att begripa, och ett orakelspråk, som föga passar för våra rationella tider. Kommitterades; så yttrade ptanke kan imedlertid ej kullkastas, derföre att den är tom, och deri ligger troligen dess egentliga styrka. Att de der flere sättena ej framlades, det finner ins. emedlertid naturligt, ty de finnas ej. Man talade i en artikel i Morgonen om att afrödja alla husen, och g-nom planteringar göra Helgeandsholmen till en promenadpark. Den som sett Sophix ön i Prag,, hette det, med ett snarlikt läge i Moldau-floden, och med en bro deröfver, kan utan inbillningskraftens anlitande göra sig ett begrepp deromp. Issändaren har sett den ön, men beklagar att han icke ändå begriper huru det skall gå till, att af Helgeandsholmen bereda något sådant. Sophien Insel har många, och större byggnader än Helgeandsholmen; den är icke mindre än 600 alvar lång och 4350 alnar bred. (Furts ) KORRESPONDENS-ARTIKEL